Tourettes-problematik?

Undrar om någon med Tourettes eller kunskap ang. Tourettes kan hjälpa till med ett spörsmål:

Jag får somligen (senast igår kväll, och det har knappast helt försvunnit än) något sorts bryt av för mig ospecifierat slag;
Hjärnan fullkomligt kokar över, och mina tankar hörs, istället för vad de nu "vanligtvis" kan kallas göra. - Tänkas, kanske är vad tankarna brukar göra?

- Nå, i vilket fall blir det helt överfullt av tankar som uttalas med min egen röst, och verkligen överfullt i meningen att jag bombarderas, det går fan inte att få tyst på; det närmsta lindring jag kommer är att själv uttala (slumpvis) valda delar av dessa tankar, eller att muntligt svara på dem, vilket otvivelaktigt låter lite Tourettes...? Eller har jag fel?

Tourettes är en av mina diagnoser. Andra diagnoser är bl.a. Asperger och OCD, samt spekulationer gällande ADHD.
Vilket ligger ovan nämnda problem närmst? Alltså, vad kan roten tänkas vara, måntro?
Mina psykpapper pekar på lite allt möjligt, men kan det kanske vara så att det är mixturen av dessa tillstånd som gör att min hjärna beter sig såhär, eller är det specifikt Tourettes?
Eller stämmer detta in på något annat?

(Sorry att det blev luddigt, har lite svårt att hålla tankarna på en linje, av uppenbara anledningar)

Alla dessa diagnoser går ju ihop, och hur det ser ut för just dig då med kanske alla dessa diagnoser har jag svårt att förställa mig. Det låter som tvångstankar, men om du upplever att det inte finns något motstånd mot tankarna, alltså som att dem uttalas i ditt huvud mer än att du tänker dem, börjar vi närma oss mer psykotiska tillstånd. Men det är även ett fenomen som kan visa sig vid schizotyp personlighetsstörning. Det är däremot sällan man sätter en sådan diagnos när man har neuropsykiatriska störningar. Rådet som alltid är ju att tala med din läkare, psykolog eller annan vårdpersonal som du träffar, så kan du berätta vad det är du besväras av.

Lindras det om du lyssnar på hög musik? Lindras det om du är aktiv på något sätt? Började du medvetet uttala orden i hopp om att dem skulle lugna ner sig? Eller kände du ett tvång att uttala orden?

Tack för respons.

Nja, jag har inget motstånd mot tankarna såtillvida att det inte går att tysta dem. Och ja; de uttalas i mitt huvud, men det är min röst. Det är ingen "annan" som tjatar på mig eller har åsikter eller dylikt, utan det är mer bara helt vanliga samtalsämnen, till stor del även reella minnen.
Det känns alltså som om det är jag som - inte tänker - men har tänkt det jag hör. Om det går fram vad jag menar?

Jo självfallet ska jag ta upp det med psykolog, men har ingen tid förrän till veckan.


Att lyssna på hög musik hjälper föga, det blir snarare rörigare. Att sjunga däremot, tycks ha en lindrande effekt.
Jag tror inte att det lindras av att jag är aktiv, fast det beror nog på vad man menar med "aktiv". Ex. blir jag vid dessa tillfällen så uppstressad att jag planlöst går omkring i lägenheten på ett för mig mycket karaktäristiskt sätt och tittar och pillar omotiverat på saker, men det lugnar inte direkt ned mig. Å andra sidan får det inga negativa eftergifter heller.
Att uttala tankarn/orden/svaren skulle jag nog inte kalla varken tvång eller direkt lindring egentligen, snarare Nödvändighet. Med tanke på att jag har tvångstankar och tvångshandlingar på andra plan, så kan jag inte jämställa det vanliga OCD-tvånget med detta tvånget i alla fall. ...Mina tvångshandlingar kan jag faktiskt hindra, det här är mycket svårare - om ens möjligt - att hindra.

Det är inget s.a.s. normalt sätt att uppleva Tourettes på alltså? (Om du nu kan svara eller spekulera i detta.)

När det gäller Tourettes upplever personer med detta syndrom som att det finns en anspänning inom dem som lindras genom att säga något eller göra något motoriskt. Personer med ADHD kan däremot uppleva starka tankeflöden och då lindras det oftast genom att aktivera sig på annat sätt. Ofta kan det handla om idéströmmar som måste komma ut. OCD kan ju ge mycket påträngande tankar, men det upplevs alltid som att man själv tänker dem. Så en blanding av dessa syndrom skulle mycket väl kunna skapa det du upplever, men det är väldigt svårt att säga.

Vad är det för tankar?

Hur besvärande är det för dig?

Det du talar om skulle jag kalla ticks... och sådana förekommer egentligen inom hela den neuropsykriatiska spektrat men mest framträder den nog i just Tourettes Syndrom....

Ja exakt - den där första raden om Tourettes känner jag självklart (för mig i alla fall) igen, såsom att jag måste harkla mig och humma, men det jag beskrev ovan tycks mig vara något helt annat, eftersom det har ett helt annat "tryck" inifrån.
Med de symptomen som du beskriver på Tourettes, ADHD och OCD, så verkar det ju faktiskt som om det är allt på en gång, det stämmer... Intressant reflektion.
Dock har jag ju de där problemen var för sig också, och inte bara såhär extremt sammanfallet.

