Var är alla vetenskapliga rapporter som skickas till vetenskapliga tidningar?

Så jag har hört att vetenskap funkar så här:
Forskare forskar någonting, upptäcker något.
Forskare skriver en vetenskaplig rapport till en vetenskapstidning.
Många vetenskapsmän från alla länder kritiserar eller mobbar den vetenskapliga rapporten.
Vetenskapsmännen godkänner eller godkänner inte rapporten till den vetenskapstidningen.
Och därför undrar jag nu, vart kan jag hitta dessa rapporter?


Jag vill veta vilka experiment eller forskningar som INTE blev godkända av vetenskapsmännen.
Jag vill veta vilka experiment eller forskningar som blev godkända av vetenskapsmännen.

Jag blir trött på att inte veta vilka forskningar som är falska och de som är sanna. På nyheterna hör man alltid "Ny forskning visar att.....".

Medicinrelaterat: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed

Fysik och lite annat kan du hitta på http://arxiv.org/. Där kan man även hitta manuskript som inte är publicerade i en "riktigt" tidskrift. Detta är oftast för att de är för dåligt skrivna eller att resultaten inte är intressanta eller trovärdiga.

Om man är intresserad av ett särskilt ämne så ska man försöka hitta en ny s.k. 'review'-artikel. Det betyder att någon forskare som antas ha koll på sitt fält har skrivit en artikel där han eller hon sammanfattar vad man vet om ämnet. Där kan man ibland även läsa om saker som inte funkat så bra. För att kunna ladda ner artiklar krävs ofta att du har en prenumeration, men jag tror du kan gå till närmsta universitetsbibliotek och få hjälp med att ladda ner artiklar.

Hur laddar jag ner rapporten?

Hur vet jag om de här rapporterna har blivit godkända av många vetenskapsmän?

På upp http://www.uppsatser.se/ så finns det examensrapport som inte verkar seriösa.
Jag har gjort en högskolexamensrapport som jag fick G (15 hp) i. Men jag skrev typ bara struntprat i den.

Vad ska du ha den till? Examensarbeten och rapporter brukar har en helt annan stil än vetenskapliga artiklar, av ett exjobb i fysik på 100 sidor kan det bli en vetenskaplig artikel på kanske 3-10 sidor.

Det är inte riktigt så det fungerar, utan snarare såhär:
Forskare forskar någonting, upptäcker något.
Forskare skriver en vetenskaplig rapport till en vetenskapstidning.
En (av tidningen utvald och ofta anonym) forskare (kallas referee) som är expert på området läser artikeln och ger kommentarer - ska artikeln publiceras, behöver någonting förändras, eller är det inte värt att publicera? Detta är så kallad "peer review". Här kan du läsa mer om detta: http://sv.wikipedia.org/wiki/Peer_review
Redaktören fattar sedan utifrån detta ett beslut om artikeln ska publiceras eller ej.
Artikeln publiceras, vetenskapsmän från hela världen läser artikeln.
Vissa vetenskapsmän skriver eventuellt nya artiklar där de säger att den här artikeln är jättebra/trams/något annat

När media går ut och säger "Ny forskning visar att..." så har man normalt sett kommit fram till det näst sista steget i denna lista - artikeln är publicerad, och därmed godkänd av en referee. Man ska dock veta att media ofta väljer ut det av en artikel som säljer lösnummer, även om detta inte var huvudslutsatsen. Sedan krävs det ingen utbildning för att bli journalist, så vad som skrivs i media är ingen garanti för att vetenskapsmännen kommit fram till något som är ens i närheten.

En databas där du kan hitta artiklar inom framför allt astronomi är denna: http://adsabs.harvard.edu/abstract_service.html
Vissa av artiklarna du hittar går att läsa från vilken dator som helst, utan prenumeration. Det beror på vilken tidning det är och hur gamla artiklarna är.

Artiklarna eller rapporterna skickas vanligtvis till vetenskapliga tidskrifter. För att ta del av dessa måste du nästan alltid betala eller gå genom ett bibliotek. Pluggar du på en högskola kan du använda deras prenumerationstjänst för att komma åt väldigt många tidskrifter. Det finns sedan databaser och portaler där du kan söka efter artiklar i mängder av tidkskrifter.

De viktiga tidskrifterna har kollegial granskning (peer review) vilket innebär att artikeln faktagranskas av utomstående experter. Detta är dock ingen garanti för att allt som står i artikeln är rätt. Du kan exempelvis gjort misstag i din forskning som inte syns i din artikel (inte tvättat ett kärl ordentligt), du kan ha misstolkat fenomen, faktagranskarna kan missa rena misstag, etc.

För att vara säker på att forskningen du läser om är "sann" ska man nog inte lyssna så mycket på alla dessa sensationalistiska vetenskapsnyheter som kablas ut. Alla forskare presenterar för det första sina absolut bästa resultat, försöker förklara varför de gör är viktigt och drar därför ofta långtgående konsekvenser av sin forskning, "detta kan i framtiden ...". Universitetens PR-avdelningar skapar sedan en press release som ytterligare överdriver nyheten och nyhetsmedia vrider på hype-kranen ytterligare lite till. För ett tag sedan kunde man i en brittisk dagstidning läsa att det var nyttigt med engelsk frukost, alltså mängder av stekt och friterad fettrik mat. Detta extrapolerades från en studie på möss där man kommit fram till att det är bättre om mössen äter kaloririk mat precis efter sömncykeln jämfört med precis före. Bra vetenskapsrapportering?

