Allt om Calcio!

borjeboy
Matris pris är ungefr 5 miljoner euro per år i 3 år, glöm inte att Juve redan betalat 2.5 miljoner euro av lånet genom att ge Lorenzo Ariaudos del av kontraktet till dom. Det är nog troligt att Juventus köper Matri.
Dock så kommer Motta och Traore skickas tillbaka.

då så bra att du säger det då är det utrett att vi kommer betala typ 10M € för bägge i år det ryktades för några dagar sedan om att vi hade 80M € att spendera i sommar och då sade alla visst det är bra men vi måste betala typ 40M€ för att köpa Matri och Q och då blev det inte så mycket kvar... Men om det är 10 som ska bort har vi ju 70M€ att spendera och då bör dom spenderas på en yttermittfältare och 2 ytterbackar framförallt

En fråga jag har ställt mig och tänkte ställa till er här är om vi Serie A "fantaster" är värre än typ Premier League och La Liga-fans? Då tänker jag direkt på två personer angående detta; Marcus Birro och Jesper Husse. När Birro skrev på SF så tog han bort kommentarfältet och senare slutade skriva för alla påhopp osv. Nu på hans blogg på Expressen har han gjort samma sak med anledning av att han har "känslor", typ. Jeppe Husse tog också bort sitt kommentarsfält på sin blogg.

Alltså jag vet att man går lite för långt ibland, men det blir ju lätt så att man blir lite uppjagad när man brinner för nåt ganska mycket.

Men om man kollar på typ bloggar där det skrivs mest om PL osv, så verkar det inte finnas samma problem. Är Serie A-bloggarna klenisar eller är vi fantaster, SF-fans, Il Calcio-galningar, as?

Alla som skriver härinne och följer Serie A är inte fanatiker, världen är inte så svart och vit som många vill påskina.

Jag medger med glädje att jag följer flera lag i olika ligor och jag trivs utmärkt med det, jag tycker den här tuppfäktningen och jämförelsen ligor emellan är väldigt tröttsam.

Förstår inte att det ska vara så svårt att inse att dels är fotbollskulturerna i olika länder väldigt olika, med olika charmer och egenheter, samt att maktbalansen varierar över tid, ingen märkvärdigt alls.

Sådan skyttegravsinställning som Hussfeldt, Birro och andra småpojkar visar på tycker jag bara visar på svagt självförtroende och väldigt begränsad förmåga att se olika perspektiv - tröttsamt.

Hela Svenska Fans "mentaliteten" med en väldigt plastig rivalitet lagen emellan och inte minst ligor emellan (kan ses här på FB med ibland) är helt kontraproduktiv, jag fattar inte ens vad poängen är, förutom att den som skriker högst tror sig ha den "bästa" ligan.

Min kärlek till Parma och Serie A är väldigt stor, men fanatism är väldigt sällan någon önskvärt.

Totti tillhör den lilla grupp som inte bara är fanbärare utan även lagets bästa spelare. Tänk Riva och Maradona, men Totti är dessutom född romare, och endast spelat i Roma. Fem gånger utnämnd till italiens bästa spelare i konkurrens med bl a Baggio, Zola, Cannavaro, Maldini, Del Piero, Nesta, Pirlo, Cassano osv. Dessa tre spelare har dessutom lett en svältfödd klubb till lo Scudetto. Även om Roma betraktas som en relativt stor klubb. Det är kring dessa det byggs altare och bildas en kult.

Del Piero är i detta sammanhang lite mittemellan, han har ju t ex spelat med Zidane, och inte behövt bära laget på samma vis.

Medan Baresi och Zanetti är det motsatta. Båda är fanbärare trots att de spelat med flera av de absolut bästa i världen. De bisitter istället andra egenskaper. Jag ser t ex Baresi som den ultimata fältherren.

Detta kan vara ett problem för speciellt "gudarna" i mitt första stycke, om det inte hanteras varsamt och snyggt. Särskilt känsligt blir det om klubben tas över av amerikanare. Viktigt att involvera Totti, och låta honom spela en roll i även framtiden. Jag inbillar mig att både amerikanarna och Sensi är tillräckligt kloka att inse detta.

