Allt om Calcio!

... och försäsongens ack så omdiskuterade Inter lyckas få med sig en knapp vinst efter straffläggning mot det favorittippade och värvningshyllade Juventus. Frågan är inte vad detta säger om Inter, utan snarare vad detta säger om Juventus som verkligen inte har haft resultaten med sig under denna försäsong. Träningsmatcher i all ära men....

Äsch, vafan Stivali. Tror nästan att du underskattar tråden och dess deltagare. Tråden heter Allt om Calcio! och handlar om italiensk fotboll. Behöver inte nödvändigtvis finnas kopplingar till Sverige, VM eller något sådant. Vi är inte Aftonbladet.

Finns många i tråden som skrivit sköna stories om 1970-talets calcio.

Viktigt för Inters självförtroende. Matchen var nog viktigare för dem än för Juventus, trots att båda haft en tämligen usel försäsong.

Får nog en lite bättre vink om var Juventus står den 18 augusti då de möter Lazio i Supercupen.

Nu missförstår du nog här. Min utgångspunkt var att köra en fördjupning i olika länders karaktär & historia. Detta för att kunna sätta in hatet mot Italien i ett sammanhang. Jag har varit inne på Holland & Tyskland. Holländarna stod för en positiv fotboll medan tyskarna var as. Vi märker ju att tysk fotboll ofta framställs i väldigt positiva ordalag. Därför tyckte jag att det var viktigt att belysa att det inte riktigt varit så historiskt. De som tror att tyska spelare brukar hjälpa gamla tanter över gatan & klä sig i regnbågsfärgat har inte koll. Tyskarna var as. Divor, filmare & benknäckare.

Min poäng är alltså att jag i denna historiska genomgång bara snuddade vid VM-finalen 1974. Den är inte intressant ur Calcio-perspektiv. Ruud Krol var den ende som hade en karriär i Italien. Då förbudet mot att värva utlänningar hävdes så satsade Napoli på denne fantastiske holländare.

Hade det varit Holland-Tyskland 1988, 1990 eller 1992 hade läget varit helt annorlunda då halva planen fanns i Serie A.

Italienska profiler från 70-talet får vi säkert läge att titta närmare på senare. Nu ska jag gå in på Carlos Bilardo & hans Argentina för att påvisa att italienarna inte alls varit skurkarna inom fotbollen. Det riktiga packet finns ju kring Rio de La Plata.

Roma gör en liten fuling. Köper in Babù från Lecce, och säljer honom till utlandet. Därmed frigör de en plats för Gervinho...

Italiensk byråkrati och italienarnas kreativitet att kringå den.


*

"Vänskapsmatch" mellan Varese och Catania. Fansen drabbade samman före matchen.


Medan Del Pieros Sidney kommer att dra storpublik då de möter Padova.

1971 sket Ajax i att möta Nacional från Montevideo. Efter dårarna från Estudiantes hade man ingen lust att möta några andra dårar från Rio de La Plata-regionen heller, så man överlät det till Panathinaikos.

1972 gav man det en chans i alla fall & åkte ner för att möta Independiente. Tyvärr visade sig Argentina inte från sin bästa sida den här gången heller utan det hela urartade i galna tacklingar, slagsmål & en skadad Johann Cruyff. Nu fick det räcka så 1973 överlät man chansen att vinna titeln till Juventus. Juve var väl heller inte direkt sugna då det var just Independiente igen som stod som motståndare. Man gick ändå med på en match på neutral mark i Rom på Olimpico. Eller neutral blir det ju inte direkt då man slapp flygresan. Hur som helst var turneringen förstörd.

För att förstå varför det ballade ur måste man titta på VM 1958. På den tiden fanns inte mycket media så man hade dålig koll på varandra. Argentina hade rykte om sig att vara riktigt bra så de var en fruktad motståndare. En nordirländare beskrev dock förvåningen när det visade sig vara ett gäng tjocka gamla gubbar som dök upp för att lira sambafotboll. Argentina hade fastnat i "joxa med trasan-fotboll" & missat att vissa nationer var mer vältränade & organiserade. Nordirland slog man dock men annars gick det inte bra. Man hade inte ens tagit med något reservställ så mot Västtyskland fick man låna IFK Malmös tröjor. Argentina i "Di Gules" dress!

