Äh vafan, återkommer till detta inlägg, som passar fint till Exile on Main Street och Amarone Classico.
Citat:
Ursprungligen postat av zach
...
Så checco... får du ingen ursäkt. Bara gå. Skit i det här. Gå med hedern i behåll. Utför ett sista magiskt trick, få hela världen att gapa, fortsätt att gå din egna väg, bandierans väg, en väg där man förlorar mer än man vinner, men vinner mer än andra ens kan drömma om... Så bara gå.
...
Förstår precis, vill så gärna att han rymmer innan han lobotomeras (tänk Jack Nicholson i Gökboet).
Sitter och funderar på dessa bandiere, som fortfarande förgyller vår tillvaro. Jag ser Totti och Del Piero i en klass för sig. Väldigt olika personligheter, men gigantiskt stora...
Därefter kan jag tänka mig Zanetti, Conti, Palombo, Di Natale... Kanske Pellissier? De Rossi kommer att kvalificera sig, om han inte drivs bort. Men samtidigt så visar han tydligt vad han tycker då han låter bud från Manchester City trissa upp hans lön. Att det är business...
En som står bortom all business är Cossu. I hjärtat inbillar jag mig att han är den största bandiera för tillfället. Född och uppvuxen i Cagliari, ståendes i kurvan så fort han har möjlighet. Fick inte plats i laget, utan tvingades att spela för mindre lag. Får äntligen chansen som 28-åring i Cagliari och tar den. Tillräckligt mycket för at få göra debut i landslaget samma år som han fyller 30 år. Regerande världsmästarna. En hårsmån ifrån att spela i VM.
Han har haft sina tuffa år, och nu äntligen lyckats nå dit han drömde om. Han tjänade 0,4 meuro förra året. Suazo har suttit på Inters bänk för 3,2 meuro per år i fyra år. Men Cossu spelar hjärtat utanför tröjan...
Fel att dra in pengar i sammanhanget, men det är så oerhört tydligt att han spelar med hjärtat. Han är beredd att dö för laget... Och fansen ser det...