Allt om Calcio!

Obeskrivligt besviken på Chievo idag och på Catania förra matchen mot Milan på San Siro. Visst, Milans maskineri har rullat igång men ni kan väl iaf låtsas som att ni kämpar en kvart eller så? Nämnda två lag är bland dom grisigaste bortamatcherna att komma till och så beter dom sig som små slampor på bortaplan.

FANCULO... längesen Juve var med i ett titelrace, kommer inte ihåg att det var såhär enerverande.

Ibra briljerar när det är gåfotboll som vanligt. Han älskar passiva försvar som hamnar på mellanhand, där han kan trä in sina geniala passningar. Metoden för att radera ut honom, och därmed mycket av Milans spel, är att ge honom minsta möjliga tid med bollen vid fötterna. Dessa försvarare agerar som om det är Arjen Robben eller Messi som står framför dom, det vill säga försöker du chansbryta så är det raka vägen till korvkiosken. Så är det inte längre med Zlatan. Går du på honom stenhårt så plockar du honom 8/10.

Sedan så håller jag med om Johanna Reimers. Söt och sympatisk men framförallt så går hennes kunskaper något djupare än aftonbladet-rubriker (hej Garå) transformerade till tafatta försök till egna åsikter som: "jaaa, vi vet ju att Mourinho gillar att sätta sig själv i fokus för att skydda laget" eller "jaaa, Barca har ju problem borta medans Real är vääädens bästa lag just nu".

Kvinnor...

Kort om matchen igår också då. En trevlig match förutom att upplevelsen nästan förstördes av en alltmer desperat Jesper Sopfelt som tagit på sig livsuppgiften att promota och upplysa om Serie A:s storhet varje gång han får chansen. Igår satt han och beskrev i detalj vad som utgjorde Stankevicius storhet. STANKEVICIUS! En spelare som hade kunnat bytats ut mot Zvirgzdauskas utan att någon märkt någon skillnad.

Varför känner människan att han behöver redogöra för sakernas tillstånd under varje jävla match, studio, fotbollskanalen eller i sin värdelösa blogg? Ser du Premier League-journalister sitta och berätta om "passionen" och "spelarna har ju lite bättre grundteknik därnere" varje vecka? Nej. Detta sorgliga beteende skriker mindervärdeskomplex och är ett direkt resultat av att ligan är på nedgång och har så varit en längre tid. Framförallt så är det pinsamt för oss som vurmar för den italienska fotbollen utan att känna att vi behöver redogöra för den i parti och minut.


Just det ja, matchen. En stabil insats av Contes Juventus som verkligen har hittat en identitet. Laget är jämnt, utan divor och jobbar stenhårt och hyperfokuserat i varje moment. Borta är sopor som faller ur ramen och sänker hela lagets moral genom matchavgörande blunders (Grygera, Grosso, Melo). Detta kan man säga i nuläget. Moralen testas ju dock först vid motgångar. Förlust mot Napoli och en tyngre period på det och kanske får man revidera. Men i dagsläget känns det otroligt. Conte har en aura och spelarnas respekt.

Spelmässigt var det vackert positionsmässigt i första halvlek, utan att det skapades allt för mycket målchanser. Men Lazio kändes helt under kontroll. Andra hamnar laget under en onödigt lång press som dock reds ut tack vare ett tursamt skott i stolpen från den elegante Hernanes (blir alltid lika sugen på honom).

Individuellt plus till Buffon, Barzagli, Vidal, Pirlo. Resten gedigna och ingen på minus. Mot Napoli.

Jag tycker det är rätt att beröma Stankevicius. Det är inte så många helt vanliga, talanglösa människor som sitter på miljonlöner. Några mediaprofiler och arvingar, men få inom sportens värld. Det är bra jobbat. Jag hade velat vara i Stankevicius skor, även om jag är skeptisk till litauer.

Jag gillar att Palermo slog Fiorentina. Inte möjligen för att jag gilllar den ena klubben mer än den andra, utan för att jag verkligen vill att Mangia ska lyckas. Och för att jag fortfarande gillar Sinisa som tränare. Han hade lite oflyt, bara. Jag har redan skrivit fem stycken "jag" i detta inlägget märkte jag just, men detta får bli ett litet egoinlägg. Jag gillar dessutom hur Mauricio Pinilla verkar tycka att det är rätt schysst att tillhöra Palermo, utan att bråka sig bort. Satt på bänken idag, men det funkar för honom. Han har annars bytt klubb tolv (12) gånger sedan 2003. Kom till Inter som stortalang år 2003, på rekommendation av en viss Zamorano. Efter det? Pu-yah.

