Engelsk bullterrier

Vad krävs för att göra en sådan rättvisa? Funderar på att skaffa en men vill inte att den skall växa upp till ett monster à la misskött pundar-pitbull eller bli understimulerad osv. Så, hur tar man bäst hand om en sådan?

Du kan ju börja här: http://www.svbtk.com/

Börja också med att läsa på om de olika och stora skillnaderna mellan olika hundraser.

Inte fan vet jag men nån engelsk bullterrier finns väl inte. Om det inte är en bullterrier med brittiskt medborgarskap. Du borde f ö ställa dig samma fråga oavsett vilken hund du köper.

Ok bullterrier var det visst den hette. Finns många olika men en sådan på länken ovan var det. Tackar, skall läsa på en hel del.

Nej. Det finns inte många olika. Det finns en ras som heter bullterrier, inte flera.

H*n kanske menar Staffordshire Bullterrier, American Pitbull Terrier, Amstaffen (som folk ibland tror heter American Staffordshire Bullterrier), m.m.

Men men, ang. bullterrier så har jag förstått det att man måste ha en ängels tålamod och en jävla portion humor. Jag älskar bullterriens yttre, men skulle aldrig stå ut med deras sätt mer än ett par månader, max.

http://www.alltomhundar.com/hundforum/viewtopic.php?f=8&t=82666
http://www.alltomhundar.com/hundforum/viewtopic.php?f=8&t=67964
http://www.alltomhundar.com/hundforum/viewtopic.php?f=8&t=72282

Min gode herre det finns miniatyr eller standard. dvs 2st

Först måste jag få fråga varför du vill ha just en bullterrier? Vad känner du till om dem? Vet du något alls om dem, eller har du fastnat för utseendet? Har du hundvana sedan tidigare? Är du beredd att leva 10-12 år tillsammans med en hund som gärna går sina egna vägar genom livet? Som alltid kommer att försöka göra som den själv vill när den själv känner för det? Många tycker nämligen att bullar är väldigt charmiga i lagomt stora doser, men de skulle aldrig stå ut med en 24/7 i 10-12 års tid, särskilt inte de som är vana hundar med mer "will-to-please".

Det krävs att du är utrustad med otroligt mycket tålamod då de är extremt viljestarka livet igenom. De är också väldigt intensiva under uppväxten. Väldigt intensiva. Och påhittiga. De två första åren brukar vara en prövning, men med vettig uppfostran så brukar de landa i sig själva omkring tvåårsåldern. Många bullterrier har ganska stort tuggbehov. En del hävdar att bullterrier är tröga och obildbara, men det handlar snarast om ägare som är oförmögna att lyckas motivera hunden. En motiverad bullterrier lär sig vad som helst, men hittar den inga fördelar med träningen kommer den att ledsna fort. På sätt och vis är de väldigt lika katter till sättet. Rätt uppfostrad och med lagom stimulans är nog en bullterrier något av det mest trygga, nyfikna, gåpåiga, skojfriska och underbara på fyra tassar. Rätt fostrade och socialiserade är de också (generellt sett, naturligtvis, undantag finns alltid) stjärnor i sociala sammanhang.

Tackar, skall läsa.


Jag mötte en utomhus som gick kopplad med sin ägare, eller snarare drog omkring med sin ägare. Den var helt enkelt skithäftig. Hade en stor svart prick över ena ögat och var svart/vit. Sjukt rolig personlighet hade den också. Vet inte så mycket mer annat än att den var helt rätt. Har haft hund under hela min uppväxt och en massa olika typer av husdjur. Allt från vandrande pinnar till kakadua. Kan tänka mig att den inte är mer påfrestande än en tritonkakadua?

Det jag undrar mest över är om någon här vet väldigt mycket om just den här rasen och kan berätta lite om hur det är att faktiskt leva med en sådan hund?

Jag har två stycken här hemma nu, en tik och en hane. Tror också att jag varit och kladdat en hel del i de tre trådar på AoH som du fick länkar till här ovan, så jag kanske ska hålla mig lite kort här.

Min tik har några år på nacken nu och är ganska laidback. Hon är nyfiken, ska alltid vara nära, är en av de mest språksäkra hundar jag någonsin träffat och på många andra vis en en-gång-i-livet-hund. Även hundrädda personer brukar våga närma sig henne, eftersom hon känner av deras rädsla och håller sig sansad i deras närhet (oss andra knuffar, stångar, buffar och behandlar hon allmänt omilt på bullterriervis). Hon beräknar alltid om det är värt besväret innan hon gör något. De saker hon har tuggat sönder under sitt liv kan räknas på max fem fingrar och hon har inga problem att koppla av var hon än befinner sig.

Hanen är två år (vi har inte haft honom sedan han var valp), alltid glad, älskar allt och alla (även surmuppar till hundar), snabb som en vessla och otroligt spänstig. Han är extremt nyfiken och ser inga hinder, bara möjligheter. Upp till något spännande kommer man alltid, hur man ska komma ner får bli ett senare problem. Han är fruktansvärt företagsam, på gott och ont och har extremt lätt att lära sig saker, vare sig det är bra eller dåligt. Om han känner sig ouppmärksammad eller uttråkad hittar han på hyss och tuggar gärna på något. Honom fick vi börja passivitetsträna, dvs han har fått lära sig att man faktiskt kan ha tråkigt och att det inte behöver hända saker hela tiden, när vi tog över honom. Även om han är ett yrväder i vanliga fall håller han sig väldigt lugn runt mindre barn.

Man får skratta åt/med dem varje dag, men vissa dagar får man slita sitt hår. Häromdagen lyckades hanen trycka ner fönsterhissen i bilen på en parkering inne i stan (han och sonen väntade i bilen). Mitt i rusningstid skuttade han ut, sprang genom hela centrum, över ett grönområde och vidare längs strandpromenaden. Jag hittade igen honom två km längre bort där han hittat en stövarvalp att leka med. Hade tiken lyckats pilla ner fönstret hade hon på sin höjd stuckit ut nosen genom det öppna fönstret och njutit av alla dofter, hon hade aldrig dragit iväg. En annan slita-sitt-hår-dag var när han knipsade av husses subwoofer-kabel á 7000 kr... Men oftast skrattar vi.

Bullar fungerar i mångt och mycket som autister. De kan lätt snöa in på saker och ting eller utveckla manier. Att få jaga pinnar och bollar är alltså ingen vidare lämplig aktivitet för en bullterrier.

Jag har citerat din text på min näsa Jag räknar dock (åtminstone i den här tråden) minibullen och standradbullen som samma ras. Fel ja men iallafall.
Hur menar du med ditt första stycke? En bullterrier är inte samma ras som dom du nämner...en staffordshire bullterrier är ingen bullterrier, heller ingen border terrier och inte en american pitbull terrier.

Det var lite halvt pa skämt jag skrev det men om jag har förstar det rätt skiljer de sig en del i lynnet, skulle vara intressant om nagon som är mer insatt kunde svara.

Sedan sa är Zanizaila inget att hets upp sig över, hon brukar mest säga konstiga pastaenden och sedan aldrig svara.