Människans påvarkan på C14

Idag använder arkeologer C14 för att mäta åldern på gamla föremål. Att använda C14 för att mäta moderna föremål är svårare.

I början av 1900-talet började halten C14 sjunka då det späddes ut av stabilt kol från fossila bränslen. Mellan 1945 och 1963 steg halten C14 dramatiskt på grund av atmosfäriska kärnvapenprov. Efter 1965 började C14 återigen sjunka. Dock innehåller en träbit eller benbit från idag mer C14 än vad den borde göra.

Jag undrar hur detta kommer att se ut för framtida arkeologer?

De flesta moderna föremålen är väl märkta och en hel del information om våra föremål ligger lagrat på diverse servrar, jag tror inte att det kommer vara något problem. Förutsatt att de är minst lika tekniska som vi är.

Precis som romerska mynt är märkta med årtal och en hel del information om dem ligger lagrade på diverse pergamentrullar.

Det är förstås de tveksamma fallen man vill C14-datera, ett okänt skelett tex.

Ja, men allt mer informaton lagras och på allt säkrare sätt. Så såvida man inte hittar en död inföding från någon folkgrupp på Papua Nya Guinea så lär någon slags information om liket finnas lagrat.
Och finns det inte det så är liket antagligen så gammalt att C14 värderna inte har blivit "onormala" på grund av den industriella revolutionen.