2010-05-22, 19:12
#1
Hej!
Varning för en litet längre text!
Jag jobbar som tidningsutbärare för Skånes morgontidningar, i Lomma. När jag gett mig ut för att dela ut tidningarna den andre Maj, blev jag utsatt för ett personrån.
En psykolog som jobbet ordnade fram åt mig, föreslog att jag skulle "skriva ut ilskan" i något forum eller en debattartikel. Och vilket ställe passar sig då bättre att vända sig till än Flashback?
Jag fick en notis i Skånska Dagbladet men jag tänkte att jag kunde ge en litet mer detaljerad version av händelsen.
Här är i alla fall notisen: http://www.skanskan.se/article/20100...ngsbud-ranades
Jag kom fram till busskuren där jag hämtar upp mina tidningar, men han knappt parkera cykeln inne i kuren förän två killar i min ålder kom fram mot busskuren. Jag lyssnade på MP3 och hörde inte att dem ropade på mig. Klockan var förvisso 3 på natten men det tillhör vanligheterna att ungdommar rör sig ute då, ofta påväg hem från fester.
När jag såg att dem hojtade något så stängde jag av MP3n och frågade "Ursäkta, vad sa du för något?". Jag hörde inte vad han sa så han fick säga om det två gånger innan jag uppfattade hans fråga. Det visade sig att han frågat "Är det du som slagit min bror?". Redan där kan man ni bergis börja ana etniskt ursprung
Jag blev litet orolig men svarade lugnt "Nej det har jag inte, jag kom precis hit". Då sa han "Varför ljuger du?". Jag hann knappt svara innan jag fick ett slag i ansiktet (rak höger tror jag) av hans kompis. Jag blev chockad men började precis överväga att slå tillbaka då den förste liraren tog fram ett fälgkors. Då tänkte jag att det var säkrast att inte opponera sig allt för mycket. Dem tog min MP3-spelare och då jag vägrade erkänna att jag hade min telefon med mig så tog dem min jacka, påpekade vilken tur jag hade att den ene inte hade sex med mig (okej, han uttryckte sig inte lika städat), sprang därifrån, hoppade in i en bil och körde iväg norrut.
Jag var mållös i ungefär tre minuter, sedan sprang jag iväg och hittade ett par i min ålder, som jag fick låna mobil av och ringa polisen. Jag blev chockad av händelsen men fick endast en liten fläskläpp som försvann ganska snabbt. Jag hade tur i oturen, antar jag!
Den första veckan efter händelsen så kände jag mig snarare tom, än förbannad. Något som förvånade mig, för jag vet med mig att jag har en hel del inneliggande ilska som aldrig kommit ut. Det skall nämnas att när de här killarna kom fram till mig, så var jag på otroligt bra humör då en helt underbar tjej från Stockholm skulle komma hem till mig dagen efter. Jag var inte alls arg och det är något jag måste vara för att kunna slå till en människa. Det plus faktumet att jag respekterade dem (Ja, jag respekterar ju inte dem som människor, men jag respekterar deras dumhet och riskerna som finns med den).
Nu har jag i alla fall skrivit av mig litet. Jag hoppas att ni finner inlägget intressant på ett eller annat sätt!
Varning för en litet längre text!
Jag jobbar som tidningsutbärare för Skånes morgontidningar, i Lomma. När jag gett mig ut för att dela ut tidningarna den andre Maj, blev jag utsatt för ett personrån.
En psykolog som jobbet ordnade fram åt mig, föreslog att jag skulle "skriva ut ilskan" i något forum eller en debattartikel. Och vilket ställe passar sig då bättre att vända sig till än Flashback?
Jag fick en notis i Skånska Dagbladet men jag tänkte att jag kunde ge en litet mer detaljerad version av händelsen.
Här är i alla fall notisen: http://www.skanskan.se/article/20100...ngsbud-ranades
Jag kom fram till busskuren där jag hämtar upp mina tidningar, men han knappt parkera cykeln inne i kuren förän två killar i min ålder kom fram mot busskuren. Jag lyssnade på MP3 och hörde inte att dem ropade på mig. Klockan var förvisso 3 på natten men det tillhör vanligheterna att ungdommar rör sig ute då, ofta påväg hem från fester.
När jag såg att dem hojtade något så stängde jag av MP3n och frågade "Ursäkta, vad sa du för något?". Jag hörde inte vad han sa så han fick säga om det två gånger innan jag uppfattade hans fråga. Det visade sig att han frågat "Är det du som slagit min bror?". Redan där kan man ni bergis börja ana etniskt ursprung
Jag blev litet orolig men svarade lugnt "Nej det har jag inte, jag kom precis hit". Då sa han "Varför ljuger du?". Jag hann knappt svara innan jag fick ett slag i ansiktet (rak höger tror jag) av hans kompis. Jag blev chockad men började precis överväga att slå tillbaka då den förste liraren tog fram ett fälgkors. Då tänkte jag att det var säkrast att inte opponera sig allt för mycket. Dem tog min MP3-spelare och då jag vägrade erkänna att jag hade min telefon med mig så tog dem min jacka, påpekade vilken tur jag hade att den ene inte hade sex med mig (okej, han uttryckte sig inte lika städat), sprang därifrån, hoppade in i en bil och körde iväg norrut.
Jag var mållös i ungefär tre minuter, sedan sprang jag iväg och hittade ett par i min ålder, som jag fick låna mobil av och ringa polisen. Jag blev chockad av händelsen men fick endast en liten fläskläpp som försvann ganska snabbt. Jag hade tur i oturen, antar jag!
Den första veckan efter händelsen så kände jag mig snarare tom, än förbannad. Något som förvånade mig, för jag vet med mig att jag har en hel del inneliggande ilska som aldrig kommit ut. Det skall nämnas att när de här killarna kom fram till mig, så var jag på otroligt bra humör då en helt underbar tjej från Stockholm skulle komma hem till mig dagen efter. Jag var inte alls arg och det är något jag måste vara för att kunna slå till en människa. Det plus faktumet att jag respekterade dem (Ja, jag respekterar ju inte dem som människor, men jag respekterar deras dumhet och riskerna som finns med den).
Nu har jag i alla fall skrivit av mig litet. Jag hoppas att ni finner inlägget intressant på ett eller annat sätt!
