Den stora skvallertråden om H.M. Kung Carl XVI Gustaf

Ja, säkert, men frågan är om man kan vinna budgivningen. - Hörde att man redan hunnit kränga iväg en hel del värdefulla slottsinventarier till rojalistiskt sinnade privatsamlare.

Här är artikeln/utdrag från Bingos bok:

Erika och jag satt och åt frukost på ett café vid Nytorget när Johan Pråmell ringde. Kungavännen Aje Philipson skulle fylla 60, och Johan var med och organiserade födelsedagsfesten. Nu behövde han min hjälp. Ajes fester är omvittnat genomtänkta och påkostade. Den här gången ville han skapa ett Saint Tropez-tema: Wasahallen på Galärvarvet skulle förvandlas till strandklubben Voile Rouge för en kväll komplett med sandstrand, teakdäck, bambuväggar, bardiskar, solstolsförsäljare, bikinitjejer och strandfotograf.
Det var förstås på de två sista punkterna som jag kom in i bilden. Men, förklarade Johan, det var lite speciella regler som gällde just den här kvällen, kungen var nämligen en av gästerna.
Tjejerna jag tog med mig fick inte vara hur porriga som helst och det var viktigt att jag kunde försäkra att deras ölsinnen var kontrollerbara.
Min budget var 30 000 spänn. En bra slant.

Jag spelade oberörd i telefon, men inombords brann det. Kungen och jag på samma fest. Osannolikt. Två sekunder efter att vi lagt på hade jag farsan i andra ändan av luren. Han blev lika exalterad som jag, och påminde mig om att ringa farmor. Jag förstod direkt varför. I hennes överklassgrumliga ögon skulle detta bli det ultimata beviset på att Bingo – som knappast var det barnbarn hon hyste högst förhoppningar om – hade tagit klivet in i finrummet.

Och mycket riktigt blev farmor imponerad. Normalt försökte hon alltid avsluta våra telefonsamtal efter någon minut, men den här gången lyssnade hon andäktigt på mitt pladder i säkert en kvart. Sedan förklarade hon hur viktigt det var att jag la gästernas kläder på minnet, så att jag kunde rapportera hem till henne efteråt. Och, sa hon, jag fick under inga omständigheter störa kungen eller bete mig påfluget. Det här var en privat tillställning och han ville ha det trevligt.
– Förresten, varför ska inte drottningen med på festen? frågade farmor sedan.
Jag kunde inte svara på det.
– Det är väl ingen herrsammankomst där du ska förmedla flickorna?
– Nej, farmor suckade jag. Det är en vanlig födelsedagsfest.

Tillsammans med ett tiotal bikinitjejer – alla med beskedliga ölsinnen – stod jag på röda mattan och välkomnade gästerna. Stefan Persson. Grynet Molvig. Erik Lallerstedt. Noppe Lewenhaupt. Melker Schörling. Ulf Ekberg. Dolph Lundgren. Camilla Henemark. Anne Ramberg (jisses, vilken milf). Prinsessan Christina. Alla var lättklädda och frapperande solbrända för att vara i mitten av februari. Det var uppenbart att man tagit Riviera-temat på djupaste allvar.
Sist av alla kom kungen.
Trots att jag rört mig i kändiskretsar ett bra tag, dyker den imponerade och storögda bonnpojken från Karlshamn upp då och då. Den här kvällen var definitivt ett sådant ögonblick. Kungen kändes betydligt mäktigare än Aerosmith, Ulf Lundell, Tommy Lee och Carmen Electra.

Under middagen smög jag runt bland borden och plåtade gästerna. Jag hade med mig en apparat för direktframkallning, så några minuter efter att jag bränt av en bild räckte jag – fysiskt – över en kopia till gästen. Precis som en riktig strandfotograf jobbar.

Jag knäppte en städad bild på kungen efter förrätten, och tänkte stilla att jag skulle fixa mer dekadenta bilder på honom senare. Och gärna någon bild ihop med mig.

Efter middagen rullade den riktiga festen igång. Stämningen var fantastisk.
Några gäster jonglerade med tallrikar, och missade minst varannan. Peter Siepen stod i DJ-båset och spelade skivor i bar överkropp. Alcatraz uppträdde med ett specialskräddat nummer och en förfriskad Dolph Lundgren spelade bongotrummor.

Dolph var inte den enda som struntat i varannan vatten-regeln. I baren stod kungen och svajade med skjortan uppknäppt till naveln och en cigarr dinglade i mungipan. Jisses, vilken legendarisk bild det skulle kunna bli.
Jag skulle just gå fram när det slog mig att jag inte visste hur man tilltalar honom. Hur höviskt behövde man bete sig, det här var ju ändå en privat fest. Sa hans polare verkligen kungen och inte du eller Calle när de tilltalade honom.
Jag ställde mig en bit bort i baren och försökte tjuvlyssna. Men det var för mycket sorl för att jag skulle kunna uppfatta något av samtalen.
Istället gaskade jag upp mig. Det var ju bara att glida fram och fråga. Han var så packad att han började få gamnacke, så det kunde ju inte gärna bli några svårigheter. Problemet var att han hela tiden uppvaktades av olika människor. Ulf Ekberg, Noppe, Camilla Henemark. Jag hittade ingen naturlig lucka. Men så plötsligt blev han ensam några sekunder. Jag såg min chans, och sprang fram.
- Hallå kungen, får man ta en bild eller?
Han tittade förundrat på mig. Fokuserade blicken. Som om han försökte greppa vem jag var och varför jag stod framför honom. Det kändes som minuter, men det var nog snarare sekunder. Sedan började han fäkta med armarna.
– Nej, nej, nej, för fan, sa han och viftade mot mig som om jag vore en irriterande fluga.
– Okej, okej.
Skamsen smög jag därifrån med farmors förmaning om att inte störa kungen ekande i skallen.