Man beslutade sig för att detta aldrig fick hända igen. Man skulle aldrig misslyckas pga att man var dåligt tränade, dåligt organiserade & hade nonchalant inställning. Hädanefter skulle man köra stenhårt & överlåta sambaliret till brassarna. Argentina skulle möta européerna genom att vara ännu mer taktiska, defensiva & taggade.

Gänget på andra sidan Rio de La Plata befann sig också i en knepig sits. Fotbollsvärlden hade växt. Fotboll hade blivit den stora sporten i världen. Hur skulle ett så litet land som Uruguay kunna hävda sig nu? Med två VM-guld hade man ju en del att leva upp till.

1963 vann Angelo Morattis Inter Serie A. 1964 slog man Real Madrid i CL-finalen & senare även Independiente i Intercontinental-finalen. Detta upprepades 1965 med seger över Benfica först & sen Independiente igen. Helenio Herrera från Argentina tränade laget & man körde hårt med sin Catenaccio-stil.

Detta kom Argentina & Uruguay till att anamma. Där har ni lite av förklaringen till varför de skiljer sig mycket från Brasilien om vi ser tillbaka över andra halvan av 1900-talet. Man liknar helt enkelt Italien mer. Stenhårt men inte brittiskt stenhårt utan Catenaccio-stenhårt.

Den här typen av fotboll är inte bara defensivt tråkig. Det är ingen "sparka & spring-fotboll". Den fordrar att du har genier som kan vända spelet på en femöring & luckra upp motståndarna genom helt oväntade grejer. Inter hade Sandro Mazzola bla. Diego Maradona kan ju också nämnas om vi bara ska namedroppa någon sådär spontant.

För att förstå sig på argentinsk fotboll de senaste 35 åren måste man känna till Cesar Luis Menotti & Carlos Bilardo. De stod för två olika skolor, Menotti-skolan är galet offensiv, Bilardo-skolan disciplinerat defensiv. Detta har format Argentina & man refererar ofta till dessa två.

Bilardo spelade mittfält i det Estudiantes som handgripligen försökte spöa Manchester U, Milan & Feyenoord. Han var med i alla matcherna vilket säger en del om vilken bakgrund han hade. Menotti var förbundskaptenen som hade det ångestfyllda uppdraget att lotsa landet till VM-guld hemma i militärdiktaturen under en tid då Brasilien hade tagit hem den förra trofén (Jules Rimet) för gott (tre segrar) & Argentina hade ingenting.

Menotti var rebellen. Ingen är så lik Zeman som honom. De två är nästan identiska. I en högerorienterad diktatur gick den kedjerökande hippien ut med att "vi spelar vänster-fotboll". Han skrävlade om att "höger-fotboll" är feg & defensiv & gör spelarna ängsliga & rädda för att göra misstag. "Vänster-fotboll" frigör spelarnas kreativitet & skapande. Det var full rulle framåt för de långhåriga. Längst hår hade väl tränaren själv.

På en punkt skiljer sig Menottis 78-lag dock från Zeman. Medan Zemans tid i Italien ofta präglades av anklagelser om att domarna gynnade storlagen i norr så hade Menotti inte det problemet. Det är lite lättare att spela galet offensivt när lagets brutala backar tillåts fullständigt kötta ner alla motståndare som försöker sig på en kontring. Argentina hade tur med domarna vilket gör att Menottis VM-titel känns lite sådär.

Bilardo stod alltid i skuggan av ikonen Menotti. Menotti satt på en upphöjd tron gentemot journalisterna. Han var kulturellt bevandrad & brukade referera till författare & dylikt vilket tog journalisterna på sängen. Bilardo saknade den charmen & var en tråkig jävel som spelade tråkig fotboll. Han hade dock ett äss. Världens bäste spelare i superform.

