Det här ärendet är nu preskriberat sedan några år tillbaka och gärningsmannen gick för alltid fri, men det hindrar inte mig från att dra upp detta fall här då jag tycker det förtjänar en plats i denna sektion. Bakgrunden ser ut som följer. Kerstin Schmidt var 34 år gammal och levde ensam. Vid 09:30-tiden på midsommarafton 1983 anträffar en privatperson henne död. Kroppen var dold under ett sovtäcke. Obduktionen visade att hon hade blivit mördad; huvudet uppvisade nämligen kraftiga krosskador. Mordet hade sannolikt skett kring midnatt. Tillhygget som användes för att ända hennes liv visade sig vara en sprängsten som vägde drygt nio kilo. Polisen hade alltså fått ett spaningsmord på halsen, men man fick upp ett spår rätt snabbt; en man i långrock, svarta långbyxor, kraftigt skägg och burrigt hår hade setts ute vid den aktuella platsen vid den kritiska tidpunkten. Det fanns även andra personer som sett mannen med den för sommaren märkliga klädseln stå och lifta i krokarna. I media fick mannen namnet "långrocken".
Efter ungefär två veckor greps den eftersökta mannen i Norge. Det var tydligen så att han hade bett en polis - av alla människor - om att få låna pengar så han kunde ta sig tillbaka till Frankrike. Men med anledning av sitt särpräglade utseende greps istället 25-åringen som misstänkt för mordet på Kerstin Schmidt. Han förhördes, vallades och erkände visserligen att han träffat offret inne i stan. Han uppgav att de kom bra överens och tog en spårvagn till Saltholmen. Där drack de enligt honom vodka och sodavatten för att slutligen ha sex där ute vid klipporna. När akten var över tackade han för sig och gick därifrån - han hade absolut inte bragt henne om livet.
Varken polis eller åklagare köpte dock hans historia, utan han åtalades för mordet vid Göteborgs tingsrätt ett antal veckor senare. Det blev dock en tvärnit för åklagarsidan då han friades, även om en nämndeman var skiljaktig och ansåg att bevisningen var övertygande. Eftersom det inte fanns något vittne som sett honom döda kvinnan eller någon hundraprocentig teknisk bevisning i övrigt så blev det hela ett indiciemål. Ett indiciemål där en blodfläck på hans högra rockärm kom att utgöra en större pusselbit. Eftersom detta utspelade sig i början av 80-talet så fanns det givetvis ingen fullfjädrad DNA-teknik att tillgå. Den enda analys som gick att göra av blodfläcken var att bestämma blodgrupp - och visst var det samma blodgrupp som mordoffrets. Mannens egen förklaring till fläckens uppkomst var att han hade gått mellan två personer som bråkat i Danmark varvid någon av de två hade avsatt näsblod på hans klädsel. Den aktuella blodgruppen förekom hos ungefär sju procent av den svenska befolkningen, så av den anledningen kunde några definitiva slutsatser inte dras och han friades. Domen överklagades tydligen inte till hovrätten. Mannen åkte av allt att döma hem till Frankrike.
Detta utspelade sig alltså på 80-talet. Nutidens DNA-teknik hade eventuellt kunnat ge det slutgiltiga svaret på vem som mördade Kerstin Schmidt - men enligt den här artikeln (från 2008) som jag hämtat information från så är allt bevismaterial (sprängstenen, långrocken) kastat sedan många år. Ytterligare en mördare som klarade sig undan på grund av preskriptionstid och bortkastat bevismaterial.
Fallet lär ju ha varit omskrivet på sin tid, så det kanske finns någon som kan fylla på med detaljer som jag eventuellt missat?
Länk:
Wikipedia-artikel
Efter ungefär två veckor greps den eftersökta mannen i Norge. Det var tydligen så att han hade bett en polis - av alla människor - om att få låna pengar så han kunde ta sig tillbaka till Frankrike. Men med anledning av sitt särpräglade utseende greps istället 25-åringen som misstänkt för mordet på Kerstin Schmidt. Han förhördes, vallades och erkände visserligen att han träffat offret inne i stan. Han uppgav att de kom bra överens och tog en spårvagn till Saltholmen. Där drack de enligt honom vodka och sodavatten för att slutligen ha sex där ute vid klipporna. När akten var över tackade han för sig och gick därifrån - han hade absolut inte bragt henne om livet.
Varken polis eller åklagare köpte dock hans historia, utan han åtalades för mordet vid Göteborgs tingsrätt ett antal veckor senare. Det blev dock en tvärnit för åklagarsidan då han friades, även om en nämndeman var skiljaktig och ansåg att bevisningen var övertygande. Eftersom det inte fanns något vittne som sett honom döda kvinnan eller någon hundraprocentig teknisk bevisning i övrigt så blev det hela ett indiciemål. Ett indiciemål där en blodfläck på hans högra rockärm kom att utgöra en större pusselbit. Eftersom detta utspelade sig i början av 80-talet så fanns det givetvis ingen fullfjädrad DNA-teknik att tillgå. Den enda analys som gick att göra av blodfläcken var att bestämma blodgrupp - och visst var det samma blodgrupp som mordoffrets. Mannens egen förklaring till fläckens uppkomst var att han hade gått mellan två personer som bråkat i Danmark varvid någon av de två hade avsatt näsblod på hans klädsel. Den aktuella blodgruppen förekom hos ungefär sju procent av den svenska befolkningen, så av den anledningen kunde några definitiva slutsatser inte dras och han friades. Domen överklagades tydligen inte till hovrätten. Mannen åkte av allt att döma hem till Frankrike.
Detta utspelade sig alltså på 80-talet. Nutidens DNA-teknik hade eventuellt kunnat ge det slutgiltiga svaret på vem som mördade Kerstin Schmidt - men enligt den här artikeln (från 2008) som jag hämtat information från så är allt bevismaterial (sprängstenen, långrocken) kastat sedan många år. Ytterligare en mördare som klarade sig undan på grund av preskriptionstid och bortkastat bevismaterial.
Fallet lär ju ha varit omskrivet på sin tid, så det kanske finns någon som kan fylla på med detaljer som jag eventuellt missat?
Länk:
Wikipedia-artikel
