Jag hade en period när jag pluggade då jag inte hade några föreläsningar eller andra tider att passa. Då beslöt jag mig för att experimentera lite med min dygnsrym. Jag bestämde mig för att inte använda klockor, vara vaken så länge jag orkade och därefter sova tills jag vaknade av mig själv när jag inte kände behov av att sova vidare.
Resultatet efter en knapp månad blev mer konstigt än användbart. Jag var vaken mellan 20 och 32 timmar och sov därefter i 12-14 timmar. I snitt höll jag ungefär ett 37-timmarsdygn. Jag mådde själv inte illa på något sätt av dygnsrytmen, men det var helt omöjligt att funka socialt eller sköta sina ärenden på ett vettigt sätt. När man precis har vaknat och känner för frukost, kylskåpet är tomt och klockan är halv ett på natten då inser man att det inte riktigt funkar att ha en annan rytm än resten av världen
Hypotes: Jag tror att ens "egen" rytm är individuell och varierar något över tiden, men att vi behöver ett gemensamt dygn för att fungera som sociala djur.