Formaliteter och dess mening

Formaliteter är ett vanligt fenomen som förekommer lite här och där i samhället. Det är enligt många en viktig faktor för att samhället inte skall rasa. Ett exempel på detta är regler i trafiken, vi har som regel att köra på ena sidan av vägen, medans vissa länder implementerar vice versa! Ett annat exempel är formaliteter i arbetslivet, där man bemöter sin omgivning genom att inta en specifik roll, osv.

Finns det någon gräns vart formaliteten bör börja och ta slut? Vad vore konsekvenserna av att ett samhälle reducerade på formaliteterna? Skulle det då existera någon kultur?

Formaliteter finns för att underlätta vår interaktion med varandra. Det finns vissa strukturer, eller former, som vi verkar inom. Det är som att lära sig ett språk. Vi lär oss grammatiken, oftast inte explicit, men implicit genom att vi brukar språket. Nu, på ytan kan satsernas struktur se väldigt olika ut, men det grammatiskt underliggande är formerna för vilka möjliga satsbildningar som finns. Genom att vi följer konventionen inom ett visst språk (och det finns egentligen inga klara gränser mellan olika språk) för hur vi bildar satser, så, underlättar vi förståelsen av varandra.

Säg att vi ska uttrycka propositionen; "Det gula ljuset tränger in genom persiennerna". Vi kan alltid ändra ytstrukturen till "Tränger in det gula ljuset persiennerna in genom". I vår förståelse av ytstrukturen blir det nonsens. Men om man bildar en annan grammatisk ytstrukturell förståelse av satsen som korrellerar mellan den underliggande struktur som de båda satserna har (om vi antar att de har mening) så förändrar vi formerna för vår förståelse av varandra när vi uttrycker dem.

På samma sätt finns det ytstrukturer och underliggande strukturer överallt i vår interaktion med varandra. Huruvida vi kör på vänster eller höger sida på vägen är godtyckligt för den form av interaktion vi har med varandra när vi väljer endera. Men vi kan inte interagera med varandra om vi inte delar samma former. Har vi inga former för hur man ska köra bilen här (och sådana former kan uppstå spontant), så, kommer vi krocka - vill säga de mål vi har att interagera med varandra misslyckas.

(En del skulle säga att våra former för språket, vårt spel med språket, ofta krockar när de strukturer som vi bildat inte respekteras när vi använder dem i fel situationer.)

De flesta saker vi pysslar med, vår kultur, only makes sense inom vissa spel vi spelar, vissa strukturer som vi skapar. (Det är en av poängerna som social konstruktionister använder när de attackerar våra konventioner som vi bildat). Men en del strukturer verkar vara helt nödvändiga för att kunna komma någonstans. Så, för att svara på din fråga, ja, jag föreställer mig att kultur är helt omöjligt utan vissa former för vår interaktionen. Men eftersom det alltid finns en viss psykologisk välvilja när vi stöter på andra människor, så, uppstår sådana former av sig självt. Det finns vissa saker vi inte kan tvinga bort. Och det finns viss typicitet i formerna som uppstår.

Att köra på ena sidan vägen och att ha en viss roll i sitt arbete är inte formaliteter. Formaliteter skulle vara det mer byråkratiska, som att till exempel träffa den man köper bilen utav fastän kontrakten redan är skrivna, eller att stämpla in till arbetet fastän det inte finns någon som kontrollerar att man är där. Och sådana formaliteter skulle man kunna reducera utan problem, även om det är väldigt många som har som jobb att se över och övervaka så att ingen struntar i formaliteterna. I Sverige har vi ju den statliga institutionen för statliga institutioner, människor anställda för genusfrågor, kommunala analytiker som rekommenderar att inte anställa analytiker, och andra positioner i samhället. Visserligen ger dom jobb, men dom gör också samhället mer komplicerat. Mer exakt men mer komplicerat. Motsatsen till Ockham's Rakkniv.

Inom Världssystemsteori är överbyråkratisering något som sker när ett världssystem börjar närma sig sitt slut. Ett tydligt exempel på det ska vara Romarriket, även om det ska ha funnits tecken inom andra världssystem, såsom Aztekriket.

Kultur kommer alltid existera, så länge människor är sociala, och vi är per definition sociala djur. Man kan ha som formalitetet att utropa en skål innan maten, eller att se varandra i ögonen när man skålar, eller att se den äldste först i ögonen när man skålar. Men även om vi inte gjorde allt detta, så skulle det vara vår kultur att inte göra detta.