Motsätter mig inget av det du skriver, egentligen, men medan fanbärare i Inter, Juve och Milan för alltid kommer spela i en storklubb så gjordes Roma egentligen till en storklubb (eller åtminstone till en större klubb) under Tottis tid. Visst fanns det andra, men Bati, Cassano, Samuel, Emerson och alla andra spenderade några år där, men den röda tråden genom vår uppgång är naturligtvis Totti.

Gillar verkligen Zanetti, DP och Maldini, men exakt så har ju inte varit fallet för dom. Moratti, Agnelli och Berlusconi har ju liksom alltid sett till att mediokra spelare som Ronaldo, Weah, Zidane med flera funnits i klubbarna... Känns som en viss skillnad där.

Och hur mycket man än vill försvara de tre sistnämnda - de befann/befinner sig högst upp i näringskedjan, på toppen, både ekonomiskt och sportsligt. Totti däremot...

Men känns som jag argumenterar mot mig själv lite grann... Men inget svar är oxå ett svar, dvs Totti är störst i banderia-flocken.


Visst är det så, känslolösa kalla människor kommer in och domderar... Men som sagt, understryket och bekräftat, här är det inte någon "vanlig" bandiera vi snackar om. Hans stjärna har dalat, men han är den största i vår historia, en av oss (hmmm) och allt det där. Jänkare i klubben må vara omvälvande, men mobbas Totti då kommer någon hela jävla världen explodera. Seriöst. För skulle han vilja bli borgmästare, då skulle han bli det. Skulle han säga "hoppa", skulle i romanisti fråga "hur högt?" Och "hur många gånger?" Det har under många år skapats en direkt osund dyrkan för Totti, han har satts på ett piedestal som ingen annan. Seriöst och objektivt hittar jag ingen like i hela världen, och defintivt inte i Roma historiskt (men minns Martin Dahlin sket på sig när fansen stormade Trigoria efter att ha skickat Giannini).
1987 delades världens förmodligen mäktigaste supporterkonstelation Commando ultra curva sud upp i två läger, efter köpet av ex-lazialen Manfredonia. 23 000 personer delades upp i CUCS GAM (gruppo anti Manfredonia) och Vecchio CUCS. Efter det har kurvan under långa delar varit som en polsk riksdag och aldrig kunnat enats igen. Nu inte ens genom att sjunga sånger tillsammans.

Vad som skulle hända om Totti fick någon form av skit av ett gäng utlänningar vågar jag inte ens fantisera om.

Möjligt att Marchisio var skadad, har inte orkat läsa några officiella efterhandsrapporter.

Hur som helst, jag ger ingen cred till Del Neri i dagsläget. Manövrera ut Leonardo taktiskt? Wow, Reine Almqvist hade lyckats med det.

Nja Baresi följde som 22-årig, nybliven världsmästare Milan ned i Serie B. Tog kaptensrollen och skrev historia. Även Del Piero var nere och vände, dock med försäkran att de snabbt skulle återvända. Men jag håller som sagt med dig i diskussionen om "storklubbar".

Även angående Totti håller jag med dig. Jag liknade honom som sagt vid en gud som mer eller mindre dyrkas. Men tycker att det kan vara lite kul att tjata och kanske retas. En kort jämförelse mellan Totti och Riva.

http://it.wikipedia.org/wiki/Associazione_Sportiva_Roma#Cronistoria
Enda gången under 1980-, 1990- och 2000-talet som Roma inte varit bland de 10 bästa var 1997. Visst de vann inte så många titlar, men de var där och hotade då och då. Roma har varit bland de tre bästa 13 gånger de senaste 30-åren.

http://it.wikipedia.org/wiki/Cagliari_Calcio#Cronistoria
Riva kom till Cagliari 1963 som 19-åring, och klubben tar sig ett år senare upp till Serie A för första gången någonsin. 1969 blev Cagliari tvåa och 1970 erövrade man lo Scudetto. Riva var naturligtvis Capocannoniere.

