Knark vs Nära & kära

Hej på er.

Har länge funderat kring några saker. Jag har själv nästan strukit med några gånger, och föräldrar och flickvänner blir ju förtvivlade. Jag är ingen ängel och tar lite substanser ibland, men jag gör det med måtta och respektnuförtiden . De gånger jag tar något litet nu vet mina föräldrar och syskon nästan ingenting om, men de vet ju allt jag gjort innan med delade nålar, överdoser, avtändningar osv..

hade jag inte mina underbara familjemedlemmar samt min flickvän så vet jag faktiskt inte alls hur allt skulle sett ut. Nu när man vaknat ur dimman så inser man ju att man ställt till med ett helvete för dem.

Hur tänker ni kring det här? Vet era föräldrar? I så fall, hur reagerar dom? Bryr ni er om vad de tycker?

När jag var ung och dum så berättade jag för min morsa att jag hade knarkat en hel del.
Hon började storlipa och slutade inte förrän jag lovade och försäkrade att jag aldrig skulle knarka igen.
Men det var ju bara ett knep att få henne att sluta ge mig skuldkänslor.

Det känns som att hon ser det på mig ibland, men vi har inte pratat om det sen dess.

Farsan fick reda på det först när jag åkte in på psyket.
Han verkade ta det med ro, så länge jag lovade att sluta.

Nu har jag blivit stor pojke och flyttat in till stora staden och undviker oftast att träffa/ringa mina föräldrar.

Känns för jävligt, men så länge man knarkar så slipper man tänka på det..

Ja jag har ofta enorma skuldkänslor som jag bär på..hela mitt inre är ett konstant inbördeskrig...

Men det är bara att värma skeden så försvinner allt det dåliga igen..!

Jag tar så pass lite droger, och med så pass mycket ansvar, att ingen i min omgivning lider av det. Däremot vill jag gärna tala om det för mor min att jag tar droger. Ger henne hintar... Men hon verkar inte inse det ännu. Hon är dock väldigt förstående och har inte svalt samhällets propaganda, trots det gillar hon inte droger, bara alkohol och cigg.

Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om hur folk reagerar, jag går inte runt och skyltar med det men bryr mig egentligen inte om någon märker det på mig eller får höra om det. Det kan vara för att jag lägger stor vikt vid att sköta det snyggt, dvs än så länge har jag inget att direkt "skämmas" över (om man bortser från nästan dagligt bruk av diverse skit då) utan jag sköter mitt liv, lever på mina egna pengar, flippar inte ur, åker inte dit, hamnar inte på sjukhus etc.

Dom ända som vet är mina brukande kompisar av vilka dom majoriteten endast brukar nån gång i månaden. Mina föräldrar vet inget, men ämnet har självfallet kommit upp i diskussioner, jag har dock alltid behandlat ämnet med stor försiktighet och inte avslöjat mitt eget bruk. Jag har försökt argumentera för en sund syn på droger, i både filosofiskt och politiskt sammanhang, utan att dom ska misstänka något. Ingen av mina föräldrar är intresserade av varken legala eller illegala droger, jo, kaffe på sin höjd då kanske. Mina syskon bor i Australien och vi har inte mycket kontakt så dom behöver jag inte oroa mig för.

Jag tror inte min familj skulle ta faktumet att jag brukar med särskilt stor glädje, även om dom säkert skulle förstå om jag fick lägga fram min sak med bevis och genomtänkta argument.