Brille har ju tjatat om lagsammanhållning i Cagliari & att ibland måste någon lämna för att bibehålla moralen. Lagkaptenen Daniel Passarella satt på höga hästar. Han var symbolen för Argentinas brutala fotboll där han i Menottis offensiva system kunde vara nyckelspelaren längst bak som skövlade alla motståndare. Problemet är när Bandieran blir för stor. Bilardo gav som bekant kaptensbindeln till Maradona. Det här kunde Passarella aldrig acceptera. Passarellas sorti från Mexiko-VM 1986 handlade om mer än att han drabbades av Montezumas hämnd med diarré & en sträckning. En stor orsak till att man vann VM tror jag var att Passarella kickades.

Man vann VM men Menotti snackade om "högerfotboll". Att Argentina bestod av Maradona & nio råskinn. Bilardo har aldrig kommit ur Menottis skugga. Folk säger att man vann pga Maradona. I VM 1990 stod de regerande mästarna för en extremt defensiv & destruktiv fotboll. Ändå följde ju Bilardo upp sin VM-titel med att slå både Brasilien & Italien 1990. Menotti å sin sida förlorade mot både Brasilien & Italien 1982 med sitt ålderstigna lag.

Efter att Argentina slagit Italien i Maradonas Neapel så firade faktiskt flera tyska spelare med att dricka öl. Man såg sig redan som världsmästare. Jävligt kaxigt. Man hade ju trots allt förlorat fyra år tidigare. Caniggia blev avstängd efter en meningslös hands i semifinalen. Bilardo hade överträffat sig själv i defensivfotboll. Tyskarna ansåg att det var klappat & klart. Argentina hade ingenting framåt utan Caniggia.

Det höll ändå på att gå åt skogen för tyskarna. Bilardos betongdefensiv var inte att leka med. En feldömd straff i 85:e minuten gav segern till Västtyskland som dominerat totalt.

VM-silvret betraktas inte som någon triumf i Argentina. Det ses nästan som pinsamt. Att regerande världsmästarna kör en så sanslöst defensiv fotboll är nästan skamligt. Attityden i finalen bekräftade bara myten att Argentina var bråkstakar & benknäckare. Visst hade han lite otur Bilardo. Caniggia avstängd. Inhopparen Monzón utvisad när Klinsmann filmade. Feldömd straff på slutet.

Svårt att kalla VM-silver för fiasko, men vafan....Bilardo är helt enkelt ingen ikon som den kanske överskattade men profilstarke Menotti.

Högerfotboll sade Menotti om Argentina-90.

Vilket även syns på försäljningen av säsongsbiljetter:

http://tmw-foto.tccstatic.com/storage/album/thumb1/eea40176c28c0ead1d4d123b8b981e86-60392-1375775626.jpeg


Juventus är redan slutsålt, medan Fiorentina står för den största ökningen.


*


Cagliari är inte med såklart. Däremot snickesnackas det om att man kommit överens med kommunen att spela på skitarenan Sant'Elia. Hoppas att man kommer igång med att bygga den riktiga arenan, så att man inte fastnar där. Tanken med Is Arenas var ju att Cagliari skulle spela där medan man byggde Karalis Arena.

Och nu cirkulerar rykten om att Napoli vill ha Nainggolan & Astori, vilket skulle kunna utgöra den ekonomiska grunden för det bygget. Eller så försvinner de pengarna ner i det svarta hål som bråket om arenorna skapat.

Eller så stannar de kvar och hjälper Cagliari att utmana...

Jag ska nu försöka knyta ihop allt detta...

Hur ska Berlusconi göra nu när han 1986 nyss köpt konkursboet AC Milan? 80-talet har ju inte gått så bra så här långt. Först nedflyttat till Serie B pga spelskandal, sen när man tog sig tillbaka så åkte man ur igen. Nu leder Nils Liedholm laget & det går väl lite på tomgång. Spelet är så långsamt att folk menar att Milan idisslar fotboll istället för spelar fotboll. Bollen tuggas runt i kossans alla magar innan någon slutligen kommer till skott.

