Rigiditet - Vad är det som inte flyttar på sig?

Ah, tror att vi är överens lite här. (Om jag förstår dig rätt här vill säga)


Tråden har tappat lite momentum, så, jag skjuter in en fråga här som jag kom att tänka på i anslutning till detta stycke, och som kanske besvarar hur du menar att vi ger något egenskaper.

Tag den här ankharen:

http://upload.wikimedia.org/wikipedi...Duckrabbit.jpg

Vad skulle du säga händer när vi växlar mellan att se den som en hare/kanin och en anka? Behåller bilden sin form, sina egenskaper, eller tillförs där något till bildens egna vara?

På samma sätt med konstruerade kategorier i andra lägen. Vi har kategoriserat vissa ämnen som grundämnen. Det är ju klart att det på ett sätt är en konstruktion, men på ett annat sätt är konstruktionen inte godtycklig när vi betänker hur vi prövat ämnena. Men vi hade kunnat säga att väte och helium är samma ämne, men med två aspekter, en binärhet i vilken typ av egenskaper den uppvisar. Fast det skulle inte förändra hur den första aspekten faktiskt reagerar som väte och den andra som helium.

Kan sätten att se på ankharen bli uttömda? Vad är det som behålles i objektet, dess essens, när annat är tillfälligt?

Ankharen får mig att tänka på Skvadern i Medelpad. http://www.google.se/images?q=skvader
Mittemellan två världar, en hare med vingar. Ankharen kan nog också ses på det sättet, som en rosa fläck, både anka och hare samtidigt, vilket blir lite varken eller, något nytt. Varje år kommer det nya låtar till Melodifestivalen, men dom är alla konstruerade under samma regelsystem. Helheten är begränsad, men variationerna är oändliga.

Jag tror att om man först ser en anka, och sen en hare, så har man tillfört har-het till den rosa fläcken. Eller kanske mer att bilden presenterat sin har-het för en, svårt att säga. Sen är förstås det rosa, och formen av bilden, och placeringen av bilden, allt sånt också packat med olika associationer.

Hur vi testar väte och helium påverkar också. Det finns en instrumentalism hos konstruktioner. Egentligen hade vi nog kunnat klara oss utan grundämnen som kategori. Lite som hur man kallar magnetism för en naturlag, så slipper man fundera mer över vad det är för något "egentligen". Så länge lampan lyser så fungerar det som det ska.

Jag tror att möjligheterna att se på ankharen på olika sätt är oändligt många. Det handlar om vilken utgångspunkt man har. Det associeras visserligen till redan existerande sammanhang, men dessa kan också förändras. Man kan se ankharen som en nyckel, en komponent i en rymdraket, en ritning över en byggnad, en demon, en Picasso-tavla, vadsomhelst.

Man kan iofs undra om man tolkar verkligheten efter sina kosmologier, eller om kosmologierna förändras i takt med att verkligheten förändras. Och vilken verklighet, den kulturella eller den "naturliga". Både-och förmodligen, eftersom dom går hand i hand. Jag ser en hare för att jag lärt mig att harar finns, och att dom kan porträtteras på det sättet (fastän den är rosa och saknar många attribut som finns hos synen av en riktig hare. för att inte nämna alla andra sinnen som är inblandade vid mötet med en hare, och hur dessa förändras i och med att haren rör sig och interageras med omgivningen). Visste jag inget om harar så skulle jag inte se en hare. Om jag får vara ärlig så skulle jag nog inte sett haren om jag inte såg titeln på länken, det första jag såg var ankan.

Och vem vet vad som döljer sig i alla kosmologier vi inte känner till. Man skulle kanske kunna se ankharen som en potjingotingi, en varelse ur en oskriven barnbok. Lite som heffaklumpar i Nalle Puh. När tanken om heffaklumpen dök upp i Nalle Puh så fanns ingen bild eller beskrivning. Bara någonting där ute som var skrämmande.

Vissa konkreta entiteter är rigida. De är som ledtrådarna i ett korsord eller stjärnorna i stjärnbilder.
Och precis som ett korsord kan ha många olika lösningar så kan universum vara beskaffat på en mängd olika sätt. Rigiditeten, de sinnliga kvaliteterna, är då den enda ordningen i kaoset.
Men rigiditeten finns förmodligen inte utanför medvetandet. Enola gay släppte nog aldrig någon bomb utanför det mänskliga medvetandet. Allt som finns är sinnesdata och det öht omöjligt att göra sig en idé om något som inte är sinnesdata. Om någon inte hör trädet falla så faller det inte. Ytterst sätt så kan trädets fall eller Enola Gay aldrig definieras som något annat än sinnesdata.

Får mig att tänka på en analogi jag stött på om man kan kalla den så. Man kan jämföra din bild av rigiditet med statusen hos fysikens lagar (naturens lagar) som anses vara en upptäckt struktur hos verkligheten. Vetenskapsrealism. Vidare kan man också tolka din pluralistiska syn, om att världen kan vara beskaffat på en mängd olika sätt, som en konstruktionistisk (Pickering: constructiong quarks) teori om naturvetenskapen. Tanken går som följande; Vetenskapens historia skulle kunna ha utvecklats på ett annat sätt än den gjorde. Och ändå kunde vi ha grävt oss vidare till lika framgångsrika teorier genom andra vägar (Vad nu "framgångsrika" må inbegripa). Frågan blir då, konvergerar vi mot någon sanning eller mot sanningen? Men det finns också skäl att tro att en sådan bild av verkligheten inte skulle hota vetenskapsrealismen.

Edit: Det där med sinnesdata hängde jag inte med på hela vägen. Menar du att det är det som ska vara det rigida? Blir det inte lite trivialt i sånna fall? En konkretisering vore på sin plats.