Vill man ha koll på vad som händer inom naturvetenskapen ska man inte främst titta på enskilda artiklar utan på trender, hur en "litteratur" inom ett visst område utvecklas. En svala gör ingen sommar. Det är jobbigt, det är svårt och det är oftast osexigt och det görs inte av nyhetsmedia i särskilt hög grad. Apanlaban tipsade om reviewartiklar och det är ett utmärkt förslag. Ett annat förslag är att titta under Trends i physics.aps.org där du får aktuella, halvt populärvetenskapliga, översikter av trender inom fysik.

Vill du veta om artiklar är populära hos andra vetenskapsmän kan du titta på hur många gånger de citerats i science citation index (isinowledge.com). Även här behöver du en prenumeration. Vill du avgöra om en artikel verkar "vettig" kan man också titta på var den publicerats. Vissa tidskrifter är betydligt är prestigefulla än andra och är artikeln publicerad där anses den åtminstone viktig (om än ej nödvändigtvis korrekt). På isiknowledge.com hitar du också impact factors för olika tidskrifter.

Nu börjar jag känna mig som en konspirationsteoretiker (och jag hatar dom).
USA finansierade en forskning om att ecstasy skadade hjärnan. De bilder på hjärnan som togs såg 'hemska' ut.
Men när en annan forskargrupp kollade upp det där, så upptäckte dom att ecstasy inte alls var farlig och att bilderna på hjärnan inte stämde eller var falska. Jag minns inte riktigt, men de tog egna bilder som visade att ecstasy inte alls är farligt.
När man frågade vetenskapsmannen och regeringen varför de ljög för deras folk, så svarade dom med "inga kommentarer".

Så man kan alltså betala en vetenskapsman att publicera en falsk vetenskapsartikel?

Här var jag och litade till 100% på alla vetenskapsartiklarna. Som illustrerad vetenskap. Men nu är jag skeptisk och inte kan lita på vetenskapsartiklarna. Jag har inte läst en artikel i en vetenskapstidning som försöker motbevisa en annan artikel.

Jag känner mig jättebesviken. Nu vet jag inte om något är sant eller inte.

Illustrerad Vetenskap är en populärvetenskaplig tidning i samma klass som Aftonbladet, ej att förväxla med seriösa vetenskapliga tidskrifter.

1. Hitta artikeln och ge oss referensen.
2. Forskare komer fram till motstidiga resultat hela tiden. Tiden avgör vem som har rätt. Det behöver alltså inte handla om att en forskargrupp har fuskat eller varit oärlig. Ett känt citat om forskning: "If we knew what we where doing, it wouldn't be called research."
3. Hitta stället där de säger "inga kommentarer".
4. Vem säger att någon fått betalt för att publicera falska artiklar i detta fall?


I riktiga vetenskapliga tidskrifter som forskare läser och skriver artiklar till, alltså inte populärvetenskapliga tidskrifter riktade till allmänheten, är det väldigt vanligt att forskare försöker motbevisa andra, försöker föra fram sina egna idéer på bekostnad av andra och att de skriver kritiska kommentarer på andras artiklar. Forskarvärlden består av forskare som kämpar om ett begränsad mängd forskningsanslag och arbetstillfälen och det finns inget som är så viktigt som att bevisa att man själv har rätt. Sitter man bara och bekräftar andras idéer kommer man inte långt.

I senaste Physical Review Letters finns fyra artiklar som är kritiska kommentarer på andras artiklar. En av dessa inleds exempelvis så här: "The letter by Haan et al. [1] claims ‘‘the first direct, absolute, experimental determination of the Goos-Hänchen shift’’; however, the data presented in the Letter do not back up this statement." I de vanliga artiklarna lär det också framföras åsikter som går emot andra forskares åsikter men jag orkar inte titta just nu.

Staten bad forskare att studera de potentiella skadorna av MDMA (i folkmun "Ecstasy). Forskarna fann att det skapade hjärnskador och de publicerade resultaten som myndigheten använde i sin "information".

Senare kom det fram att det substans som använts vid studierna inte alls var MDMA, utan det förmodligen farligaste av alla droger som finns, nämligen metamfetamin. Forskarna slog i från sig att de skulle ha gjort fel och de skyllde i stället på producenten och menade att den hade tagit fel substans.
Producenten i sin tur hävdade att de absolut inte gjorde fel, utan att de försedde forskarna med korrekt substans.

Personligen tror jag inte att producenten gjorde fel. När någon forskare beställer en klass 1-drog för forskningssyfte så omges det av en skrämmande massa regler och kontroller som mycket få känner till vidden av. Att det någonstans blivit helt fel hos producenten och att forskarna inte upptäckte det själva, att de fått fel substans är inte troligt.

Vad som skett är förmodligen att forskarna kände statens tryck på vad resultatet skulle indikera (om än öppet uttryckt) och därmed har de medvetet manipulerat resultaten.

Det jag skrivit i detta inlägg är min bild av vad som skett. Den som vill kan säkert finna hela historian på internet.

För i övrigt var det 25-årsdagen av MDMA-förbudet igår (1 juni).

Här är lite text om fallet (hittat via svenska wikipedia):
http://www.erowid.org/chemicals/mdma...oxicity3.shtml
http://www.maps.org/research/mdma/studyresponse.html