Jag gick ut på kajen för att ta en nypa frisk luft. Utanför stod en mörk Volvo parkerad. Typisk Säpo-bil. I baksätet skymtade jag en väldigt bekant profil. Drottningen. Vad gjorde hon där?
Två kvinnliga festdeltagare som stod utanför och rökte upplyste mig.
– Hon har väntat i en halvtimme och är urförbannad. Kungen är stenpackad och vägrar att åka hem.Jaha, tänkte jag. Inte ens kungar undkommer försmådda fruar. De fanns någon gudomlig rättvisa i detta . Han vägrade ge mig mitt livs bild. Och som straff fick han en kvalfylld söndag med en sur kärring att blidka.

På vägen hem bestämde jag mig för att frisera historien om festen en aning för farmor. Hennes rojalisthjärta hade inte mått bra av sanningen. Några år senare dog hon, fortfarande lyckligt ovetande.


Källa: Aftonbladet Plus 2011-05-21

Vilket djävla kasst skvaller.
Kungen blir lite packad på sin kompis fest, drottningen blir sur, han vill hänga i baren ett tag till.

Vem har inte gjort så?

Jag håller med. Lite party och fylla kan man väl ändå unna honom. Just precis då, men bara då, var det lite synd om Knugen.

... som någon uttryckte det:
Oavsett vad kungen har gjort eller inte så kommer stödet för monarkin att öka bland män som brukar gå på porrklubb.

- Kommer kungen att fortsätta ha sina träffar med Anders Lettström, Aje Philipson och resten av gänget?

- Det tror jag kommer att bli synnerligen sparsamt, säger Bertil Ternert.

Se http://www.expressen.se/nyheter/1.2445152/kungafamiljen-tycker-det-ar-sallsynt-dystert

Ternerts svarade inte med ett klart nej, utan med ett tveksamt ja. Trots det som har framkommit kommer alltså vår statschef att fortsätta ha kontakter med patrasket som försökte anlita den grovt organiserade brottsligheten för att köpa sig fria. Någon som är förvånad?

Det är hans kompisar som han litat på sedan barnsben. I hans situation kan han ju inte lita på att personen han anförtror sig åt ränner till kvällspressen och berättar.

Ta Victoria som exempel. Efter tiden i USA rensade hon i vänkretsen då hon inte litade på flera av dem

Helt sant , vem fan vill umgås med någon som eventuellt kan tänka sig att
sälja dig till kvällspressen för en spottstyver?

Ligg lågt nu och kolla vilka som är villiga att fnaska för pressen
och stryk dem ur vänlistan så ordnar det sig.

//Reimer

Nu får ni ta och ge er! Stackars knugen som inte är intellektuell men som varje dag måste stå ut med en den ena professorn och en den andra museiintendent som ska förklarar något för honom som självklart singlar högt över hans huvud. Självklart ska H.M. Carl XVI Gustav få roa sig som alla andra knugar gjort före honom. Varför inte inrätta en statlig kaffeflicksbordell där stambordet innehas av de 12 edsvurna intellektuella giganterna som alla är knugens vänner.

När kom det klena intellektet egentligen in i familjen?

Det klena intellektet kom nog först in med Desideria. Sidenhandlardottern Desiree Clary ansågs vara uppseendeväckande enfaldig, både maken Carl-Johan och fästmannen Napoleon B beklagade sig över hennes enfald, men hon var mkt förmögen och söt när hon var ung och smal

Om folk omkring C-G börjar tala fritt nu så är chansen stor att det kommer många "roliga" historier. Silvia och C-G har väl aldrig varit en match made in heaven direkt. Från tex 80-talet finns det många incidenter med bla båtar, dricka, div festprissar, ilskna fruar, sura handlers etc inblandade...En hel del Falcon Crest (gamla 80talssåpan) wibbar över det hela Det är bara att luta sig tillbaks med champagnen och njuta!

Thomas Bodström ger en känga till den svenska monarkin. Kungen missuppfattar saker gravt och drar opassande skämt om självmordsbombare. Han skriver om när han som minister följde med på statsbesök till Thailand 2005 och åt middag, tillsammans med kungaparet, med den dåvarande thailändske premiärministern Thaksin Shinawatra. "Det var en mycket märklig kväll, där kungen och Thaksin efter några glas började skämta om hur korkat det var att vara självmordsbombare; då får man ju inte se resultatet, skrockade de" skriver Bodström.

Kunglig humor ...

Det är typiskt för Bertil "Dementin" Ternert. Vad han antagligen uttryckte var en ironisk underdrift. Ska man vara informationschef borde han ha lärt sig att man inte kan kosta på sig sånt. Så än en gång kan jag väl ge honom en lektion. Så här säger man:
"Nej! Kungen kommer inte mera att umgås med Lettström. Han har förverkar Kungens förtroende genom sitt samröre med kriminella."

Fan! Han fick omedelbart sparken från styrelseuppdrag. Hur svårt kan det vara för hovet att ge honom sparken?