Han har knullat Luis Jiménez' flickvän (Luis har dock trillingar med henne nu), blivit nedslagen av Luis Jiménez, blivit nekad från landslaget pga de händelserna, hamnat på alkoholrehabcenter, fått en personlig assistent i Hearts som skulle ha koll på honom 24 timmar om dygnet så att han höll sig lugn, han gick skadad hela tiden. Han hade spelat i Skottland, Spanien, Chile, Italien (ungdomsproffs då), Brasilien, Portugal och även på fucking Cypern som någon Ailtonkopia. Misslyckad överallt.

Enter Italien igen.

Grosseto hämtade honom 2009. 24 mål på 24 matcher i B, Palermo värvade upp honom till A. Jag gillar honom som fan, både som spelare men nu har han mognat rejält som människa. Fått barn och det är en helt annan person vi ser just nu. Han är även tillbaka i landslaget. Allt som krävdes var en ny vända i Italien.

Fick idag dessutom höra att Zenga, när han var tränare för Palermo, hade ett system för att få Pastore att funka ordentligt. Om han gjorde sig av med bollen X antal gånger under en match (det var tydligen någon som satt och räknade, eller nåt liknande) så blev han utbytt. Det var bestämt på förhand. Paris SG:s tränare Kombouaré verkade köra något dylikt i dagens derby mot Marseille. Pastore utbytt efter en timme, PSG förlorade med 3-0. Pastore tappade boll mer än varannan gång enligt statistiken, i första halvlek gjorde målvakten Sirigu fler passningar än Pastore. Fast han har varit bra tidigare, en formsvacka nu bara.

Kan visa sig att PSG köpt grisen i säcken med Pastore... vi minns väl alla (?) hur Pastore kort innan jul gick in i en massiv formsvacka som egentligen aldrig släppte, även om det blev lite bättre i slutet av serien. Ser man honom som en världsklasspelare så vill jag påstå att han har det största spannet mellan högsta- och lägsta-nivå av någon stjärna. PSG-fansen kan få magsår på köpet... vad nu detta har med Serie A att göra.


Mycket bra observation, och det är märkligt att så många italienska försvar är så försiktiga att sätta hård press på Ibra. Som jag sagt tidigare så är Ibra genial i lågt tempo, men han klarar inte av de här cirkusnumren i max-tempo som t ex Messi och Suarez gör. Så steg 1 när man möter Milan är ett aggressivt, rörligt försvarsspel. När nu geni #2 dvs Cassano är borta så kan det absolut inte vara omöjligt att bryta ned den svartröda björnen.

Chievo fittade ned sig ordentligt igår, ja. Stängde av TVn efter 2-0. Pinsamt att se Serie A-lag vika ned sig på La Liga-vis.

- F.G

Förlåt om detta är lite Off Topic, men det finns ingen riktig tråd för detta. Men, vet någon här en bra tidning i Uruguay? Vill läsa hur det går för Tabárezs fru och etc.


Återigen, OFF topic som bara den fast det känns som det finns flest fanatiker här om Uruguay i denna tråd.

Jag stiftade bekantskap med den svenska akuten tidigare under helgen. En svensk jävla lönehelg i Malmö! Jag släppte smärtlindrande tidigt och går tungt in på whisky istället.

Varför jag delar det med er? För att det innebär att jag har tid och lust att dra ner den fina kvalitet som tråden just nu befinner sig på.

Napoli… Efter inbrottet hos Cavani, och Hamsiks gravida fru blev ”car jacked” och pistolhotad så har nu Lavezzis flickvän blivit rånad och hotad med pistol. Allt denna säsong. Neapel anstränger sig in absurdum för att leva upp till sitt rykte…
http://www.gazzetta.it/Calcio/Squadre/Napoli/27-11-2011/rapinata-donna-pocho-803878687384.shtml

Bilder på Lavezzis flickvän:
http://www.napolicalciomania.it/wp-content/uploads/2011/10/Yanina-Screpante-022.jpg
Lavezzi:
http://www.ilmattino.it/MsgrNews/HIGH/20101124_lave.jpg

Napoli som charmat hela jävla fotbollsvärlden, mig inkluderat. Jag hyllade dem inför säsongen för att de vågade satsa. Samtidigt så höll jag fram Udinese som laget som inte vågade. Men…

Mitt inlägg från matchtråden omgång 9 i oktober:

Jag hoppas naturligtvis att Napoli ska klara sig vidare i CL. Vilket jag tror att de gör. Och jag hoppas att Udineses framgångar ska fortsätta. Udinese som redan visat att mina farhågor var ogrundade. Två klubbar som är svåra att tycka illa om. Och vars utmaningar är värda all uppmuntran…

Tabarez är absolut inte OT i denna tråd! En hjälte inte minst i Cagliari som han tränade i två omgångar. Väldigt omtyckt på ön.

