Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

I liknande hastighet blev min kommentar onödigt vass, jag ber om ursäkt för det, sent omsider.

Här och nu kommer ett standardexempel i åtanke, ett exempel på att konvergensen mellan engelska och svenska latinlån inte är trivial. Substantiven "offensive" resp »offensiv« överlappar ganska precis, medan svenska adjektivet »offensiv« har en bibetydelse av aktivt agerande i exempelvis sport och affärer. Mot detta står också engelska substantivet "offence" som är en förolämpning, lagbrott etc – ganska tungt och inte positivt ens för en demontränare eller näringsminister.

Ska bli intressant att se vad som händer med laddningen kring ättlingarna till lat. offendere ’stöta emot; skada’ i den svenska språkvärlden.

Telemarketing klassar jag som en offensiv verksamhet i negativ bemärkelse.

Jag menar inte att det är konstigt att skillnaden uppstår utan att den kan upprätthållas. Det är snarast naturligt att betydelserna påverkar varandra, och då är det troligast att det är betydelsen i det dominerande språket som sprider sig.

Jag tycker nog att denna användning av någon skiljer sig från den vi ser i om någon. In-Fredel har ju exemplifierat en sedan länge stadfäst svensk användning med "Du, om någon, borde veta detta!", en retorisk konstruktion som väl närmast betyder "Du (med dina kunskaper/din intelligens el. dyl.) borde verkligen veta detta!". Denna konstruktion finns väl även på engelska och har då anyone = "någon alls". Skillnaden om man säger saker som "Han bekänner sig till den kristna religionen, om någon" tror jag blir att det inträder en osäkerhet om huruvida det är retoriskt ("Han bekänner sig verkligen till den kristna religionen"), vilket vore en mer traditionell tolkning, eller bara ett torrt konstaterande att personen i fråga kan bekänna sig till kristendomen men att det också kan vara så att h*n inte bekänner sig till någon religion. (Exemplet är kanske inte helt lyckat semantiskt, men det spelar väl mindre roll.) Det var nog för att undvika den retoriska tolkningen (med om någon syftande antingen på Han eller den kristna religionen) som jag kände att det behövdes ett alls också. Nyheten torde alltså vara den icke-retoriska användningen mer än om någon = om någon alls.


Du menar alltså att "om överhuvudtaget" är etablerat och idiomatiskt? Jag undrar om jag köper det. Det står ju varken med i SAOB elller SAG. Men visst kan det vara så att en direktöversättning av "if at all" snarare resulterar i "om alls" än "om överhuvudtaget".

Ditt exempel tycker jag låter konstigt både med alls och överhuvudtaget (och även på engelska). Jag skulle, om jag valde en förkortad sats, köra med "om några alls" och "if any at all". I min idiolekt är nog "om alls" beroende av ett korresponderande adverbial ("nu, om alls"; "varsamt, om alls" "under lekfulla former, om alls") såvitt jag kan komma på nu i alla fall.

Nej, inte alls. Jag menar någonting i stil med "(Allt) fler kvinnor skaffar allt färre barn, om de skaffar barn överhuvudtaget".

Nu faller mig en liknande fras i minnet som dock inte passar just i exemplet ovan, nämligen "om ens det".

Ja, men utvecklar man till fullständig sats är det väl inget problem med alls heller? Det ordet har ju funnits sedan Hedenhös.

Courage ---- kurage

= Mod

Har det fått ett uppsving bland yngre så att man kan misstänka anglicism, menar du? Att det finns på svenska och betyder mod är ju ingenting nytt. Det kommer från franskan och lånades antagligen antingen direkt därifrån eller via tyskan när det först började användas på 1600-talet. Förekommer väl numera i standardspråket mest i civilkurage.

Glorify --- glorifiering

När du kommer med ord som dels har funnits länge i svenskan i samma betydelse som de har i engelskan, dels inte från början är engelska (även här är det franska, kanske först latin) bör du utveckla för att det ska vara någon mening med exemplen. Jag ställer samma fråga som om kurage: Har du märkt att ungdomar i hög utsträckning börjat använda detta ord? Är det så är det väl möjligt att de gör det under påverkan från engelskan. Fast vad gäller glorifiera tycker jag nog att det är ett ord som är rätt levande ändå och inte har någon synonym med exakt samma nyans (förhärliga ligger förstås nära men är inte alltid exakt samma sak).

Något som kan verka irriterande är den amerikanska vanan att mitt i en mening göra en konstpaus och fylla ut tystnaden med något som låter som "aaaaa".

Har hört svenskar som använder samma teknik när de talar svenska.

Det är alltså inte frågan om något ord eller uttryck, snarare ett läte.

Kan tyvärr inte förklara det tydligare än så här.

Hoppas att någon förstår vad jag menar.

Jag förstår precis vad du menar, men jag kan inte påstå att jag har hört svenskar säga så särskilt ofta. Däremot är det urlöjligt när de lägger sig till med detta när de talar engelska, eller ännu häftigare, amerikanska.

Adjektivet glorified förekommer i en lite speciell betydelse på engelska, som jag har hört direktöversättas till glorifierad, men där jag själv brukar använda metaforen förgylld:

Most research engineers are just glorified lab technicians är ett typiskt användning av betydelsen från min egen yrkessfär.

Månne det är sådant som postaren är ute efter?