Och även om gli Azzurri inte betyder särskilt mycket i sammanhanget, så kan det påverka den respekt man åtnjuter hos fans bortom sin egen klubb.

Gli Azzurri var urstarkt då Totti tog plats. Och han har vunnit titlar som t ex VM-guld och EM-silver.

På 1960-talet var den italienska klubbfotbollen stark, men gli Azzurri präglades fortfarande av förlusten av Grande Torino.
VM: 1954 (ut första omgången), 1958 (inte kvalificerad), 1962 (ut första omgången), 1966 (ut mot fucking Nordkorea).
EM: 1960 (inte med), 1964 (ut andra omgången)

Riva gör sitt första mästerskap 1968 då Italien vinner EM-guld. 1970 går de till final i VM. Såklart inte ensam, för här finns legender som Rivera, Mazzola, Facchetti osv. Men 35 mål på 42 matcher är fortfarande bäst i gli Azzurri (Totti gjorde 9 mål på 58 matcher).

Inlägget ska ses i ljuset av att jag ständigt försöker smyga in Luigi Riva i diskussioner. Mer eller som oftast mindre lyckat...

Huvudsaken är att du har fel, vinsten är förutom spelarnas grinta, helt o hållet Del Neris förtjänst.
Citerar från Zonalmarking;
"The ‘defend deep and narrow’ approach is generally very successful against sides like Arsenal and Barcelona, who want to play quick, short passes through the opposition, and are more reluctant to get wide and cross the ball. Inter would probably not be put in the same bracket as Arsenal and Barcelona in terms of their style of football, but for years they’ve lacked a true winger to give the side width and a different point of attack.

Inter’s 4-3-1-2 system played into Juve’s hands in this respect, and though the probably from width was less obvious when Leonardo switched to 4-2-3-1, but this time Juve had the lead and were content to sit back and protect their advantage. A good victory for Delneri."



http://www.zonalmarking.net/2011/02/14/juventus-1-0-inter-tactics/

Derby D'Italia var en mycket intressant match rent taktiskt, och som jag nämnt tidigare, en perfekt förövning inför CL-drabbningarna som börjar idag. Tycker att det var en utpräglat taktisk triumf för Del Neri, som uppenbart förberett laget perfekt. Leonardos Inter kom aldrig in i matchen, och verkade överrumplade av Juventus spelsätt. Passningsvägarna kring boxen skars av på ett ypperligt sätt, och Sneijder isolerades i sitt bollinnehav på offensiva mittfältet, och tvingades söka hopplösa eller improduktiva lösningar. Men delvis var det en rent psykologisk seger, där Inters klasslirare verkade klart störda av gruset i maskineriet från första minuten. Rent taktiskt en av säsongens mest intressanta drabbningar, och en trevlig omväxling efter Hawaii-fotbollen och det bedrövliga försvarsspelet i en del andra Serie A-matcher på sistone.

Att sen Leonardo inte är någon taktisk mästare är en annan sak... innan Juventus hade inget lag lyckats knyta upp svansen på "det nya" Inter på detta sätt. Nu var man väldigt nära ett oavgjort resultat trots allt, eftersom det är i princip omöjligt att skydda sig mot geniala anfallare i 90 minuter.

Anser i alla fall
- F.G

Fula.Gubben
Då jag förstår hur du resonerar, glöm inte att Inters vassaste chans kom från ett individuellt misstag (Pepe) och förutom den chansen var dom aldrig riktigt nära.
Jag kan lova dig att Pepes misstag inte låg i Del Neris plan

Point taken. Ser sällan om matcher a la Vivoli, men den här matchen kunde nästan vara värd 90 minuters repris & filosoferande.

Inte bara Sneijder utan även Cambiasso bakom honom fann sig väldigt ofta utan bra passningsalternativ på ett sätt man sällan ser -- summan av de bådas bortslagna bollar måste vara något slags rekord, med tanke på vilka pålitliga pjäser de normalt är.

Leonardos byten var lite märkliga, men hela matchen låg nog utanför hans begreppsapparat. Inget emot honom och Inter annars.