Barbarer?

Barbar är grekiska och betyder skäggig. Det användes under Antiken som en benämning på främmande folkslag, icke-romare. Dess nutida betydelse är rå och okultiverad person. Men ordet barbar har också en annan betydelse, inte lika vedertagen, där det då står för en archetyp med vissa karakteristiska drag. Jag menar goterna under folkvandringstiden skulle säkert ses som barbariska i dag, med vårt synsätt, men de var för den skull inte barbarer. Med barbar menar jag då ett slags krigarideal, ungefär som i Conan Barbaren av Robert E Howard, med vissa speciella kännetecken. Dessa kännetecken är oftast en muskulös krigare som bär svärd, svart långt hår och kläder av varg/björnskinn. Han agerar oftast ensam och är känd för sin fåfänga och sin brutalitet. Men egentligen spelar de yttre attributen ingen större roll, det är främst ett temperament som avses, ungefär som man traditionellt förknippar goter och gotik med en viss sorts mardrömsromantik. Begreppet barbarer dyker också upp i en del fantasy och sciense fiction och syftar även där nästan alltid på vissa karakteristiska egenskaper. Här är en bild (Frazetta), kanske inte det bästa exemplet, men i alla fall.

Det är möjligt att en del tycker detta verkar barnsligt, men jag undrar om det kan ha funnits något folkslag som åtminstone delvis stämt in på den ovan nämnda beskrivningen av barbarer, t ex under folkvandringstiden. Alltså inte ett folkslag bestående av deffade bodybuilders utan mer en känsla, ett temperament. T ex mycket av motiven i Sagan om Ringen kan ju härledas ungefär till 800-talet, då även de första sagorna med ringen-motiv uppstod, flera andra archetyper har ju kommit och gått genom historien, så varför skulle just begreppet barbarer vara något som bara återfinns som fiction?

Barbar betyder inte skäggig, vet inte var du har fått det ifrån. Ordet kommer från grekiskans barbaros, och är grekernas benämning på en icke-grek. Ordet, som avsåg att efterlikna stamning (uttala ordet som du uttalar namnet barbara, så förstår du varför), betecknade från början en som inte kunde tala grekiska, men kom med tiden att avse var och en som stod utanför den egna kulturkretsen.

Är det människor som 'de långhåriga merovingerna' du syftar på? Speciellt långhåriga tycker jag inte de var, men det beror ju på vem man jämför med. Den merovingiska ättens historia är blodigare än de flestas, fylld av svek och grymheter.

Ajdå, jag var säker på att barbar betydde skäggig. Hade för mig att jag läst det i ett uppslagsverk, men nu när jag kollar så står det ingenting om det. Jag måste ha tänkt på ordet Barbarossa, som ju betyder rödskägg, eller en barberare som tar bort skägg, jag tyckte det lät rimligt. På ett sätt är det ju bra, då jag inte föreställde mig barbarerna som skäggiga.


Merovinger? Ja det kanske det kunde vara. Jag har alltid gått och trott att de (merovingerna) såg ut lite som i Asterix, men med tanke på mina nyss demonstrerade språkliga kunskaper bör jag kanske inte yttra mig. Själv var jag ett tag inne på slaver, typ nånstans i Turkiet-trakten eller nåt sånt. Finns det förresten inte ett område nånstans som heter Barbariet?

Beträffande håret så är det inte huvudsaken, kan lika gärna tänka mig att barbarerna bar det uppsatt i en knut och liksom avskuret efter. En annan typisk grej som jag förknippar med barbarer är seden att göra dryckesbägare av fallna fienders huvudskålar.

Det är möjligt att det jag söker inte återfinns hos en specifik folkgrupp utan mer är någon slags stil som förekommit på flera ställen under t ex folkvandringstiden, i perioder av kaos och sönderfall. När det gäller själva ordet barbar, så brukar väl många skällsord vara ganska målande, att de mer för tankarna till en specifik företeelse, än bara något dåligt i största allmänhet. T ex djävulen, som ju både står för det onda personifierat och en man med bockhorn, skägg och svans. När jag hör ordet barbar så tänker jag dels på en oborstad och rå sälle, men också på ett viss typ av lynne, en typisk rollkaraktär kanske man kan säga. (som Arnold Schwarzenegger inte spelar speciellt bra enligt min mening, btw).

Nej. Du tänker på Berberiet, vilket ibland felaktigt har kallats för Barbariet. Nu för tiden finns det inget som heter Berberiet, men förr i tiden menade man med Berberiet, eller Barbaresk-staterna, de landområden som beboddes av berberna, d.v.s. hela norra Afrika från Egypten till Atlanten. Berberna var de ljushyade halvsemitiska invånare som bodde där innan araberna kom och underkuvade dem med islam.
Tuaregerna är nog den mest bekanta berberstammen i dag, det är den stam där männen, inte kvinnorna, bär slöjor för ansiktet.
Rifstammarna i Marocko är beryktade krigare och var en gång fruktade sjörövare. Innan Alger erövrades av fransmännen 1830 tvingades de flesta sjöfarande europeiska nationer att köpa aktning för sin flagga, annars kunde de råka illa ut (sjöröveriet var legaliserat av dessa folks regeringar). Sverige och Danmark var de sista länder som tvingades betala tribut. Sverige gjorde utbetalningar åt Marocko ända till 1845, och det rörde sig inte om några småsummor.

När jag läste litteraturhistoria fick jag lära mig att de gamla Grekerna kallade icke-greker för barbarer, då de tyckte att de bara kunde säga "bar-bar", eftersom de inte kunde tala grekiska. Jag har aldrig hört att barbarer skulle ha svart hår, men det härstammar kanske ifrån de svartmuskiga Pelasgerna som Hellenerna mötte när de invaderade den grekiska halvön.

Du kanske tänkte på barberare, som är en klassisk benämning på en man i "kaiser" frisyr som klipper diverse kroppshår.