Och hur kul är det för Silvia att sitta fast med den korkade otuktsmannen kungen?
Så som han skämt ut sig genom åren är det snarare hon som borde ha lämnat honom för länge sen.
Hur vet vi att hon sitter fast? Knugen kanske tycker polygami är ok och tillåter en och annan romans vid sidan om eftersom han själv pysslar med detsamma.
Hur vet vi att hon sitter fast? Knugen kanske tycker polygami är ok och tillåter en och annan romans vid sidan om eftersom han själv pysslar med detsamma.
Så kan det ju vara. Å andra sidan så tror jag att kungen har lite andra spelregler för sig själv jämfört med vad han kräver av sin fru.
Om Silvia har romanser vid sidan av så är det henne väl unt med tanke på vad hon har fått stå ut med.
Det var ju det här gamla ryktet om Roger Moore bland annat och att han eventuellt ska vara far till Madeleine...
Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!
"Ett barn är fött på denna dag." Så börjar en av våra mest välkända julpsalmer, med text av reformatorn Martin Luther.
Julen är en kristen högtid. Vi firar den till minne av Jesu födelse. Men julens budskap - om frid, glädje och gemenskap - det är universellt och kan omfattas av alla. Oavsett var man kommer ifrån eller vad man tror på.
Det gäller också den uppmaning som Bibeln riktar till oss: Bär varandras bördor! Tröttna inte på att göra gott.
Jag vet att ni är många i vårt land som ägnar mycket tid och kraft åt just det här: att bära andras bördor. Att hjälpa efter bästa förmåga.
Vi ser det gång på gång vid olika kriser i samhället. Efter terrordådet på Drottninggatan var det många som visade vad det innebär att vara medmänniska. Som agerade med mod, omtanke och handlingskraft.
Den här viljan att hjälpa finns också i vardagen. Handen som sträcks ut för att stödja, som knackar på dörren hos en sjuk granne, som bjuder in den ensamma till gemenskapen; den handen bär på en enorm kraft, långt mycket starkare än hat, våld och misstro.
Året 2017 kommer ofrånkomligen att förknippas med terrorattacken i Stockholm i april. Fem personer miste livet. Till deras familjer och närstående vill jag och min familj rikta vårt varmaste deltagande denna svåra första jul.
Det här året har också inneburit början på ett viktigt samtal oss alla emellan. Hur behandlar vi varandra med respekt? Hur visar vi varandra hänsyn? Hur stärker vi ansvarstagande och civilkurage? Det är frågor som alltid varit viktiga. Men som blivit särskilt aktuella efter höstens många vittnesmål om oacceptabla kränkningar.
Hur vi svarar på dessa frågor kommer att forma det samhälle som våra barn och unga växer upp i. Därför hoppas jag att detta är något som vi fortsätter att tala om, nu och framöver.
När jag ser tillbaka på året som gått är det några händelser som jag kommer att minnas särskilt:
I september genomfördes Aurora, den största försvarsövningen i vårt land sedan tidigt 1990-tal, med över 20 000 deltagare från åtta länder och ett 40-tal civila myndigheter.
Jag hade själv förmånen att tillsammans med Prins Carl Philip besöka både Gotland och Sörmland för att på plats få en bild av övningen. På marken, i luften och till sjöss mötte jag försvarsanställda och frivilliga. Män och kvinnor med olika bakgrunder som står beredda att försvara Sverige, vår frihet och vår demokrati. För deras engagemang känner jag respekt och tacksamhet.
Klimatmötet i Bonn i november blev en bekräftelse på att det viktiga avtalet från Paris 2015 ligger fast. Stigande globala utsläpp väcker oro. Men det finns konstruktiva krafter, som är beredda att ta ansvar för framtiden.
Sverige är ett relativt litet land, men en stor skogsnation. Under lång tid har vi byggt upp värdefull kunskap om hur skogen kan förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt. Jag är övertygad om att vi, med hjälp av dessa kunskaper, kan lämna viktiga bidrag i arbetet för att möta världens klimatutmaningar.
På kvällen den sjätte december, på den finska självständighetsdagen, tändes blåvita ljus i många fönster i vårt östra grannland. En tradition som fick extra betydelse av att Finland firade hundra år som självständig nation.
