Bipolär - hjälp!!!

Jag är diagnostiserad med Bipolär Affektiv Psykos och har stått på en mängd mediciner, (jag insjuknade i mars 2009). Jag fick först Risperadal mot min akuta psykos, (jag fick storhetsvansinne och blev paranoid). När det psykotiska hade lagt sig sattes Lamotrigin in eftersom jag fortfarande var deprimerad, jag kände dock en ytterst liten effekt.. Då min depression fortsatte sattes Cipralex in (SSRI), jag blev bättre men jag fick en mängd maniska episoder efter det. De maniska skoven fortsatte till sent i höstas då jag las in för akut depression (självmordstankar). Man prövade både Mirtazapin som hade en liten effekt men jag blev inte frisk och sedan Klomipramin som inte heller hjälpte avsevärt. Tillslut fick jag ECT och blev frisk från min depression efter 6-8 behandlingar. Det höll dock bara i sig i 1-2 månader sedan vad jag inne i en depression igen. Jag fick utskrivet Litium främst mot manierna och det har fungerat hur bra som helst, inga som helt maniska eller hypomana inslag, (sedan 2 månader). Jag fick i samband med det utskrivet Cymbalta (SNRI) men den har inte hjälpt något. Jag las in på sjukhuset för 3 veckor sedan och har nu genomgått ECT-behandling igen. Denna gång räckte det med 2 behandlingar, jag är helt "frisk" nu, depressionen är borta men jag har problem med minnet och lokalsinnet.. När ECT-behandlingen började satte man ut Lamotriginet eftersom det är en EP-medicin. Nu är jag inne på att pröva Valproatsyra (Orfiril/Erginyl) då jag hörde av en bekant som också har diangoset att han stor på Valproat från han var 16 år till han blev 20 och hade inga manier eller depressioner (helt otroligt!). Har ni några erfarenheter av Valproat eller några andra mediciner som har hjälpt er med bipolär sjukdom eller återkommande depressioner?

All the best.
John

Jag är nyfiken på hur det yttrade sig när du fick "storhetsvansinne och blev paranoid". Jag tycker själv att jag har storhetsvansinne och är ständigt paranoid, men antar att det är värre om man faktiskt har en diagnos.

Jag började skriva på ett debattinlägg som totalt spårade ur, till slut blev det ett verk på ca 50-60 A4-sidor. Jag trodde jag hade skrivit en KOMPLETT analys av människans moderna samhälle och kultur samt att jag trodde mig ha förklarat hela universums gigantiska hemlighet samt att jag trodde mig kunna bevisa att ödet existerade. Delarna i verket kom stegvis så efter en insikt om samhället trodde jag att den påstådda världskonspirationen Illuminati skulle mörda mig. Jag grät floder i en dag men det gick senare över, kommer inte ihåg varför. Det slutade med att mina föräldrar såg att jag var helt förbytt och körde ner mig till akutpsyk och på den vägen är det..

Jag har åsikter om det tekniska men hoppar över det eftersom du förmodligen inte är intresserad..

Depressioner kan vara mycket svårknäckta. Dels finns obefintlig förståelse för att depressioner och negativa symptom är två olika fenomen som medicineras helt olika. Hur som helst är motion det som har outstanding bäst effekt. Konditionsträning motverkar depression oerhört mycket. Styrketräning är mycket ångestdämpande. Har bara erfarenhet av Zyprexa, Abilify och Remeron så vill inte yttra mig om det medicinska. Jag svarar i varje fall bra på Remeron.

jodå jag är intersserad, shoot

Vad du än gör i medicinväg så ta ej Zyprexa. En skitmedicin som stjälper mer än den hjälper. Tog den i fyra och ett halvt år och de sista två åren var jag som förbytt och mina paranoida vanföreställningar förstärktes något extremt och när jag väl vågade mig ut blev jag helt panikslagen om en person gick bakom mig (även om det handlade om tiotals meter bakom mig) och bussar, tåg, bilar, ja allt kändes som ett hot och jag kunde inte gå förbi dagis och liknande för jag var övertygad om att jag skulle mörda ett barn. Hemma låg jag och vred mig i ångest och kallsvetades, ilningar genom hela kroppen och mina fötter blev helt svettiga av någon anledning plus att min hy försämrades avsevärt, såg ut som jag hade bölder i ansiktet plus att de flesta som tar den går upp mycket i vikt och jag var enormt suicidal. En månad när jag inte hade pengar att hämta ut den (mitt frikort hade gått ut) skippade jag den och vips, efter ungefär en månad kände jag att det värsta började gå över och jag kunde ÄNTLIGEN gå ut utan att vara övertygad om att det låg män med lasersikten i varje buske och min hy blev så mycket bättre och självmordstankarna minskade mycket och jag kunde åka tåg igen! Fatta vilken bedrift det var för mig att kunna ställa mig på en perrong utan att känna att jag var tvungen att kasta mig själv eller någon annan ner på spåret.

Idag är det en massa annat som spökar i stället och paranoian finns fortfarande men inte alls till den grad som under Zyprexa-åren. Men om du nu väljer att ta den hoppas jag att det slutar annorlunda för dig och att den hjälper men jag tvivlar.

Btw, jag är inte bipolär, tänkte bara skriva om Zyprexa då jag såg att medicinen varit på tapeten i tråden.

I Skandinavien kallar man ofta schizofreni för bipolär störning vilket är försåtligt eftersom man buntar ihop två olika grupper. Samtidigt är det bra att slippa stigmatiseringen. Men i ett modernt samhälle måste det inte vara en katastrof att ha schizofreni. Psykoser självläker, i synnerhet om man sköter om dem bra. Det som är kärnan i schizofreni är egentligen negativa symptom, det vill säga lågt Dopamin. Hur enkelt som helst att förväxla med depression. Och föga förvånande biter inte antidep på negativa symptom. Det värsta är att även antipsykotika har svag effekt på negativa symptom. Så det måste man hitta något sätt för att hantera. Jag motionerar och tar Pregnenolon exempelvis. Nu är jag som sagt inte överläkare eller nåt så om du får kontakt med specialister så kan de utveckla min tes. Sen kan jag förstås vara rejält ute och cykla i just ditt fall men finns en del som tyder på nåt åt det hållet i och med att du har vanföreställningar.

Man kan inte yttra sig om hur det är för andra. Om man exempelvis är lite småmanisk och har vanföreställningar kan det vara perfekt. Men för många är det en "tröttermedicin". Abilify är däremot ingen "tröttermedicin", det vill säga inte sedativ på samma sätt. Många får stora problem med viktuppgång också på Zyprexa eftersom den ingriper direkt på fettsyntesen. Poängen är att vissa hatar Zyprexa men en del tycker den fungerar mycket bra.

Då tillhör jag kategorin som absolut hatar den. Fick jag välja mellan att börja ta den igen eller skjuta mig själv på fläcken, tror jag du kan räkna ut vilket alternativ jag skulle välja.

Skulle gissa att nittio procent hatar Zyprexa. Men bland maniska personer är det nog ganska vanligt att den funkar bra.

Hur funkade den på dig? Tog du den under lång tid?

OT nu men men...

Nej, den hade dålig effekt i mitt fall. Tror jag hade den ett år eller nåt. Jag svarar dåligt även på Abilify, tyvärr. (Leponex har generellt bäst effekt men också många biverkningar så den provade vi aldrig.)