Prostatit

Jag förstår vad du menar. Du verkar ju insatt i medicin, kanske till och med arbetar inom vården. Jag är bara en patient som själv tvingats läsa mig till en förklaring på mina hälsoproblem. Med dessa kunskaper så har jag sedan lyckats kurera mig själv.

Har du något förslag på hur man skall lösa situationen då?
Låt oss för en kort stund anta att BPD är ett reelt problem och att det är kopplat till stress. Man har studerat fenomenet ända sedan amerikanska inbördeskriget och det finns en hel del forskning på området. De studier som gjorts tyder på att minst 10% av befolkningen i västvärlden lider av det. Det upptäcks ofta tillsammans med ryggont och/eller bäckenbottensmärta och har en betydligt större incidens i de patientgrupperna. Symptomen är vaga och ger ingen hjälp till att ställa diagnos. Man säger antagligen inte mycket om BPD på läkarutbildningarna.

Vad ska då sjukvården göra;
1. Ignorera problemet. Diagnos är problematiskt så låt oss göra som med prostatit, vi informerar patienterna att dom får lära sig leva med symptomen. Vi kan ju ändå inte vara säker på vad det är.
2. Ta för vana att alltid utvärdera andningen när någon med kronisk återkommande ryggont och/eller bäckensmärta dyker upp samt när någon skickats runt hos ett visst antal läkare (t.ex 10) utan att bli hjälpt.

Lite off topic. Det finns ett antal forskningsartiklar där man hittat biomarkörer som markerar CPPS/Prostatit. Med endast markörerna kan man inte diagnostisera CPPS/Prostatit. Däremot om man har flera olika symptom som kan diagnostiseras med Upoint och t.ex flowmeter, ultraljud, magnetröntgen osv.

Upoint:
http://www.upointmd.com
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19921982
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19118880

Biomarkörer:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24726923 (http://en.wikipedia.org/wiki/Protease_a ... receptor_2)
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10975414
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2390769/?tool=pubmed (saknad av CYP21A2)
http://www.kcl.ac.uk/newsevents/news/newsrecords/2014/May/Key-genetic-link-between-chronic-pain-conditions-like-IBS-discovered.aspx

Och det pågår att ta fram fler och bättre markörer:
https://www.genomeweb.com/niddk-fund-gene-expression-studies-chronic-pelvic-pain-disorders

Ok så grejen är att för att man ska lägga skattepengar på en behandling eller diagnos så krävs det att man har visat i vetenskapliga studier att behandlingen är effektiv. Detta betyder att det går att diagnostisera (identifiera vem som ska ha behandlingen) samt behandla effektivt och säkert.

Det är väldigt bra att du skriver att du mår bättre, men för att veta att det du gjort varit en behandling mot det du påstår så måste man upprepa det på flera tusen personer. Tyvärr betyder egna erfarenheter inom vetenskapen ingenting.

Av alla muskler som jag behandlat så har piriformis varit envisast. Alla andra muskler har mjuknat/slappnat av efter ett par veckors behandling men inte piriformis. Efter att jag fokuserat på gluteus minimus så har dock piriformis börjat ge med sig. Gluteus minimus kan sponsra satellit-triggerpunkter i bl.a. piriformis.
Behandlingen består av triggerpunkts release med boll mot vägg.

OK, så den logiska slutsatsen borde sålunda bli att vi bör lida i tysthet och sluta att ge varandra råd eftersom dom ändå är värdelösa. Vi får uthärda och hoppas på att kommande generationer får bättre vård. Jag ska tänka på det när jag slutar skriva här inom kort.

Det verkar inte komma något respons från Kaffemedaffe så jag besvarar mig själv.

Ifall reguljär sjukvård är oförmögen att hjälpa mig med mina problem så måste jag naturligtvis testa alternativa behandlingar eller olika självhjälpsmetoder. Jag kan inte vänta på att forskningen ska komma ikapp. 90% av den svenska sjukvården verkar gå ut på att sopa problemen under mattan, vårdens universallösning är smärtstillande, lyckopiller eller liknande. Ingen har något intresse av att gå till bottnen med mina problem, inte ens nu trots att jag vet exakt vad som orsakar dom.
Tips från andra drabbade, med liknande problem, är enligt min erfarenhet ofta av värde. Man får dock vara hälsosamt skeptisk, jag är väl medveten om att det som hjälper dom inte nödvändigtvis hjälper mig.

Av alla de olika behandlingsformer och självhjälpsmetoder som jag testat så har följande tolv varit viktigast för just mig (ungefärligt ordnade med mest viktiga först):

1. Buteyko andningsövningar samt träning med en Frolov device
2. Rolfing - Structural Integration
3. Trigger Point Release
4. CTM - Connective Tissue Manipulation
5. Diafragmaandning
6. Sniff, Flop & Drop
7. Mindfulness-meditation
8. Sjukgymnastik - Hållningsträning
9. Psykolog - Samtalsterapi
10. Autogen avslappning
11. SMF - Self Myofascial Release
12. Stretching

Jag vågar påstå att dom alla har varit viktiga för att kunna förbättra min hälsa upp till den nivå som den är på idag.

