Tomhetskänsla

Jag ska vara helt ärligt nu och beskriva mig själv i osmickrande ordalag som möjligt.
Jag känner mig inte nere eller ledsen jag känner mig bara tom.

Det är en hemsk känsla. Jag är en så kallad snygg tjej, därför är jag besatt av mitt utseende.
Trots att jag är ganska smart så är det ingen som bryr sig.Ingen bryr sig om vad jag talar om eller så.

Jag är bara vacker och snygg.Jag tackar ju gud varenda dag för det.För utan mitt utseende så skulle ingen bry sig.

Jag är livrädd för att bli tjock eller rynkig. Jag undrar hur någon ska kunna gilla mig om jag blir det.
Nästan alla tjejer har ogillat mig p.g.av mitt utseende. Dom få tjej kompisar jag har gör jag allt för ,dom utnyttjar det och är allmänt dryga.

Min personlighet är väl ganska okej.Men jag är snäll,mesig och ointressant. En trevlig person som ingen skulle lägga på minnet. Lider av dålig självkänsla tror ingen gillar mig för jag är så tråkig.

När jag var yngre fick jag ofta höra att jag var snygg men tråkig och blyg. Jag har ju insett att livet kan vara surt för fula människor, att jag inte borde klaga. Att jag ska vara tacksam och så.

Jag vet inte hur jag ska bli av med min tomhet. Jag tycker det mesta är tråkigt och känner att jag måste låtsas massor för att jag ska ha några vänner.

Jämt måste jag trösta "mina kompisar" som inte bryr sig ett skit om mig. Bara för att ha någon.
Jag var en sådan utan vänner förut , därför är jag glad för det lilla jag får.

Jag gillar att gå till kyrkan och be till gud. Men jag känner mig inte hemma där då, jag är en syndare.
Jag känner mig falsk som går dit.Även fast gud lyckas göra mitt liv något meningsfullare.
Jag festar mycket och känner jämnt att det är som ett brus inom mig.Att jag alltid vill vidare någon annanstans en slags rastlöshet. Jag vet inte vad jag vill heller, vill bara till nästa steg.

Jag känner mig som en dålig människa

Pröva att göra en radikal förändring! Hur gammal är du? Om du åldern inne så plugga på annan ort eller nåt, skaffa en helt ny bekantskapskrets. Ofta ser man sig själv utifrån hur andra ser en, hamnar i en roll osv. Dessutom är det ett bra sätt att börja från noll, folk har inga förutfattade meningar om en.

Lycka till

Edit: Läste igenom ditt inlägg igen, och tycker synd om dig. Dina "vänner" verkar du ju inte alls trivas med, det hela känns som en tonårsfilm från 90-talet, alla är falska osv. Tror du skulle må mycket bättre av att byta ut din umgängeskrets. Se bara på hur folk förändras när de börjar gymnasiet, både till sättet, stil etc. Och så träffar man ju nytt folk.

Vet inte alls hur gammal du är, kanske pluggar du redan på eftergymnasial nivå. Men många studenter är ju jävligt sköna, white trash-folket sållas liksom bort.

Ett annat alternativ är att göra en långresa, typ asien eller liknande. Lite läskigt att göra själv kanske, men man träffar garanterat folk. Hursomhelst tror jag du behöver förändring och nya tag typ.

Kände medlidande fram till att du skrev att du går till kyrkan och känner synd. Ledsen, är man troende får man leva med att man är en syndare och att alla kommer till helvetet.

Berätta

Tror inte du är så dålig som du försöker ge sken av. Kan det vara så att det är dina "vänner" som kör din självkänsla i botten? Du kanske skulle byta ut dem mot några som faktiskt uppskattar dig som du är?

Det är hormonerna som spökar, skaffa barn slyna. Den biologiska klockan...

Redigerade du det inlägget två gånger?

det ena är min signatur, det andra är redigeringen...

Det känns som att dina problem ligger djupare än vad som går att utläsa av vad du skriver här varför jag tror du gör bäst i att konsultera en psykolog. Det är inte alls något fel på dig, jag tror bara att du behöver hjälp att hitta din plats i livet.

I övrigt så förstår jag inte hur en tjej som känner till Nina Berija kan vara ointressant.

Du är ingen syndare. Gud älskar alla villkorslöst som en mor till ett barn. Men visst, han tycker inte om alla handlingar som vi människor gör men det finns förlåtelse. Gud är i sin essens god och kan inte vara något annat. Han sände Jesus till jorden för att vi ska få en mening med livet. Lev i Jesu efterföljelse - goda handlingar, inte döma, förlåta mm. Sedan dog och återuppstod och med det vill Gud säga till oss att det också är våran lott. Vi ska dö med det finns en annan existens som väntar oss. Detta ger mig en del tröst.

well känner igen mig i det du skriver o tror rastlösheten kommer om man 'kör fast', som du säger vill du ju vidare i livet... du kanske har tröttnat på det du gör nu och behöver nya utmaningar? gå vidare på "nåt plan", behöver inte vara nåt radikalt..

men sure, jag känner igen tomhetskänslan. kan ju vara "Ångest" du känner med, finns ju olika typer av ångest, men samtidigt tror jag att är man nöjd med det man gör o känner sig tillfreds med sig själv o livet så behöver man inte känna denna tomhet. hitta nya vänner, utmana dig själv varje dag, lev för *DIN* egen skull.. det du tycker är kul etc. gör saker för DIN skull, inte för att någon annan ska 'tycka om' dig. gör något som du tycker är kul, kan vara en hobby vad som helst för att DU ska börja känna dig tillfreds med livet..lycka till!