Dilemma angående flickvän

Hej käre Flashback, vänder mig än en gång hit för lite råd i livet. Vill mest skriva av mig men kommentarer uppskattas självklart!
Lite bakgrund:
Kämpade för en tjej hela förra sommaren. Hon hade blivit våldtagen innan och var för övrigt oskuld.
Jag var jättekär. Fick henne, vi låg. Hade bra sex för typ ett halvår sen men har sen dess blivit rätt tråkigt.
Vi har det väl rätt bra, bråkar en del och allt är rätt rutinmässigt. Vi bor inte ihop och båda är 18.
Nu till problemet.
Jag har blivit diagnostiserad med någon slags depression, ingen koll på detaljer. Grejen är att jag inte känner något för nått. Är likgiltig till nästan allt förutom när jag blir riktigt jävla sur, kan vara på småsaker. Ibland när det går bra på jobbet blir jag uppspelt.
Hon känner sig väl ouppskattad och försöker väcka en reaktion hos mig genom att tala om andra killar osv vilket bara gör mig sjukt förbannad.
Hon tar inga initiativ alls till sex vilket för mig är jävligt trist. Hon har aldrig i hela sitt liv fått en orgasm vilket också för mig är jävligt trist.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne men jag vet heller inte vad jag gör med henne.
Inte fått någon medicin utskriven än då jag försöker undvika det.
Mår till o från riktigt jävla piss. Tycker att jag själv är rätt oberäknelig. Blir ibland rädd för mig själv.
Tänker att det skadar ju inte att vara med henne. Vill ha henne fulla uppmärksamhet och bekräftelse hela tiden och nu när jag inte får det sexuellt och hon ibland prioriterar andra saker som för mig är helt oviktiga, typ se på film hemma själv, så blir jag också jävligt irriterad å vill bara ut å supa å kanske ligga med ngn annan.

Mitt besök hos min psykoterapeut idag sög. Hon var 20 min sen och pratade bara om skit som jag inte brydde mig om. Satt å kolla på skon i 35 min å var därefter 800 kr fattigare. Ville egentligen tala om detta men hade svårt å ta upp det.

Fyller på när jag kommer på mer!

Be mig inte avsluta det här för hennes skull. Det är upp till henne.

muppenwtf

Avsluta det inte för hennes skull,
avsluta det för din.

Du är blott 18 år,
låter du detta trista förhållade ta tid så kommer du ångra dig i efterhand och bli mer deppad pga det.
Gör slut, gå vidare.
Lita på mig, det är det rätta valet.

Res till ett krigshärjad land... så mår du nog bättre...

Se ovanstående.

Om du tycker det är otroligt svårt att släppa henne och att gå vidare så finns det flera trådar om det, sök Lycka till!

varför skulle jag släppa henne när jag stundvis trivs med henne och hon till mestadels står ut med mig just nu, något hon är rätt unik med.

de två orden jag har strukit under i citatet svarar på din fråga.
en relation ska väl vara 100% och inte 25+60%?
Mitt råd har du fått,
gör som du vill med det, men jag tror att om 5 år när du är singel och härjar fritt i sommarsverige eller har träffat en vital brud som du vet till 200% att du vill vara med för resten av livet kommer tänka tillbaka på 2010 och säga för dig själv "Den där AmadeusKrieg, han var allt en vis man"

Du har inte sett sommaren med göran antar jag?
Och även om det är stundvis så får man kanske nöja sig så i och med att ingen annan frisk människa skulle stå ut med mig just nu

Kan aldrig va 100 % ha-ha...

Men du måste tänka över det här med medicin, det är inget fel att ta medicin om du är deprimerad. Fler än man tror gör det och du kommer må så mycket bättre om du gör det. Det är ju bara tillfälligt.

Lycka till.

Hur kan hon vara oskuld om hon blivit våldtagen?

Vad är det för trist med det?
Se det som en utmaning och ge henne en så att hon börjar gråta, sen blir det nog fart på sexlivet skulle jag tro.

Sitter just nu och är så jävla förbannad. Riktigt klassisk grej. Hon var ute igår, jag tänker att det är lugnt. Hon spenderar som vanligt en timme idag åt att berätta vilka killar hon träffat å hur snygga dom var. Jag koppla bort å låtsas som ingenting. Blir lite trött nu och går å lägger mig. Hon har konstant klagat på att hon inte har sommarjobb och hur jobbigt det är. Jag bjöd henne på en weekend i Danmark nu senaste helgen och det är på min lön som 18 åring, rätt många timmar. Ändå har det tagit henne 3 månader att ta sig tiden att skriva ett CV med en merit, barnvakt. Och idag när vi la oss i sängen (efter att hon legat hemma hela dagen och sovit, tittat film och varit kattvakt) så säger hon "gud man känner sig alldeles mör". VAD FAN TROR HON JAG ÄR SOM FAN JOBBAT 70 TIMMAR SENASTE VECKAN FÖR ATT ENS KUNNA KÖPA KLÄDER EFTER DEN DÄR JÄVLA RESAN? Men det kunde hon inte förstå.
Sen vaknar jag nu av att hon får ett sms, jag frågar vem det är och då är det Johan. Vem fan är johan frågar jag, och det är ju så klat en gammal klasskompis hon berätta tidigare att hon träffa igår. Hon är jävligt flörtig till personligheten och killar faller på rad, trots att hon "inte menar det".
Är så arg så det gör ont inne i bröstet, korta snabba andetag och vill bara hoppa från balkongen, gråta och springa 1000 mil samtidigt. Hade jag kunnat stanna tiden och göra vad jag vill utan några konsekvenser hade jag smällt till henne och gått å knullat en tjej som smsa å fråga om vi skulle bli kk förra månaden. Jag avböjde. Då.

Är du helt jävla efterbliven? Läs vad jag skrev innan du ska försöka vara smart.

Tror du inte jag försökt? Lättare sagt än gjort när hon inte ens vet själv vad hon tycker om. Hon har aldrig aldrig tagit på sig själv på något sätt.

Vet inte vad jag är ute efter för kommentarer, det första jag tänkte var helt enkelt att jag behövde skriva av mig det. Aldrig varit så här passivt arg, sitter helt likgiltig.

Sa upp min psykoterapeut igår för hon var så jävla kass senast, 20 min sen, vilket innebar att bara halva tiden var kvar. Fullt pris tog hon dock, o sen snacka hon om helt irrelevanta saker. Ouppmärksam o massa personliga jävla moralkakor jag inte orkade med.