Det är dock svårt att utvärdera alla punkterna rättvist i nuläget eftersom vissa erbjuder mer långsiktiga och gradvist ökande resultat. Blir lätt så att metoder som inte visar omedelbart resultat värderas relativt sett för lågt.

Begreppet Allostatic Load har blivit högintressant. Förutom ovanstående aktiviteter så har det varit viktigt att minska belastningen på kroppen på alla fronter. Äta nyttigt, ha regelbundna sovtider, undvika stress och alltför fysiskt krävande uppgifter.

http://en.m.wikipedia.org/wiki/Allostatic_load
http://www.macses.ucsf.edu/research/allostatic/muscle.php

Vi hoppas vi får behålla dig här på forumet sctp. Jag glädjer mig över all din utveckling och ditt engagemang, jag uppskattar det verkligen. Sjukvården i Sverige angående det här problemet är ett skämt och läkarna är så yrkesstolta så de kissar ner sig (kommer från en som själv är läkarstudent). Det är en helt annan diskussion, men internet har förändrat vårdmöjligheterna för patienten. Kaffemedaffe har självklart en poäng, men vad han missar är att bara för att det inte "ännu" är "vetenskapligt bevisat" behöver det inte betyda att det inte fungerar.

För den enskilde patienten är det en självklarhet att man prövar andra behandlingsformer när allt det den etablerade sjukvården erbjudit en inte fungerat överhuvudtaget. Speciellt när kunskapen utomlands är extremt mycket bredare. Internet har revolutionerat vården och de som utbildar sig till läkare i dag kommer förstå att de inte kan veta allt som går att veta om all forskning som pågår. Det är en generationsfråga, helt enkelt.

Hoppas du fortsättningsvis stannar i tråden. Dina erfarenheter är ovärderliga, speciellt för alla nykomlingar!

Med vänliga hälsningar

Strumpebandssnoken

Vill bara uppdatera min status en gång till. De som följt tråden länge vet att jag led av en bakteriell prostatit i 2,5 år och reste till kliniker runtom i världen innan jag slutligen fick bort infektionen.

Sist jag skrev var jag botad och i princip återställd men kunde ha känningar efter att ha utsatt mig för hård kyla eller suttit i trånga byxor osv.

Jag är efter ca 1,5 år ännu botad och även ovannämnda symtom har decimerats i takt med läkningsprocessen. Fullt frisk och full fart på mig. Både läkarkåren och andra användare här uppmanade mig att börja acceptera min situation och att "sluta vara besatt av antibiotika" men det lönade sig att vara envis. Ge inte upp.

Har kört en månads kur med Doxyferm (100mg per dag) utan någon förbättring av mina symtom.


Mina symtom uppkom några månader efter oskyddat sex.
Värt att tillägga att jag har haft klamydia för cirka 2 år sedan vilket botades med Azithromycin.

Har haft följande symtom i cirka 6 månader:
Återkommande svårigheter att tömma blåsan helt.
Irriterad blåsa vid intag av kaffe och alkohol.
Känslan av att blåsan inte är helt tömd.
Kallsvettningar och frossa i upp till ett dygn efter utlösning.
Ingen överdriven smärta vid palpering av prostata, men en något brännande känsla.


Förslag på hur jag går vidare? Läkaren är inte allt för hjälpsam, antagligen på grund av bristande kompetens inom området.
Är kinoloner att föredra? (Även fast det är rena rävgiftet)

Min alternativa diagnos är att mina bäckenbottenmuskler är spända, då problemet uppkom i samband med en stressig period i mitt liv, samt att jag känner att bäckenbottenmusklerna ibland är spända.

Så har jag slutligen bestämt mig för att gå till bottnen med mina problem, en gång för alla. Orsaken är en kraftig symtomförsämring som uppstod efter en stressig dag med hård träning och onani.

Kort sjukdomshistoria:

Man, 26 år.

Problem sen: april 2012.

Utlösande faktor: Kegeling, alltså träning av PC-muskeln i syfte att bli en mer uthållig älskare. Under det aktuella tillfället som jag fick problemen hade jag erektion och gjorde kanske 40-50 repetitioner innan i penisen helt plötsligt krympte ihop och blev hård som en sten, fast den var slak. Erektionsförmågan försvann, för att gradvis återkomma men aldrig bli riktigt tillfredsställande. När det blev som bäst under de här tre åren kunde jag få ett visst stånd i stående (överkomligt), fullständigt erektion i sittande och ganska bra erektion i liggande.

