Mår illa psykiskt

Har haft dessa problem enda sedan jag var liten dock inget märkvärdigt då utan det kunde hända någon gång om året sen brydde man sig inte mer om det. på senare tid har det eskalerat.
Varje gång jag ska ut o göra nåt mår jag illa. om jag ska till arbetsförmedlingen, åka till mormor, eller nåt annat jävulskt där jag inte kan kontrollera min situation blir jag så nervös att jag måste spy. detta tär på mig.
vet inte vad jag ska göra. jag har ätit antidepressiva och annat tidigare men kan inte säga att det direkt hjälper..

Pratat med en psykolog?

Jag har precis samma problem! Trodde först att det bara var min mage som blev stressad när jag skulle någonstans och jag började må illa.


Om någon vet något om detta hjälp oss då! Börjar tro att detta är något alvarligt fel i mitt huvud :/

skönt att man inte är ensam då

har redan psykolog..men vet inte hur jag ska kunna komma vidare. har försökt "stå ut" hur många gånger som helst och klarat av saker. Men när man väll ska göra något på nytt så är det samma problem igen

ska iväg till jobbcoachnings grej snart...tagit 1 xanor. sen får vi se om jag hinner balla ur..

sist jag var där:

-hej vill du ha kaffe eller något
-nae det är bra....var finns toan?
-runt hörnet därborta
*spy*

till o me tvungen att dricka vatten mellan "spy momenten" för att slippa spy upp magsaft..

Låter inte kul.

Är du rädd för att nåt ska hända när du ger dig ut, som du blir nervös över?

För mig har det nog med att jag blev sjukt mkt mobbad i skolan så jag gick inte dit tillslut, har nog kvar lite av den rädslan kanske annars vet jag inte.


Precis som ts, jag ska till något nytt ställe eller bara ner till AF. Jag blir orolig, börjar må illa och sen e jag tvungen att spy.

det kan väll vara lite med social fobi att göra rädd för att träffa människor vad ska dem hitta på o dylikt värst blir det med tjejer, kanske har någon form av prestationsångest... vet inte man bara hetsar upp sig i onödan o så blir man väldigt nervös....sen kommer illamåendet...men idag gick mötet alldeles utmärkt.

men jag har väldigt svårt att äta och dricka med andra människor också, förutom min mor och far.

Jag skulle om jag var du försöka dyka in i minnen som du tror traumatiserat dig. Försök titta tillbaka och se vilka känslor som dominerar dem. Troligtvis ligger det några tunga minnen där som är relaterade känslomässigt till dom känslorna som du upplever i de tillfällen du pratar om. Var inte rädd och framför allt var ärlig med dig själv.