Frihet ur ett politiskt perspektiv

att slippa tänka på pensionen är en lättnad, inte en frihet. att välja själv huruvida pensionen är något man vill ha är en frihet, men inte lätt.

har lite svårt att förstå vad du är ute efter, politik och handlingsfrihet hör inte ihop. politiken finns som en regelbok och vägledare för samhället. politiker tar beslut rörande kollektivet, och individens motvilja för stå undan för majoritetens uppfattning om vad som anses bäst. om man tar begreppet till sin extrem skulle man kunna säga att politisk frihet är ANARKI. laglöst land
som jag ser det har vår politik i väst struntat i att samtidigt vara en andlig vägledare. vårt samhälle leds inte av fria människor (politikern är väl ett utmärkt exempel på hur inskränkt och domesticerad en människa kan bli) och således blir vårt samhälle en avspegling av deras mentalitet. tänk om dalai lama hade varit stadsminister, inser ni hur mycket lyckligare vi svenskar hade varit?
det är mycket märkligt att inte mer satsas på att göra folk lyckliga. ett lyckligt folk skulle ju ge avsevärt mycket mer avkastning än ett utbränt och nedstämt.
Ett annat bevis på politikers enfald är att de inte förstår kopplingen med det samhälle de byggt upp och det fysiska och psykiska förfall vi lever i. fetma och depressioner är en "epedemi" som ska bekämpas med rehabilitering och medecin. varför inser de inte att människors ökande problem hänger ihop med en samhällslögn? deras snäva synsätt på framgång leder till ett, ur humanitär synvinkel, stagnerat samhälle. visst, vi har ett bra bnp, men det får inte ske på bekostnad av människors inre välmående. var är visionerna, var är det radikala tänkandet? inte hos göran person, det är säkert..

det intressanta är dock att oavsett styrelseskick kan man uppnå personlig frihet.
Jag måste säga att den bästa defenitionen på begreppet personlig frihet, och hur man uppnår den, som jag har hört finns i en bok av don miguel ruiz. det är en sammanställning av toltekernas (ett mexikanskt folk) livsåskådning.
kortfattat vad som står i boken:
frihet handlar om att göra sig fri från och omvärdera alla dogmer, normer och regler man vuxit upp med och börja se världen med nya ögon. det mesta du blivit intalad är en lögn, din omgivning har sakta men säkert skuffat undan dina naturliga anlag och istället programmerat dig för att så bra som möjligt smälta in i samhället. frihet är alltså ett tillstånd där du känner full acceptens inför dig själv, du ställer dig över andras uppfattning av dig eftersom du vet att de endast utgår från sina egna referenser när de dömer dig. ingenting handlar om dig personligen utan avspeglar bara en annan människas samantagna verklighet.
du måste älska dig själv och tillåta dig att älska andra. du har gjort dig av med din psykologiska domare som gång på gång dömer dig till onödigt lidande.
det handlar alltså om ett inre val, endast du hindrar dig från att vara mentalt frigjord.

angående henkko:
du snackar om en invärtes frihet, en frihet jag kan dela med en människa som lika gärna kan sitta inlåst i en cell. det är en bra frihet, men man kommer bara halvvägs med den.

Tric. > hm, well, i din inledande "frågeställning" var du ju själv inne på begreppet personlig frihet



jag ska förtydliga mig och visa förhållandet mellan de två nivåerna av frihet (intern och extern)
politisk frihet är för mig att alla människor ska ha samma utgångsmöjligheter för att lyckas, det enda som ska stå ivägen för framgång ska vara den egna kapaciteten och drivkraften, inte fördomar och systemfel.
demokratin är väl det mest välfungerande "fria" system vi har.
Man kan skriva hur mycket som helst om den perfekta liberalismen men det låter jag vara. grunden ligger väl i att etiska och moraliskt korrekta ideer sätts i system och blir den styrande kraften i samhället.

kopplingen mellan inre och yttre frihet känns ändå som ytterst vesäntlig.
som du sa TRIC, båda delarna är viktiga men den inre friheten måste ändå värderas högst. ju friare sinne dessto friare samhälle!

jag ser det som att ju fler regler, dogmer och normer vi har i ett samhälle, desto mer mentalt låst blir folket. ta sverige, vi är kända för att ha extremt mycket lagar och förordningar om precis allt, vi är ett petimeter-folk. samtidigt är vi också kända för vår stelhet och inbundenhet.

folk som anses betydligt mer öppna bor i länder kring medelhavet. mycket riktigt, de har också betydligt färre regler och bestämmelser om hur saker "borde" vara.
ta ett annat exempel, en diktatur med stark religiös inriktning har på samma sätt som vi svenskar mentalt ofria människor. deras tro och livsåskådning hindrar dem från inre frihet med den heliga skriften som lagbok och normgivare. hade de varit mindre inbundna hade problemet aldrig uppstått med ett diktatorskap.

med dessa exempel vill jag visa på att politiken är en direkt avspegling av vår inre frihet. oavsett om de styrande är folkvalda eller inte..
Geez, detta är är ett tungt ämne, jag snackar förmodligen bara goja jag borde sova vid det här laget


Svaret är väl givet: vi själva, eller rättare sagt, den passiva delen av befolkningen. det är vår mentala frihet som sätter gränserna för den politiska. om alla människor skulle frigöra sig mentalt skulle det bli synas förändringar i politiken. tyvärr så stannar de flesta i sitt mentala fängelse eftersom det är tryggt och välbekant. folk orkar inte ifrågasätta och omvärdera sin verklighetsuppfattning, detta är vårt största hinder.

"det är lika ofullständigt att vara mentalt ofri i en demokrati som att leva mentalt fri i en diktatur"

Mycket bra påpekande. Många tror att frihet handlar om att kunna skita i allt, att bara glida omkring. Men frihet handlar om val; frihet är friheten att välja mellan olika alternativ, inte att slippa välja. Det senare är ansvarslöst och den människa som inte inser, eller ens vill inse, att frihet innebär mer personligt ansvar är sannolikt bättre lämpad att leva i ett socialistiskt samhälle, dvs att överlåta väljandet till en politisk auktoritet.

angående henkko än en gång:
personligen värderar jag intern frihet främst i den mån att man måste ha den för att kunna göra något nyttigt av den externa friheten. men för att kunna göra någon nytta med sin interna frihet måste man kunna göra något av den i praktiken.