Symtombild: Erektionsproblem, och nu även sömnproblem (för tillfället). Visst obehag i bäckenbotten, känns tydligt att det är spänt. Ingen, eller obefintlig smärta.

Sjukvårdsdiagnos och behandling: Abakteriell prostatit/cpps med psykisk komponent. Diagnosen ställdes enbart med hjälp av min sjukdomsberättelse. Eftersom jag vid det aktuell tillfället inte hade haft sex på lite mer än 3 år fanns det liten anledning att tro att det var bakteriellt. Hade överhuvudtaget inte haft några infektioner där nere nånsin. Behandlingen var konservativ, vänta och se. Eftersom jag vid det tillfället när jag var hos urologen inte hade några sömnproblem utan enbart problem med hard flaccid (hård slak kuk) samt erektionsproblem, var han övertygad om att det skulle bli bättre med tiden. Varma bad och minska stressen, inte tänka så mycket på det. Det blev bättre, och ganska bra, men aldrig full fräs.

Nuvarande symtomstatus: Sömnbekymmer (3-4timmar per natt, vaknar under sömnen för att kroppen försöker få erektion, så kallad NPT, under REM-sömnen). Komplett erektil dysfunktion, kan inte få stånd överhuvudtaget. Känner mig väldigt matt, helt uttröttad. Det här hände i tisdags den 24:e mars, och idag är det måndagen den 30:e. Har svårigheter med att få bukt med sömnproblemen. Hard flaccid, precis som innan.

Så där ser det ut just nu och planen är att seriöst lägga ner tid på avslappning, hållningsträning, triggerpunktsförlösning, andningsövningar med mera. Har tidigare fått kraftig symtomlindring av att triggerpunktsbehandla rectus abdominis och obliquus abdominis internus/externus samt psoas major. Varit för feg för intern triggerpunktsbehandling, men insett nu att det är en komponent jag inte kan undgå. Vill väl också få ren ordentlig utredning så man kan utesluta bakterier, men för min egen del känns det helt ologiskt och orimligt, med tanke på min sjukdomshistoria (tidigare massor med problem med bäckenbotten, ett antal bråck, milda problem med urinering, o.s.v). Ska väl eventuellt få en utredning för min erektila dysfunktion men är lite nojjig med tanke på att sjukvården är oinsatt i det här. Jag upplever det som att jag saknar nattliga erektioner helt och hållet, men det kanske inte är sant. Nåväl, Nu ska det bli andra bullar! Ändra min kost också. Har tidigare uteslutit alkohol och rökning, så det behöver jag inte bry mig om.

Min fråga till alla er är, hur många har haft problem med sömnen? Vilka läkemedel har ni tagit i så fall? Vad tycker ni fungerar bäst för att åstadkomma god sömn? Hur många andra har haft erektionsproblem och i så fall till vilken grad? Någon annan som upplevt fenomenet att ni vaknar mitt i natten av en sexuell dröm, och kroppen försöker få erektion men kuken känns som en mossig, fast hård, massa?

Fortsätt jobba med det här, oavsett om ni har bakteriell eller abakteriell prostatit!

Jag återkommer inom några dagar för att se om jag fått någon symtomförbättring.

det är nog många som lider av sömnproblem vid kroniska sjukdomar(besvär).. Zolpidem och zopiklon är dom bästa insomnings medicinerna men dom är väldigt beronde framkallande och tyvärr finns det inget liknade som inte är vanebildande! Du skriver att du inte upplever någon större smärta mer ett spännings tillstånd försök då med olika avslappnings övingar träning mm innan du överväger mediciner för då har du snart mer än ett problem.. lycka till

Hej ante1982,

Tack för ditt svar! Jag är försiktig med mediciner och tror du har en viktig poäng. Jag ger det några dagar till!

Sov faktiskt bättre i natt än jag gjort den föregående veckan så vila, inte göra någonting och byta kosten + andningsövningar har gjort mig lite bättre. Fortsätter det såhär sover jag snart som innan igen. Det känns fint !

Fick ett litet halvstånd i natt och det får jag beteckna som ett väldigt gott tecken. Råkade överanstränga handleden häromdagen under triggerpunktsbehandling, blev lite för ivrig så jag vilar från det i dag.

Har varit i kontakt med den vanliga sjukvården och väntar på besked från bäckenbottencentrum i Malmö. Ska fortsätta med avslappningsövningar och övningar som aktiverar det parasympatiska systemet. Har vissa aningar om att jag har en förskjutning av aktivitet mot det sympatiska och att det är en del i symtombilden. Ska även ta kontakt med psykolog. Den svenska sjukvården får en chans till innan jag beger mig utomlands.

Krya på er allihopa!

Får ont av skriva så återkommer om några dagar när handen känns bättre!