Uruguay är ju dessutom öns favoritland, som passar fint in i fotbollskulturen. Francescoli, Herrera, Fonseca, Abeijon, O'Neill och inte minst Lopez som ju var kapten före Conti.

Hade ingen aning om att hans fru hade blivit överfallen med syra. Otäckt som fan…

Engelska:
http://latino.foxnews.com/latino/sports/2011/11/27/wife-uruguayan-soccer-coach-attached-burned/
Italienska:
http://www.corriere.it/cronache/11_novembre_27/moglie-tabarez-sfregiata_b78fe0f0-192c-11e1-be06-06f00295b4d4.shtml

Som jag förstår det med en hastig genomläsning av diverse sidor så vet man inte riktigt varför.

Annars har jag ingen direkt koll på Uruguay. Inbillar mig att Vivoli har hyfsad koll på sydamerikansk fotboll? Eller är det bara Argentina?

Det är egentligen helt sanslöst att Uruguay är rankade fyra i världen. Med en befolkning på 3,5 miljoner ska inte det kunna ske år 2011, men de har fått fram en golden generation och tjusade många förra sommaren (dock inte riktigt mig... sympatiserar alltid med afrikanska lag av någon anledning ) med sin kobrafotboll. Ruskigt organiserat lag defensivt sett (Gargano och Lugano är defensiva jättar) kryddat med en hjälte som Forlan och lirare som Cavani och Suarez...

Sanslöst var ordet och jag hoppas uruguayarna njuter medan tid är, för detta är unikt.

För att spinna vidare på Argentina och ännu mer Uruguay, så kan vi konstatera att länderna demografiskt är jävligt starkt präglade av Italien.

Italienarna siktade ju på storstäderna typ Sao Paolo, Buenos Aires, New York osv… Detta gör ännu mer att de präglar fotbollen. Italienarna fanns i storstäderna och Italien tokdominerade fotbollen under 1930-talet då lagen och fotbollen i stort byggdes upp.

Men i ännu större utsträckning präglade italienarna Uruguay. Där inte minst Garibaldi spelade en roll. Och det syns inte bara på efternamnen utan även av Argentinas och i ännu större utsträckning Uruguays spelstil. Stenhårt, rakt, cyniskt och effektivt. Det är de två länderna som ligger närmast calcio.

På tal om rötter och ursprung så såg jag klipp på Milito (från nu i november) då han återvände till ”sin” by i Kalabrien där han blev utnämnd till hedersmedborgare:
En triumfens återkomst (51 sec.):
http://www.youtube.com/watch?v=i0yhn9u3RvI&feature=related
Men också känslosam (1.08):
http://www.youtube.com/watch?v=XsRW-1g4AbQ&NR=1

http://www.inter.it/aas/news/reader?N=38072&L=en
”Diego Milito decided to spend the two days off granted to the team by Claudio Ranieri searching for his roots, as he visited Terranova da Sibari, where his grandparents were born, Salvatore Milito (on 1 May 1913) and Caterina Borrelli (on 26 April 1918), who eventually moved to Argentina.”
…
“All of his relatives collaborated to prepare traditional local dishes to introduce the Nerazzurri star to his origins. The streets of the town had been decked out with Italian and Argentinian flags and with welcome messages from the town council.”

Tänker på hur jävla bra han passar in i Sibari. Lite som Pacino på Sicilien:
http://www.youtube.com/watch?v=RycGvpN1vgA

Det är först efter VM-succén 2010 som jag börjat att främst förknippa namnet Luis Suarez med anfallaren från Uruguay. Luis Suarez är ju som bekant även namnet på en av Inters & Spaniens främsta spelare genom tiderna.

Det var Helenio Herrera som 1961 tog med sig sin stjärna från Barcelona när han skrev på för Angelo Morattis Inter som snart skulle komma att bli "Grande Inter". Även om Suarez då blev världens dyraste spelare genom tiderna så visste Herrera vad han gjorde. Herrera har såklart mest blivit berömd för modellen Catenaccio & Inters segerrika 60-tal. Dock hade han & Suarez stor framgång redan i Barcelona med bla en "dubbel", men jag tvivlar på att han körde catenaccio i Barca, det var först hos Inter som han började med det.