Själv deltog jag i juni tillsammans med övriga nordiska statschefer i en fin ceremoni på kulturcentret Hanaholmen utanför Helsingfors. Många svenskar har sina rötter i Finland. Andra har anknytning genom personliga band. Den nordiska gemenskapen är stark. Inte bara historiskt. Vi är grannar och kollegor. Vi samarbetar och delar värderingar om demokrati och alla människors lika värde. I affärer och idrott är vi ibland konkurrenter. Men framför allt är vi familj och vänner.
Sveriges relationer till de nordiska länderna är viktiga. Liksom relationerna till övriga länder i vår omvärld. Dessa ska vi fortsätta att vårda.
2017 har varit ett händelserikt år. Även i min familj: Kronprinsessan Victoria firade sin 40-årsdag. Ett glädjerikt firande, med fantastisk uppslutning både i Stockholm och på Öland.
Kronprinsessan har också inlett en serie vandringar som ska gå genom Sveriges alla landskap. För mig, som alltid haft ett starkt engagemang för natur och miljö, är det glädjande att dela det här intresset med mina barn. Det är min förhoppning, att landskapsvandringarna ska bidra till att fler får upp ögonen för den fantastiska natur som vi alla i Sverige har tillgång till.
Under året har familjen utökats med en ny medlem: Prins Gabriel. Han döptes för bara några veckor sedan i den vintersmyckade Slottskyrkan på Drottningholm, med dopvatten från vår egen källa på Öland. Och nu ser vi fram emot att få välkomna ännu ett litet barn framåt vårkanten.
Jag vill passa på att tacka för alla de lyckönskningar som vi har tagit emot under året och för det varma mottagande som vi får på våra resor och besök till olika verksamheter. Min familj och jag sätter stort värde på denna omtanke.
Jag inledde julhälsningen med att tala om att bära varandras bördor. Vi människor vill ogärna tränga oss på. Vi vill inte ligga andra till last. Det kan kräva mod, både att erbjuda hjälp och att ta emot den. Min önskan för året som kommer är att vi alla ska finna detta mod. Att vara inte bara människor, utan också medmänniskor.
Med detta vill jag och min familj tillönska alla i vårt land en fortsatt god jul med frid, glädje och gemenskap - och därefter ett gott nytt år 2018.
"Det här året har också inneburit början på ett viktigt samtal oss alla emellan. Hur behandlar vi varandra med respekt? Hur visar vi varandra hänsyn? Hur stärker vi ansvarstagande och civilkurage? Det är frågor som alltid varit viktiga. Men som blivit särskilt aktuella efter höstens många vittnesmål om oacceptabla kränkningar."
Alla har ju inte råd med "Kaffeflickor". Det är dags att vända blad nu....
Ja nog följer han med sin tid allt. För Sverige i tiden, är ju hans valspråk och nog är det en pk-kung med tanke på allt vad han häver ur sig. Att lyssna på den här är som att lyssna på ärkebiskopen.
Störta kungfan!
__________________
Senast redigerad av Mertillen 2017-12-25 kl. 21:47.
Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!
"Ett barn är fött på denna dag." Så börjar en av våra mest välkända julpsalmer, med text av reformatorn Martin Luther.
Julen är en kristen högtid. Vi firar den till minne av Jesu födelse. Men julens budskap - om frid, glädje och gemenskap - det är universellt och kan omfattas av alla. Oavsett var man kommer ifrån eller vad man tror på.
Det gäller också den uppmaning som Bibeln riktar till oss: Bär varandras bördor! Tröttna inte på att göra gott.
Jag vet att ni är många i vårt land som ägnar mycket tid och kraft åt just det här: att bära andras bördor. Att hjälpa efter bästa förmåga.
Vi ser det gång på gång vid olika kriser i samhället. Efter terrordådet på Drottninggatan var det många som visade vad det innebär att vara medmänniska. Som agerade med mod, omtanke och handlingskraft.
Den här viljan att hjälpa finns också i vardagen. Handen som sträcks ut för att stödja, som knackar på dörren hos en sjuk granne, som bjuder in den ensamma till gemenskapen; den handen bär på en enorm kraft, långt mycket starkare än hat, våld och misstro.
Året 2017 kommer ofrånkomligen att förknippas med terrorattacken i Stockholm i april. Fem personer miste livet. Till deras familjer och närstående vill jag och min familj rikta vårt varmaste deltagande denna svåra första jul.
