Strategier kring erkännande vid bötesbrott

hej flashback,

en jurist med viss domstolserfarenhet sa en gång till mig att när man blir tagen på bar gärning för bötesbrott är det alltid bäst att erkänna, oavsett om man är skyldig eller ej. sen när strafföreläggandet kommer på posten tar man tillbaka sitt erkännande. har man tur har polisen inte säkrat bevisning vid brottstillfället, eftersom man ju erkände, och då har åklagaren inget att gå på och måste lägga ner förundersökningen, alt. blir man friad av domstolen.

det låter ju bra i teorin men jag undrar om det här resonemanget håller i praktiken också. är polisen verkligen slappare med att säkra bevisning när man erkänner, eller följer de sina rutiner ändå? blir inte domaren misstänksam om man tar tillbaka sitt erkännande?

Vissa är säkert slarviga, sen finns det poliser som säkrar bevis och så..
Men som det stod i en annan tråd ska man aldrig erkänna, även fast man vet om att man ha gjort fel.. vilket jag tycker är konstigt. Men du får inge mer böter om du blir fälld i domstol eller om du skriver på ett strafföreläggande.. så neka neka neka.. sen säger du inte ett skit, du låter åklagaren få bevisa vad du gjort. Ju mer du säger i förhör ju mer kan vändas emot dig.

ja att böterna blir lika höga oavsett är klart. det jag undrar är om man kan vända bevisläget till sin fördel genom att göra som jag beskrev i trådstarten, eller om det är skit samma. och om domare som utgångspunkt tycker att ett återtaget erkännande sänker ens trovärdighet, eller ngt i den stilen.

jag undrar fortfarande. vet ingen?

Hur funkar det med fortkörning? Skriver man inte på strafföreläggandet direkt på plats?

Då blir det ju svårt att ta tillbaka erkännandet senare då ett strafföreläggande är att jämföra med en fällande dom efter den skrivits på.

nej.