Oscar Tabarez Uruguay stötte på Luis Suarez Spanien på Friuli i Udine under VM 1990. Uruguay hade ett flertal Serie A-spelare: José Herrera (Cagliari & Atalanta), Nelson Gutierrez (Lazio & Hellas Verona), José Perdomo (Genoa), Ruben Paz (Genoa), Ruben Pereira (Cremonese), Enzo Francescoli (Cagliari & Torino), Ruben Sosa (Lazio & Inter) & som inhoppare Carlos Aguilera (Genoa & Torino).

Det blev en rätt slätstruken historia där Spanien rivstartade men Uruguay åt sig in i matchen för att sedan ta över helt. Anfallsstjärnan Ruben Sosa borde ju ha avgjort från straffpunkten på slutet men hans skott över blev ett antiklimax i 0-0 kampen.

Det lustiga med det här klippet är att kommentatorn nämner Luis Suarez namn (eftersom förbundskaptenen zoomas in) precis när bollen räddas med handen på mållinjen! Om man inte förstår spanska skulle man kunna tro att spelaren på linjen (Villaroya) heter Luis Suarez!

Precis som Asamoah Gyan tjugo år senare så bommade alltså stjärnan Sosa.

http://www.youtube.com/watch?v=0t4knKztCyY&feature=related

Jag tror det är Cagliaris back José Herrera (ej släkt med Helenio) som nickar. Vi ser även en bicicletta från Francescoli.

Domaren hette otroligt nog Helmut Kohl!!

Det är ju förresten sjukt vad lika Enzo Francescoli & Diego Milito är varandra. Jag vet, det har säkert nämnts hundra gånger men tål att sägas igen då bägge två är på tapeten.

Diego Milito:
http://www.google.se/imgres?q=diego+milito&hl=sv&biw=1366&bih=525&tbm=i sch&tbnid=uKcy3RJdm1ACdM:&imgrefurl=http://www.ghostoutfit.org/solve-all-your-diego-milito-needs.html&docid=VTpMjxihlWaVcM&imgurl=http://www.ghostoutfit.org/wp-content/uploads/2010/08/solve-diego-milito-needs.jpg&w=500&h=331&ei=T9_TTu2uDNGQ4gTz9eUv&zoom =1&iact=rc&dur=484&sig=117334244856519548447&page= 3&tbnh=117&tbnw=176&start=26&ndsp=14&ved=1t:429,r: 5,s:26&tx=80&ty=67

Enzo Francescoli:
http://www.google.se/imgres?q=enzo+francescoli&hl=sv&biw=1366&bih=525&t bm=isch&tbnid=wD8A6db7YMd36M:&imgrefurl=http://qoo6.com/enzo-francescoli.html&docid=D0S4JzFH4cNm5M&imgurl=http: //qoo6.com/data_images/enzo-francescoli/enzo-francescoli-07.jpg&w=391&h=500&ei=aOLTTpy-G5CO4gTqmN3JDQ&zoom=1&iact=hc&vpx=450&vpy=123&dur= 406&hovh=254&hovw=198&tx=114&ty=152&sig=1173342448 56519548447&page=1&tbnh=145&tbnw=113&start=0&ndsp= 15&ved=1t:429,r:2,s:0

Nämnde Al Pacino skulle kunna vara deras farsa då. Gabriel Milito måste han fått med någon annan kvinna:
http://www.google.se/imgres?q=al+pacino&hl=sv&biw=1366&bih=525&tbm=isch &tbnid=kPs1jRKJPbWLSM:&imgrefurl=http://www.autographdealer.com/product_info.php%3Fref%3D156%26products_id%3D8524% 26affiliate_banner_id%3D1&docid=rKAvXndi4-QWeM&imgurl=http://www.autographdealer.com/images/AlPacino009192.jpg&w=456&h=576&ei=AuTTTt6lJO7R4QTU vewc&zoom=1&iact=hc&vpx=690&vpy=130&dur=437&hovh=2 52&hovw=200&tx=100&ty=165&sig=11733424485651954844 7&page=2&tbnh=135&tbnw=107&start=14&ndsp=16&ved=1t :429,r:11,s:14


EDIT: Fast det där med likhet är förstås subjektivt. Dock fanns det tydligen mängder med "lookalike-liknelser" på nätet med Francescoli-Milito, bla var det en som kallade sig "Riquelme" som postat en sådan. Tror dock inte att det var FB-Riquelme då denne var lokaliserad i Casablanca.

Bra dock att Marocko poppade upp så kan vi reda ut Helenio Herreras nationalitet för att förtydliga. Enligt Wiki så var han argentinare/fransman. Född i Argentina med spanska föräldrar. Flyttade tidigt till Marocko där han fick franskt medborgarskap. Var dock nog bosatt nästan halva livet i Italien, men även mycket i Marocko, Frankrike & Spanien.