Arkitekternas hatobjekt: Jakriborg. Hur är det?

Det viktiga tycker inte jag är en återgång till historicism (även om det är trevligt), utan snarare en generell återgång till de klassiska material och proportioner som de flesta ändå tycker är vackrast (istället för glasrektanglar). Sen får man gärna bygga vidare på det, precis som man gjorde med art nouveau.

Nu för tiden när allt kan göras digital i förväg tycker jag inte att det finns några vettiga argument mot att allmänheten kan få göra sin röst hörd hur denna vill att dennes framtida bostad skall utformas.

Nya bostadsområden borde man kunna skapa digitalt i olika stilar och sedan låta folket rösta om hur de vill bo, det finns ingen anledning till varför alla byggnader i ett bostadområde måste se lika dana ut eller vara byggda i samma stil. Finns det efterfrågan på viss stil så ser jag inga praktiska anledningar till varför denna inte skall kunna byggas.

De som kallar neo-arkitektur för själlös eller otidsenlig har helt tappat greppet om vad det handlar om, i slutändan vill folk bo i hus de trivs i, om det sedan är en kopia på ett 1600-tals hus eller en modern glaslåda är högst individuellt, men att stilpoliser och pseudoexperter i diverse skönhetråd ska ha åsikter om hur och vad som skall byggas är jag emot.

Har sett orten på tv några gånger. Verkligen speciell, gillar den.. Hur gammal är orten?

De första flyttade in på nittiotalets andra hälft, någon gång.

Det har varit en gradvis utbyggnad. Det mesta verkar ha tillkommit ca 2000-2005.

Visst skulle arkitekter kunna få rita hur de ville. Problemet är dock att vi har bostadsbrist. Hade utbudet varit lika stort som inom konsten hade nog många hus stått tomma precis som dåliga konstnärer inte får sina verk sålda. Alltså hade de sållats ut ganska snabbt. Det är därför en arkitekt inte kan vara lika privilegierad som en konstnär. Kreativa yrken handlar faktiskt om att mötas någonstans. De som inte vill möta upp blir ignorerade. Förutom då med arkitekter som med det knappa utbudet i princip tvingar in folk i deras hus.

Jag tror att det är vad det handlar om. En slags egoism där yrket ska höjas till samma nivå som en konstnär. Där autonomin och nyskapandet är viktigast. Det missar dock detta med det skapade som ett möte.

Kan det inte vara tvärtom, dvs arkitekten är privilegierad som får sina verk sålda.

Lite coolt område men dött, dåligt underhållet (och låg byggstandard?), snålt investerat (inga hissar mm)...

Hur är det att bo där? (tycker ni som gör det?).