Trapattoni vinner allting i Juventus med sin catenaccio. Nu har han gått till Inter så både Juventus & Inter har inplanterat en vinnarmentalitet. Napoli har Maradona.

* Vi har konstaterat att Menottis galna Zeman-offensiv inte funkar. Jaja, det funkar om domarna ser mellan fingrarna när Passarella & Tarantini kapar varenda motståndare som går till motattack.

* Bilardos fotboll med urstark defensiv då? Visst, har du världens bäste spelare som ditt offensiva äss så är det väl bra. Men hur går det om du har en medelmåtta som regista?

* Tyskarna kör ju sin Bilardo-liknande fotboll. Inte konstigt att Beckenbauer & Bilardo möttes i två VM-finaler på rad. De köttade ju ner alla andra. Tyskarna är dock sega. Fastlåsta i sin jävla man-man markering. Sätter sin regista Matthäus till att punktmarkera Maradona i 90 minuter. Registan som punktmarkerare! Möter man briljans så håller inte detta sega system längre.

* Holländarna har vi ju konstaterat är överlägsna. Att Rinus Michels med sin Total Voetbal blev utsedd till seklets tränare var såklart helt riktigt. Fart & fläkt. Men nu har Holland missat tre turneringar på rad. VM-finalerna gick åt helvete. Det har visat sig att de inte klarar av att låsa matcher. Mentaliteten saknas till att dra på blåstället & vinna med 1-0.

* Engelsmännen tjongar mest & tappar mer & mer sin position som stornation. Det har dock visat sig att på klubbnivå, när du kan jobba dagligen med spelarna, så har deras strikta 4-4-2 uppställning helt klart potential. Liverpool skulle kanske ha vunnit VM?

* Catenaccion blev ju frånsprungen av den dynamiska Total-fotbollen. Trapattoni & Bearzot lyckades dock modifiera försvarsspelet till zon-försvar med libero. Vi ska kanske inte räkna ut disciplinerat, kompakt försvarstaktik med libero helt?

Brasilien, Frankrike & Spanien utelämnar jag då de bygger mer på individuell briljans snarare än taktik. I Spanien finns dessutom en rivalitet mellan etablissemangets Real Madrid & Rinus Michels/Johann Cruyffs Hollandsinspirerade Barcelona.

Vem plockar Berlusconi in då?

Den okände Arrigo Sacchi såklart!!

Fast man får bara ha tre utlänningar. Vilka ska man köpa då?

Tre holländare såklart!!

4-4-2 fast med libero. Drilla hela laget till att bli försvarsspelare & ändå spelar du den mest offensiva fotbollen i hela ligan. Är det ens möjligt? Jo det är det. Extremt mycket forechecking pallar man om man alltid har mycket bollinnehav. Drilla ihop försvaret till att bli som en kroppsdel. Alla följer Baresi. Håll laget extremt kompakt på längden men utspritt på tvären så har man alltid mängder med spelalternativ. Perfektion & noggrannhet in i minsta detalj. Nöta in löpvägarna & passningarna i den offensiva fasen lika mycket som man nöter in försvarsspelet. Sacchi var regissören. Spelarna skulle bara tolka hans instruktioner så skulle det bli bra...

...och det blev det. Världens bästa lag? Ja. Seklets bästa lag? Kanske det.

Var och såg matchen mellan Malmö och Swansea tillsammans med min son. Swansea behövde inte göra mål och Malmö kunde inte. Största stjärnan var såklart Laudrup. Massor med danskar som tagit sig till ett regnigt Malmö för att se hans lag.

Enligt mig är han tillsammans med Ibra de största spelarna från Skandinavien under någorlunda modern tid. Till skillnad mot Ibra så levde han dock inte riktigt upp till förväntningarna under hans tid i Serie A. Lazio åkte ur Serie A under hans andra år där, och han lyckades inte ta över Platinis roll i Juventus. I Spanien så blev han däremot hyllad, till skillnad mot Ibra.

