Född utan syn och hörsel

Om man föds både blind och döv, hur blir livet? Man saknar ju möjlighet att ta efter omgivningen och lära sig den vägen. Nyfödda läser ju våra ansikten osv., men om man inte kan se och inte höra, hur fan kan man då lära sig nåt? "Vet" man ens vad man är?

Vad tror ni? Hur blir ett sånt liv?

[Hoppas jag valde rätt forum, annars får mod flytta]

jag blir snurrig bara jag tänker på det.. usch vilket öde.. antagligen får man nöja sig med ett liv med bara några få nära som t.ex. mamma pappa.. osv.. de personer man kanske kan känna igen på lukt och genom att ta på.

Jag tror det finns en bok skriven av en människa som föddes både blind och döv. Är det någon som vet vilken jag menar, annars kan jag försöka leta fram den och ge titeln. Den boken lär väl besvara frågan i denna tråd väldigt väl.

EDIT: Helen Keller hette hon visst.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Helen_Keller

Om jag läst rätt så orsakades Helen's handikapp av en febersjukdom vid 19 månaders ålder.
Hon kanske hade några referensramar ändå, jag vet inte?

Har vi inbyggda typ instinkter som kan hjälpa oss även om vi aldrig hört eller sett omgivande personer?

ja, hon var om jag förstod det rätt blind från födseln och sedan blev hon döv så till viss del hade hon vissa referensramar. Nevertheless är det ju en fantastiskt story.

Hmm, enligt Wikipedia finns det ca 400 dövblindfödda i Sverige....

Jämför med att hamna i djungeln som nyfödd och tas om hand av t.ex. apor. Då tar man väl efter aporna i beteende, antar jag? Om man istället inte kan ta efter någon what-so-ever, vad har vi då? En prototyp eller en person totalt utan påverkan från sin omgivning? Hur blir vi i ett sånt läge, finns inbyggda beteenden eller?

Livet blir så att man är beroende av andras välvilja att hjälpa till. Vilket blir jobbigt i längden

Ett väldigt fascinerande ämne faktiskt! Om man först lär sig tala och förstå språk samt lärt sig teckenspråk skrivet i handflatan, och sedan blir dövblind, så är det ju en sak. Men hur förstår dessa som föds på detta vis att någon faktiskt försöker lära dem ett språk när de pillar dem i händerna? För att inte tala om hur de ska kunna lära sig vad de "skrivna" orden betyder?

Ögonkontakt och ansiktsuttryck är ju väldigt relevanta verktyg just vid tidig inlärning för att uppnå ett samförstånd om vad man försöker åstadkomma tillsammans, så hur gör man utan dessa? Dunk i ryggen vid rätt och nyp i örat vid fel?

Ja, det här är ju nästan inte filosofi eftersom det finns ett antal personer som är dövblindfödda. Således är det ju snarast en empirisk fråga, där man kan få reda på hur dessa personer har formats trots sitt handikapp.

Jag förstår inte heller, låter som ett omöjligt uppdrag. De varken ser eller hör, vet inte vilka de är eller var de är och varför. Jag förstår inte hur man kan lära en dövblind att förstå saker när personen saknar referenser och uppfattning om världen/mänskligheten. Helen Keller hade dessutom akademisk examen... ehh

De enda förklaringarna jag kan komma på är att det finns någon hake med dövblinda eller att människan föds med vissa instinkter.

Hur stimulerar man ett barn som varken ser eller hör något? Utöver kroppsberöringen..