Såg matchen mellan Danmark och Italien igår. Kom direkt från en jobbsituation och min son mötte upp på flygplatsen. Tåg och promenad. Parken. Varit där på konserter genom åren, men aldrig fotboll.
Ville egentligen se då Juventus var på besök, men jag var tyvärr borta då. Detta var kompensationen…
Fredag kväll. I Danmark… Vi visste vad som väntade, men… Danskar generellt har den fina egenskapen att inte ta sig på så jävla stort allvar. Bjuda på sig själv. Våga göra bort sig. Detta kombinerat med ett tämligen liberalt förhållande till alkohol och droger. Snubbar som inne på arenan kan köpa och bära tio öl per man tack vare de fiffiga hållarna, och dessutom har med sig påsar och petflaskor med starksprit.
Resultatet?!
Brölande klapphattar
En ”måste-match” för Danmark, medan Prandelli tvingades ställa upp med ett ganska svagt lag.
Buffon
Balzaretti – Chiellini – Ranocchia - De Silvestri
Thiago Motta – Montolivo – Marchisio
Diamanti - Candreva
Osvaldo
Inte särskilt imponerande. Tre namn är med i den ”riktiga” startelvan. Buffon, Chiellini och Montolivo. Kanske Marchisio, beroende på Prandellis formation.
Jag gillar t ex Diamanti, men det är på samma vis som jag gillar Cossu. Skön spelstil, speluppfattning och känsliga fötter. Men jämför gårdagens tridente med gamlingar som fortfarande är aktiva typ Totti, Del Piero, Di Natale, Luca Toni. Fast Balotelli ska spela även enligt en konservativ jävel som jag…
Jag och min son konstaterade med ett snett leende att Bendtner startade.
Matchen blev som väntad. Danmark tryckte på och gli Azzurri kontrollerade och kontrade. Allt gick enligt planen då Osvaldo snyggt tog emot en passning från Thiago Motta, vek in och placerade in bollen i bortre hörnet. Ett snyggt klassmål.
Danmark samlade på hörnor (man ”vann” den statistiken med 11-1), men det såg stabilt ut, tills första halvlekens sista sekund. Ett långt inlägg som når Bendtner. Balzarettis gubbe. Bendtner? Vafan!
I andra halvleken kommer Danmark ut och dominerar matchen. Lagen utbytte chanser, men danskarna var bäst. Men det dröjde till det var nästan bara tio minuter kvar innan hemmalaget tog ledningen. Bendtner igen! Vafan i helvete! Nick igen såklart. Ölet flödade och regnade samtidigt på läktaren.
Först då visade gli Azzurri rätt attityd. Panik och nödvändighet. Man har fan inte förlorat en VM-kvalmatch sedan 2004. Inbytta Cerci och Gilardino hjälpte till i jakten på kvittering. På övertid ryckte Osvaldo in bolljäveln via Aquilani.
Klapphattarna slokade… segerdans av min son.
En ok match med en inneboende dramaturgi.