Vilket stöd finns för teorin att "vi dör när vi dör"?

Men antagandet att komplexitet leder till medvetande är en ren spekulation. Det finns inget som gör den teorin mer trovärdig än att medvetandet skulle vara ett separat fenomen.
Jag tror också att vi kanske kommer kunna granska medvetande fysiskt någon dag, men innan vi kan göra det kan vi inte dra slutsatser om exempelvis vad som händer med det då man dör.
Så länge det är ett mysterium kan du inte med bestämdhet säga vad vi kommer förstå den dag vi kan granska medvetandet. Det skulle lika gärna kunna visa sig att medvetandet är någon slags subatomiska partiklar som vi kommer kunna se försvinna från kroppen vid döden.




Den artikeln antyder dock inget i stil med dina tidigare påståenden, utan säger bara att de lyckats skapa vågor av impulser vilket i sig inte är det minsta märkvärdigt.

Det är dock relevant och intressant forskning för frågan. Om du har rätt i att medvetande uppstår till följd av komplexitet skulle projektet kunna bekräfta det, men det är långt ifrån i närheten av att göra det.

Det blir alldagligt då vi förstår det. Jag har aldrig påstått att det är metafysiskt eller övernaturligt, och det verkar vara något du kommer fram till för att jag säger att det är ett mysterium.
Jag tror det är mycket möjligt att vi i framtiden hittar spår av medvetandet på en fysisk nivå, men jag är inte alls säker på att det kommer leda till en massa raka svar. Då vi utforskat atomer har upptäckter ofta lett till mer frågor än svar och den värld vi har upptäckt är långt ifrån vad vi har väntat oss.

Med tanke på hur märklig den fysiska världen är blir nästan distinktionen mellan fysisk och övernaturlig eller metafysisk rätt meningslös. Vi vet idag att det fysiska är väldigt "meta", och vi gör mängder med observationer som är för oss i princip obegripliga.
Inom fysiken har redan medvetandet förvånat oss då det påverkar observationer av partiklar, vilket det finns olika förklaringar på. Exempelvis att det existerar ett oändligt antal parallella universum, och att medveten observation inte förändrar något men förflyttar observatören mellan olika universum.
Hade du använt induktiv slutledning till att komma fram till den slutsatsen för 100 år sedan hade du ansetts som ett psykfall. Och hade du spekulerat inom rimlighetens ramar baserat på den information vi hade på den tiden hade du inte haft många rätt.


Självorganisering är inget som är märkvärdigt. Det finns det redan otaliga implementationer av, och steget från det till att skapa artificiellt medvetande är långt.



Det är egentligen ingen mening att diskutera meriter för olika teorier som inte ens är formulerade.
Vad är den mer jordnära teorin?
Att medvetande automatiskt uppstår i ett nätverk med tillräcklig komplexitet?
På vilket sätt är det jordnära, och vilket stöd finns det för den teorin?


Hur himlakroppar och organismer uppstått är knappt något vetenskapen behandlar. Hur de har utvecklats är det man kan studera, men uppkomsten är fortfarande mystisk.
Det finns ingen som kan påstå sig kunna begripa den singularitet som vi påstås komma ifrån enligt dagens vedertagna vetenskap. Vad som hände under den första plancktiden är fortfarande ett mysterium.
Tror man att vetenskapen har befäst en syn där man kan reducera universum till en mekanisk process som fortgår enligt vissa tydliga regler lever man kvar på en nivå där vetenskapen befann sig för något sekel sedan.