Det här året har också inneburit början på ett viktigt samtal oss alla emellan. Hur behandlar vi varandra med respekt? Hur visar vi varandra hänsyn? Hur stärker vi ansvarstagande och civilkurage? Det är frågor som alltid varit viktiga. Men som blivit särskilt aktuella efter höstens många vittnesmål om oacceptabla kränkningar.
Hur vi svarar på dessa frågor kommer att forma det samhälle som våra barn och unga växer upp i. Därför hoppas jag att detta är något som vi fortsätter att tala om, nu och framöver.
När jag ser tillbaka på året som gått är det några händelser som jag kommer att minnas särskilt:
I september genomfördes Aurora, den största försvarsövningen i vårt land sedan tidigt 1990-tal, med över 20 000 deltagare från åtta länder och ett 40-tal civila myndigheter.
Jag hade själv förmånen att tillsammans med Prins Carl Philip besöka både Gotland och Sörmland för att på plats få en bild av övningen. På marken, i luften och till sjöss mötte jag försvarsanställda och frivilliga. Män och kvinnor med olika bakgrunder som står beredda att försvara Sverige, vår frihet och vår demokrati. För deras engagemang känner jag respekt och tacksamhet.
Klimatmötet i Bonn i november blev en bekräftelse på att det viktiga avtalet från Paris 2015 ligger fast. Stigande globala utsläpp väcker oro. Men det finns konstruktiva krafter, som är beredda att ta ansvar för framtiden.
Sverige är ett relativt litet land, men en stor skogsnation. Under lång tid har vi byggt upp värdefull kunskap om hur skogen kan förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt. Jag är övertygad om att vi, med hjälp av dessa kunskaper, kan lämna viktiga bidrag i arbetet för att möta världens klimatutmaningar.
På kvällen den sjätte december, på den finska självständighetsdagen, tändes blåvita ljus i många fönster i vårt östra grannland. En tradition som fick extra betydelse av att Finland firade hundra år som självständig nation.
Själv deltog jag i juni tillsammans med övriga nordiska statschefer i en fin ceremoni på kulturcentret Hanaholmen utanför Helsingfors. Många svenskar har sina rötter i Finland. Andra har anknytning genom personliga band. Den nordiska gemenskapen är stark. Inte bara historiskt. Vi är grannar och kollegor. Vi samarbetar och delar värderingar om demokrati och alla människors lika värde. I affärer och idrott är vi ibland konkurrenter. Men framför allt är vi familj och vänner.
Sveriges relationer till de nordiska länderna är viktiga. Liksom relationerna till övriga länder i vår omvärld. Dessa ska vi fortsätta att vårda.
2017 har varit ett händelserikt år. Även i min familj: Kronprinsessan Victoria firade sin 40-årsdag. Ett glädjerikt firande, med fantastisk uppslutning både i Stockholm och på Öland.
Kronprinsessan har också inlett en serie vandringar som ska gå genom Sveriges alla landskap. För mig, som alltid haft ett starkt engagemang för natur och miljö, är det glädjande att dela det här intresset med mina barn. Det är min förhoppning, att landskapsvandringarna ska bidra till att fler får upp ögonen för den fantastiska natur som vi alla i Sverige har tillgång till.
Under året har familjen utökats med en ny medlem: Prins Gabriel. Han döptes för bara några veckor sedan i den vintersmyckade Slottskyrkan på Drottningholm, med dopvatten från vår egen källa på Öland. Och nu ser vi fram emot att få välkomna ännu ett litet barn framåt vårkanten.
Jag vill passa på att tacka för alla de lyckönskningar som vi har tagit emot under året och för det varma mottagande som vi får på våra resor och besök till olika verksamheter. Min familj och jag sätter stort värde på denna omtanke.
Jag inledde julhälsningen med att tala om att bära varandras bördor. Vi människor vill ogärna tränga oss på. Vi vill inte ligga andra till last. Det kan kräva mod, både att erbjuda hjälp och att ta emot den. Min önskan för året som kommer är att vi alla ska finna detta mod. Att vara inte bara människor, utan också medmänniskor.