Och på tal om Swansea och Lazio. Fast ännu en gång precis jävla tvärtom. Så läser jag just nu boken ”Arrividerci Swansea” som handlar om Chinaglia. Har inte kommit längre än till ungdomsåren, så jag får återkomma med en recension. Men han hade svårt att platsa i ungdomslagen. Och Swansea låg i division tre eller fyra då han lämnade den regniga ön för att sedan bli en firad hjälte i Bel Paese, där han bl a ledde Lazio till deras första Scudetto.

Körde en snabb wiki och kan konstatera att segern hemma mot Malmö var Swanseas första seger i europacuperna sedan 1982 då de besegrade Sliema Wanderers från Malta.


PS

På tal om EL så är det skönt att se att Udinese körde över sitt motstånd.

Vad händer egentligen med anfallarna i Juventus? För tillfället känns anfallsbesättningen 2 spelare för stor. Matri och Quagliarella har ju ryktats till engelska klubbar (bland annat Norwich ) men det verkar inte hända något där. Jag är själv väldigt förtjust i Matri och tycker det är underligt att ingen hugger. Sagt det förr, säger det igen - i rätt miljö sätter Matri +15 bollar i nät. Tänk Diamanti, eller Totti. Eller Cossu.

Efter att jag läste detta var jag ju bara tvungen att försöka hitta någon video på detta. Kan säga att Youtube aldrig längre gör en besviken! http://www.youtube.com/watch?v=hbtlOpa2ACQ

Det är på så jävla talande för matchen, och sammanfattar allt du skriver i en sekvens, 02:00 och framåt i filmen. En Estudiantesspelare passar fel på mittplan och en Milanspelare är framme och hugger direkt, får fram bollen till just Combin. Combin tittar upp och ser en djupledslöpande Rivera och lyckas peta fram bollen. Direkt när Combin fått iväg passningen ser man till höger i bild att han blir fullständigt manglad av någon från Estudiantes, domaren blåser inte utan anfallet fortsätter med Rivera som nu är ren med målvakten. Rivera rundar honom snyggt och sätter bollen i mål!

Scenerna som följer direkt efter målet garvar jag fortfarande högt åt. Rivera och hans lagkamrater börjar såklart fira, men målvakten i Estudiantes har fått för sig att sätta punkt för kalaset. Han rusar in i målet och hämtar bollen och tar sikte på första bästa Milanspelare som han sedan avfyrar ett rejält skott mot. Direkt efter denna projektil, som verkar träffa ryggen på Milanspelaren, springer målvakten in i gröten av firande Milanspelare och börjar cepa.

Hade varit kul om man någonstans kunde ladda hem gamla matcher som dessa, eller gamla Serie A-matcher för den delen, men det kan väl knappast finnas någon sådan efterfrågan? Eller? Vi vet att åtminstone Vivoli sitter inne på en liten skatt med alla sina jävla VHS-band. Hade varit kul om han kunde investera i en sådan där mackapär som gör att man får VHS till datorn, så hade han ju kunnat ladda upp det på lämplig sida för oss att ta del av.

Om man ytterligare vill förkovra sig i Swansea och dess samhälle kan jag rekommendera dokumentären "Swansea Love Story", finns fan på Youtube den med (60 min): http://www.youtube.com/watch?v=aIbpt1aDFqM

Antalet missbrukare har ökat något enormt i Swansea, främst ungdomar, och man får i dokumentären följa några personer och deras liv. Sannolikt har väl den ökade misären att göra med ekonomin i landet och staden. Som bekant drabbar ekonomiska kriser områden olika hårt, Swansea är vad jag förstår inte rikaste delen i Britannien, och får således lida mer än andra. Sedan har även Swansea haft mycket gruvor och industrier tidigare, dessa har dock minskat mer och mer till att idag bara utgöra en mycket liten del av stadens och samhällets ekonomi.

Ganska sorglig skildring, men mycket välgjord och bör definitivt ses.