Glas som inte går sönder vid första anträff?

I lunchrestaurangen som jag äter på nästan varje vardag händer det väldigt ofta att någon tappar ett glas i golvet. Sällan har jag varit med om att glaset går sönder när det landar första gången, men isället spricker det vid andra anträffen. Hur kommer detta dig?

Golvet består av klinkersplattor (?) om det är till någon hjälp.

Hör också detta titt som tätt, att glaset studsar ett par gånger för att sedan spricka. Vi kom fram till att detta förmodligen hade något med att göra att glaset kommer i självsvängning, vilket kallas resonans. Denna resonans gör att svängningsamplituden ökar kraftigt och då går glaset sönder. Detta är i alla fall vår teori.

Eller så är det så att när man tappar ett glas från låt oss säga 1,20m så hinner glaset vända sig med den tyngsta delen neråt dvs foten och denna krossas inte lika lätt men när det studsar upp igen så landar det antingen på sidan eller med den tunna delen ner vilken spricker lättare.

Bara en teori...

Jag tror du har en bra poäng där, d.v.s att glasets mer hållbara del(oftast just foten) träffar marken först som gör att det håller vid första smällen, för att sedan "studsa upp" och vända sig så att den mer sköra toppen av glaset får direkt-kontakt med golvet.

Sen om det beror på att foten är den tyngsta delen som gör att den träffar marken först vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om

Jag tror att första anslaget gör att det uppstår mikroskopiska molekylförskjutningar/sprickor i glaset. Andra anslaget skapar en stötvåg i glaset som gör att sprickorna slits upp.

Den här frågan var med i NyTeknik för ett antal år sedan. Minnet är inte perfekt men jag tror att det var (ungefär som tidigare skrivits) att glas är relativt segt och stryktåligt så länge du inte har brottanvisningar. Första studsen orsakar just den anvisningen.

Ett annat svar som lanserades i artikeln var att "glaset går inte sönder på en gång eftersom det inte är en-gångs-glas". Ingenjörshumor, Grundkurs.

I samma veva tipsades om att glas blir mindre sprött om det är blött, vilket jag var tvungen att prova genom att klippa i ett tunt ölglas under vatten. Sprack i mitt tycke betydligt mer kontrollerat på detta sätt. Dock inte bättre än att jag både skar mig på det bortklippta samt att saxen blev förstörd. Vet inte om det tipset kom från fortsättningskursen...

Det är såna duralexglas, eller vad de nu heter, du menar va? Såna som går sönder i miljoner fyrkantiga, inte så vassa bitar?

De kan ju även explodera vid minsta beröring om det byggts upp spänningar i det. När jag jobbade som nisse på en nattklubb för ett gäng år sedan hände det då och då. Jag hoppade till varje gång glaset blev pulver i min hand.