När det blir ett överslag av arten att det blir helt överbelastat, är det jävligt besvärande. Svårt dock att sätta det på någon sorts skala, men det är åtminstone såpass illa att jag slår mig själv i huvudet, om det nu är något att gå efter.

Tankarna är ganska harmlösa, vanligtvis. Inget extraordinärt, s.a.s..
Det är att allt samtidigt slår ned som är det riktigt jobbiga. Alltså, att jag delvis har fastnat i en diskussion jag hade tidigare under dagen, att jag hör min dåvarande argumentation i huvudet, samtidigt som jag också hör mig själv komma med andra resonemang istället för dem jag yttrade. Sedan är det kanske någon spekulation om vädret, om världsläget, vad man ska göra imorgon o.s.v., också det samtidigt. Så kanske det knäpper till i ett element, varpå jag hör tanken: "Vad var det?!" i huvudet, och då nästan måste jag säga högt: "Vad fan spelar det för roll?".
Alldeles för många bollar i luften. Det blir helt vansinnigt.



Jo, men jag skulle nog inte kalla det för tics. Åtminstone mina tics är "meningslösa", de fyller ingen funktion förutom att det är något som bara görs/sägs utan eftertanke eller grund.
Ex. kan jag omotiverat slå handloven i pannan, men det är ju bara för att få undan "trycket" i handen och pannan, och inte för att få tyst på något eller för att jag känner ett behov av att skada mig eller dylikt...
Om du förstår skillnaden?

Det låter mycket som en form av inre hyperaktivitet. Detta har jag själv upplevt, men troligen inte i samma grad som du. Då hjälper det mest att göra olika ljud, sjunga eller så. Om jag har någon att prata med så lugnar det oftast nästan helt ner sig. Detta då tankarna är konversationer med mig själv eller andra.

Att du reagerar så när det knäpper i elementet låter också mycket som ADHD. Det är en impulsivitet där man inte kan låta bli att reagera på ljud och/eller sådant man ser i ögonvrån och känner att man måste kolla vad det är för något.

Har du prövat på att meditera?

Hey! i hear myself to! :P

Nemen allvarligt talat. jag hör lixom orden jag tänker "högt" i mitt huvud. och när jag "följer efter" och smakar på orden, bildas det meningar. Så som jag vanligtvis skulle resonerar. Allt detta går över när jag är fokuserad på någonting. De går som du säger över om man säger något. eller gör ljud, typ "mphf" "inåt vissling". jag behöver inte låta som en apa eller något, bara något enkelt ljud.




Men utöver "samtalen" så brukar det brusa något sjukt i huvudet. som miljoner tankar samtidigt.

Men jag har inte touretts. jag har add, Kanske är något som neuropsykologiska hinder har gemensamt?


Edit: Såg att hordak redan sagt det. men är det sant? är det verkligen så? :O woho isf! måste gå bort när jag börjar medicineras.

Observera att tics oftast saknar mening... lite OCD's över det... du gör det för att "lätta på ditt inre tryck" sas... ticsar du inte loss så spårar allt ur för dig... de är egentligen totalt omotiverade mao....

Jo, om jag snackar med någon så lugnar det ned sig, det passar in här. Dock märker jag att jag pratar ganska ... hackigt, vid sådana tillfällen.
Det är lite svårt att förklara, men det gör jag å andra sidan när jag får "bryt" av andra slag också. Pratar lite osammanhängande och ovanligt monotont, alltså.

Nja, jag höll på lite med sådant när jag var yngre, med att meditera och dylikt. Dock minns jag inte riktigt hur man ska gå tillväga längre, speciellt inte eftersom det tycks så oerhört långt till att kunna slappna av såpass mycket.
Kanske vore något att ta tag i på allvar förvisso, men det är fan inte så lätt när man knappt orkar ligga still när man ska sova... Kan kanske hjälpa, om man bara lyckas.


Det där bruset låter mycket bekant. ...Om du menar Brus som i Sorl, i stort sett?


Jo, det var ju det jag skrev.
Alltså, att mina tics saknar mening, vilket gör att ovanstående dilemma inte riktigt platsar in, eftersom detta handlar om ett reellt problem. Kanske uttryckte mig lite för onyanserat.

Hur länge har du haft brus/sorl, hela livet?

Om du vill få kontroll över hjärnan ska du träna på fokusering av dina inre mentala ljud
Du kan ändra på din röst, röra rösten bort från dig så att det låter som du pratar från ett långt avstånd, som att du viskar och mycket mer.
Detta är jag ganska säker på är den enda lösningen för dig.
Lär dig detta genom NLP.
Du kan även testa någon bra meditations kurs typ shinzen young eller någon annan där du är dig att bara observera vad som dyker upp i skallen men i frid. Du kan efter ett tags träning då nästan fånga tankarna innan dom dyker upp pga att ditt fokus ökar exponentiellt efter någon timmes meditation per dag eller mer.
Nu har du lösningen till hands, men du måste lära dig det.