Plötslig och "inbillad" panikångest

Tänkte dela med mig av ett problem jag har. Tänkte dock först berätta lite om mig själv, då det säkerligen, på något vis, är relaterat till min aktuella psykologiska status...

Jag är en jobbsökande 27-åring. Ekonomin är det inga större problem med, även om jag förstås är i behov av en trygg inkomst. Har tidigare arbetat inom skola och omsorg, järnhandel, teater och bemanning. Jag har inga egentliga prospekt, utan tar dagen som den kommer helt enkelt. Är singel och har mest haft korta förhållanden till vänster och höger. Mitt längsta förhållande varade en treårsperiod fram tills jag var dryga 20 år. Jag gjorde slut med min dåvarande, treårslojala, flickvän och har sedan dess mest "legat runt" och försökt med diverse barflickor och singelkvinnor. Så det är la under en sjuårsperiod nu som jag letat efter den perfekta kvinnan i mitt liv...

Nu till problematiken. Jag har plötslig ångest. Precis innan jag skall somna får jag ångest, hjärtklappning, och kallsvett. Och jag har inte den blekaste om varför. Oftast börjar det med samma visa; jag lägger mig ner, släcker lampan och vips kommer ångesten. Nu kommer säkerligen flertalet mena att detta är en direkt, omedveten, mekanism relaterad till min arbetslöshet (strävan efter en trygg och säker vardag..?), men jag är nästan säker att så inte är fallet. Jag känner ingen överdriven drivkraft att producera och lyckas, vad skulle då orsaka denna panikattack?

Oftast ligger jag där och stirrar upp i taket. Direkt efter börjar jag inbilla mig att jag har svårt att andas... vilket resulterar i att jag får ångest och hjärtklappning. För att bekämpa ångesten måste jag andas lugnt och sansat, ungefärligt med astmapatienter vid eventuell attack. Oftast befinner jag mig i detta stadie i en halvtimme/timme. Sedan mår jag prima igen, och kan somna om gosigt nog. När jag vaknar dagen därpå mår jag jättebra och lever dagen med ett glatt humör. Denna procedur upprepar sig inte varje natt, utan oftast med ett par dagar (ibland veckor) i mellanrum.

Jag har som sagt ingen aning om varför detta händer mig, men det känns ju som att jag inbillar mig själv att jag har ångest, och således framkallar dessa panikkänslor omedvetet (eller medvetet)...

Vad skall jag ta mig till? Det är ju inget som jagar mig på dagarna, utan denna ångest känner jag bara på nätterna (stundvis). Finns det tabletter man kan ta? Behöver jag tabletter? Behöver jag bara prata med någon?

Slå era skarpa huvuden ihop, för detta börja bara bli löjligt...

Jag tror aspekterna som du nämnde kan ha och göra med ångest. Du är arbetslös och du har svårt att finna kärleken, trots att du vill. Då kanske livet känns lite misslyckat även om du på ett medvetet plan kanske inte går runt å oroar dig över detta eller är deppig över det.
Jag minns när jag var arbetslös, på ett medvetet plan varken kände eller tänkte jag att det var jobbigt att inte ha jobb, men ångesten är ett sätt för kroppen att meddela att man inte mår bra, att något är fel. Tids nog insåg jag hur mycket jag saknade att inte ha jobb, planering och struktur i vardagen och fick ångest över detta.
Varför du känner såhär precis vid samma tidpunkt är svårt att veta, kanske lättare att tänka när man lägger sig i sängen, kanske då alla känslor kommer fram. Eller så kan det vara relaterat till endast sömn och inget annat i ditt liv. Sen är det väldigt lätt att fortsätta på samma bana, har det hänt en gång kanske du lägger dig i sängen och förväntar dig samma sak igen, vilket utlöser ångresten..blir som en ond cirkel.

Jo, det börjar bli lite löjligt när man går till sängs och liksom väntar in attacken i fråga...

Jag är (nästan) hundraprocentigt säker på att det är jag själv som "aktiverar" själva ångesten, jag vet dock inte varför jag "medvetet" gör det. Det är inte lätt att förklara som du förstår. Man kanske måste börja ta sig en konjak eller whiskey innan sängdags?

Du beskriver att du har stressfaktorer i ditt liv; du söker en riktning i livet och vet inte riktigt vart du är på väg, du längtar efter en kärleksrelation och du har inte en trygg ekonomi. Då är det inte så konstigt om du mår dåligt och drabbas av ångest.

Det låter som att du *kan* ha drabbats av panikångest. Diagnos bör förstås inte ställas på ett internetforum. Jag rekommenderar att du kontaktar din öppenvårdspsykiatriska mottagning för att få träffa en psykiater eller en psykolog. Ibland kan medicinering hjälpa, ibland behöver man annan behandling.

Vid ångest kan det kännas som att man håller på att bli tokig eller att kroppen skall kollapsa. Vanligt vid ångest är tryck över bröstet, starka spänningar i kroppen, svettningar, "klump i halsen", hjärtklappning, svimningskänsla etc. Då man drabbats av dessa starka fysiska symtom är det lätt att bli orolig och extra vaksam på om de dyker upp igen vilket lätt skapar en ond cirkel som lätt förstärker sig själv enligt modellen: oj, känns det inte lite tungt att andas - jag kanske kvävs - blir orolig - spänningen i kroppen och bröstmuskulaturen ökar - blir tyngre att andas - ångest uppstår - jag kvävs - panikångest!

Att fokusera på andningen när du drabbas av ångest är ett bra sätt att lite bättre kunna hantera situationen. Alkohol har ångestdämpande effekter men är ju som bekant beroendeframkallande och försämrar sömnkvaliteten, så det är inte lämpligt. Dricker du energidrycker, kaffe och coladrycker bör du dra ner på dessa eller sluta eftersom koffein är stimulerande och stressar kroppen.

Att vänta in nästa attack är inte ovanligt (antecipatorisk ångest eller förväntansångest) och ökar tyvärr sannolikheten för att drabbas av en ångestattack. Då kroppen är stressad krävs det inte så mycket för att utlösa en ångestattack hos en känslig person.

För att minska din stressnivå och sårbarhet bör du ta hand om dig: äta bra mat på hyfsat regelbundna tider om du inte gör det, sova lagom mycket, göra saker du tycker om att göra och träna i lagom omfattning.

Lycka till!

Jag hade nattångest i tre veckor..Det kommer och går i perioder men jag mådde genast lite bättre om jag tände lampan och somnade med den på.