Med detta vill jag och min familj tillönska alla i vårt land en fortsatt god jul med frid, glädje och gemenskap - och därefter ett gott nytt år 2018.
Källa: Hovet
Men vad sa gubbfan egentligen?
"Kära svenskar! Vi har nu under året varit med om den mest medialt uppmärksammade #-kampanjen någonsin. Otaliga är de som tagit sig sina friheter och obönhörligen blivit exponerade, och inför 2018 hoppas och tror jag att vi alla kan vända blad."
Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige!
"Ett barn är fött på denna dag." Så börjar en av våra mest välkända julpsalmer, med text av reformatorn Martin Luther.
Julen är en kristen högtid. Vi firar den till minne av Jesu födelse. Men julens budskap - om frid, glädje och gemenskap - det är universellt och kan omfattas av alla. Oavsett var man kommer ifrån eller vad man tror på.
Det gäller också den uppmaning som Bibeln riktar till oss: Bär varandras bördor! Tröttna inte på att göra gott.
Jag vet att ni är många i vårt land som ägnar mycket tid och kraft åt just det här: att bära andras bördor. Att hjälpa efter bästa förmåga.
Vi ser det gång på gång vid olika kriser i samhället. Efter terrordådet på Drottninggatan var det många som visade vad det innebär att vara medmänniska. Som agerade med mod, omtanke och handlingskraft.
Den här viljan att hjälpa finns också i vardagen. Handen som sträcks ut för att stödja, som knackar på dörren hos en sjuk granne, som bjuder in den ensamma till gemenskapen; den handen bär på en enorm kraft, långt mycket starkare än hat, våld och misstro.
Året 2017 kommer ofrånkomligen att förknippas med terrorattacken i Stockholm i april. Fem personer miste livet. Till deras familjer och närstående vill jag och min familj rikta vårt varmaste deltagande denna svåra första jul.
Det här året har också inneburit början på ett viktigt samtal oss alla emellan. Hur behandlar vi varandra med respekt? Hur visar vi varandra hänsyn? Hur stärker vi ansvarstagande och civilkurage? Det är frågor som alltid varit viktiga. Men som blivit särskilt aktuella efter höstens många vittnesmål om oacceptabla kränkningar.
Hur vi svarar på dessa frågor kommer att forma det samhälle som våra barn och unga växer upp i. Därför hoppas jag att detta är något som vi fortsätter att tala om, nu och framöver.
När jag ser tillbaka på året som gått är det några händelser som jag kommer att minnas särskilt:
I september genomfördes Aurora, den största försvarsövningen i vårt land sedan tidigt 1990-tal, med över 20 000 deltagare från åtta länder och ett 40-tal civila myndigheter.
Jag hade själv förmånen att tillsammans med Prins Carl Philip besöka både Gotland och Sörmland för att på plats få en bild av övningen. På marken, i luften och till sjöss mötte jag försvarsanställda och frivilliga. Män och kvinnor med olika bakgrunder som står beredda att försvara Sverige, vår frihet och vår demokrati. För deras engagemang känner jag respekt och tacksamhet.
Klimatmötet i Bonn i november blev en bekräftelse på att det viktiga avtalet från Paris 2015 ligger fast. Stigande globala utsläpp väcker oro. Men det finns konstruktiva krafter, som är beredda att ta ansvar för framtiden.
Sverige är ett relativt litet land, men en stor skogsnation. Under lång tid har vi byggt upp värdefull kunskap om hur skogen kan förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt. Jag är övertygad om att vi, med hjälp av dessa kunskaper, kan lämna viktiga bidrag i arbetet för att möta världens klimatutmaningar.
På kvällen den sjätte december, på den finska självständighetsdagen, tändes blåvita ljus i många fönster i vårt östra grannland. En tradition som fick extra betydelse av att Finland firade hundra år som självständig nation.
Själv deltog jag i juni tillsammans med övriga nordiska statschefer i en fin ceremoni på kulturcentret Hanaholmen utanför Helsingfors. Många svenskar har sina rötter i Finland. Andra har anknytning genom personliga band. Den nordiska gemenskapen är stark. Inte bara historiskt. Vi är grannar och kollegor. Vi samarbetar och delar värderingar om demokrati och alla människors lika värde. I affärer och idrott är vi ibland konkurrenter. Men framför allt är vi familj och vänner.
