Det här med kända döendes sista ord..

Det kan måhända finnas en tråd om detta, slå mig i så fall på fingrarna för en snabbsökning gav ingenting.

Jag har under en längre tid klurat på det här med storheter som, i sina sista ögonblick på jorden, klämmer ur sig något otroligt djupt och filosofiskt. Alla har vi hört om Caesars "Et tu, Brute?". Kan för tillfället inte komma på fler, ni får gärna fylla på för jag vet att dom finns. Står stilla i huvudet just nu bara.

Jag undrar om det finns några som helst historiska belägg för såna här slutord? I synnerhet när döden kommer dramatiskt och smärtsamt. För personligen har jag svårt att tänka mig att man är speciellt slängd i käften när man får otaliga knivhugg i kroppen eller något liknande.

Vill även tillägga att jag vet att det är svårt att veta huruvida det är korrekt eller inte men man kan alltid diskutera det hela. Hittade för övrigt en lista med kända citat från döende:

http://en.wikiquote.org/wiki/Last_words

S:t Laurentius sista ord är en klassiker.

Han hade blivit gripen av romerska ordningsstyrkor för att han vägrade dyrka kejsaren som en Gud, och därför skulle han avrättas genom att bindas fast och stekas över glödande kol (ungefär som man grillar btw ). Hans sista ord blev: "Jag är mör på den här sidan. Ni kan vända mig nu."

Jag tycker väl inte att det är så värst kvickt att säga "Et tu Brute", han menade ju att även Brutus hade förrått honom, vilket förmodligen överrumplade för honom. Själv jag ha blivit en aning förvånad om min närmaste man skulle köra en dolk i min rygg; om jag var i stånd att tala efter attacken låter vi vara osagt. Som kuriosa kan jag nämna att "Et tu Brute" en fransk omskrivning av den latinska motsvarighet som Caesar enligt legenden ska ha yttrat.

Jag vet inte hur länge folk tänker på sina dödsrepliker, men många gånger är det nog an aning förskönade ord som forna historiker ville skulle lämnas till omvärlden. Jag tänker bl.a på Neros sista ord - Här snackar vi om en galning som satte eld på Rom och som omotiverat ska ha attackerat folk mitt på blanka dagen. Att han själv ska ha yttrat något så djupt betvivlar jag starkt; han hade nog hyrt någon till att efterskriva honom som en nobel som hjälte krönt sin bana i enlighet med andra stora tänkare.

Albert Engström ska ju ha varit ett kvickhuvud enligt historien. Sjuksköterskan presenterade sig vid hans dödsbädd som syster Annika, varpå han replikerat "broder Albert" och sedan lämnat jordelivet. Det citatet tvivlar jag faktiskt inte på sanningshalten i, då Alberts tunga var berömd för sina dräpande repliker.

Jag har för mig att Jeanne d'Arc skulle ha klämt ut sig något vitsigt precis innan hon brändes på bål, men det är förmodligen bara någon skröna.

Är inte det kvickaste som sagts men det var det enda jag kunde komma på i skrivande stund, fick som sagt hjärnsläpp. Ville mest få igång diskussionen kring det hela. Så länge alla förstår vad jag är ute efter. Som det där med att bli grillad och sen säga nåt som skulle kunna vara taget ur en amerikansk actionrulle från -89. Där har vi ett bättre exempel. Har som sagt väldigt svårt att se att man är så kaxig när skinnet spricker av värme och så vidare..Men man kanske helt enkelt var av hårdare virke förr..

Det bästa med den berättelsen är ju att han är grillares, rostares etc. helgon. :P

Det är förmodligen bara skrönor på många nivåer, kan inte tänka mig att någon har sans nog att klämma ur sig saker som går till historieböckerna, under tortyr. Såvida det inte var just kvickheter tortyren var avsedd för. Men det du skriver stämmer säkert, det är min teori också.

Tror att mycket rör sig om omskrivningar.
Nero kanske inte sa "Vilken konstnär går inte förlorad i mig" utan istället kanske han antydde att han hade i hela livet blivit missförstådd. Sedan har någon slav/nära person förfinat det till det kände uttrycket vi vet idag. Tycker iaf jag verkar vara logiskt.

Låter troligt det med, även om vi aldrig kan utröna vad han egentligen sade. Det är ju inte sällan historiska personer tilldelats fina sista yttranden som en gest för att påvisa dennes egentliga storhet, och hur egentlig deras storhet var på riktigt vet man ju inte. Spekulationer får duga i de säkra källornas frånfälle.

Intressanta svar än så länge! Flashback är alltid lika mysigt när man kan diskutera nåt som inte är brännande och politiskt!

Det är förmodligen, som ni skriver, ingen direkt sanningshalt i många såna här citat. Intressant dock att dom levt kvar så som dom gjort. många gånger känns det inte heller som att dom fyller något direkt syfte heller. Åtminstone inte när man läser om personen nu för tiden.

Kan inte annat än att hålla med, trevligt med en diskussion på nattkröken.


Sen finns det ju vissa personer som man ändå förväntade sig skulle säga (eller tilldelats ord som skulle omnämnas som deras) några sista tänkvärda ord; jag tänker bl.a på Groucho Marx, Oscar Wilde, Winston Churchill och liknande personer som är vida berömda för sina citat. Mig veterligen hade inga av dessa någon snygg replik att lämna scenen med, men var däremot rena citatmaskiner under sin livstid.

https://www.flashback.org/sp23409317

Beethoven: Applådera vänner, komedin är över