Sveriges relationer till de nordiska länderna är viktiga. Liksom relationerna till övriga länder i vår omvärld. Dessa ska vi fortsätta att vårda.
2017 har varit ett händelserikt år. Även i min familj: Kronprinsessan Victoria firade sin 40-årsdag. Ett glädjerikt firande, med fantastisk uppslutning både i Stockholm och på Öland.
Kronprinsessan har också inlett en serie vandringar som ska gå genom Sveriges alla landskap. För mig, som alltid haft ett starkt engagemang för natur och miljö, är det glädjande att dela det här intresset med mina barn. Det är min förhoppning, att landskapsvandringarna ska bidra till att fler får upp ögonen för den fantastiska natur som vi alla i Sverige har tillgång till.
Under året har familjen utökats med en ny medlem: Prins Gabriel. Han döptes för bara några veckor sedan i den vintersmyckade Slottskyrkan på Drottningholm, med dopvatten från vår egen källa på Öland. Och nu ser vi fram emot att få välkomna ännu ett litet barn framåt vårkanten.
Jag vill passa på att tacka för alla de lyckönskningar som vi har tagit emot under året och för det varma mottagande som vi får på våra resor och besök till olika verksamheter. Min familj och jag sätter stort värde på denna omtanke.
Jag inledde julhälsningen med att tala om att bära varandras bördor. Vi människor vill ogärna tränga oss på. Vi vill inte ligga andra till last. Det kan kräva mod, både att erbjuda hjälp och att ta emot den. Min önskan för året som kommer är att vi alla ska finna detta mod. Att vara inte bara människor, utan också medmänniskor.
Med detta vill jag och min familj tillönska alla i vårt land en fortsatt god jul med frid, glädje och gemenskap - och därefter ett gott nytt år 2018.
Källa: Hovet
Det är Riksmarskalken som skriver alla Kungens tal.
Det är Riksmarskalken som skriver alla Kungens tal.
Knugen har ingenting egentligen med talet att göra, annat än att han möjligen har sista ordet ifall det är något han vägrar säga. Att det sedan är talskrivare och andra inblandade förutom riksmarsalken är självklart.
Det är Riksmarskalken som skriver alla Kungens tal.
Är det inte bättre i så fall att Svante Lindqvist själv i egenskap av Riksmarskalk läser upp "kungens tal" eftersom det är han som har skrivit det och inte kungen. Antagligen är han också en mycket bättre uppläsare än vad kungen är.
Som sagt. Jag är trött på kungen. Läser hans tal för att söka rätt på saker där han, den djäveln, provocerar. Idioten använder sig av ordet "klimatutmaningar". Självklart! Att försöka uttrycka sig som om han tänkt någonting själv är inte att hoppas på utan han använder sig av nytt språkbruk många svenskar stör sig på. Men det skiter ju kungen i för han har å ena sidan inte tänkt tanken att ordet"utmaning" föder ilska. Det existerar faktiskt synonymer till detta förbannade ord.
Många med honom är klimathysteriker men vad fan vet de, vad kan de på riktigt? Kungen kan oja sig över de här temperatur-anknutna sakerna, om de nu stämmer. Att världens befolkning fortsätter att öka explosionsartat, har han såvitt jag vet aldrig berört. Kungfan pratar om ansvar. Jag tar inte på mig något d-a ansvar. Lever mycket bättre resursmässigt ändå än vad han gör ändå, den hycklaren.
Svamlar om demokrati gör han också men det är inte därför Sverige har ett försvar. Det motiveras bara med det där ordet.
Han låter sig ledas av massmedia den dumme fan. Jag skiter i "kampanjen" och accepterar inga påbud om hur kvinnor ska bemötas. Uppför mig rätt iallafall. Det kungafan skulle kunna göra vore att engagera sig mot mobbning. Mobbning kommer alltid att förekomma men det är viktigare att stå upp emot mot sådant än att förledas av journalistkårens störda kampanjeri.
Barnbarnen hans som föds nu vet jag knappt namnen på och det gör mig inte ett skvatt. Kungen kan dra åt helvete på alla sätt och vis. Extra roligt är det när kungen stör sig på "hat". Självklart, givetvis, han är ju pk-kungen nummer ett. Yttrandefrihet är inte så viktigt för honom.
