Om man kunde skilja tid och rum från varandra

Ok fattar vad du menar.Men visst är den faktiska mängden atomer alltid konstant i vår uppfattning av materien? Så i princip kan vi ha t.ex 00000.1 procent av Jesus eller för att väga upp även Muhammed i oss? Svindlande tanke egentligen.

Hehe, ja, så kan man se det. Låter ganska häftigt. Påminner lite om midichlorians från Star Wars. Vissa är lite mer Jesus/Muhammed än vad andra är

Men, det skulle också innebära att gränserna mellan objekt skulle vara godtyckliga. Mellan vattenmolekyl och vattenmolekyl, mellan vattendroppe och vattendroppe, mellan kaffe och kopp, mellan kopp och människa. Och då spelar det egentligen ingen roll vad som är vad, för allt är ett. En stor helhet av kaos.

Samtidigt är det också något av ett antagande man gör, när man säger att mängden atomer för ett och samma objekt inte skiftar över tid. En stenbit verkar så solid för oss, när vi tar i den och ser på den. "Skrivet i sten" som ordstävet lyder. Men om stenen är uppbyggd på samma sätt som kaffe, så blir det lite lurigare. För hur mycket kaffebönor krävs det för att det ska få kallas kaffe, 1, 2, 20? Och hur mycket vatten är för mycket, innan det inte kan kallas kaffe längre? Stenen är uppbyggd av mineraler, metaller, och annat skojsigt, men hur mycket av vardera för att det ska kallas en stenbit. En molekyl är inte en stenbit, och är det för många molekyler så kallar man det berg eller planet.

Det låter kanske lite konstigt att tala om upplevelser på det här sättet, vad man upplever vara ett objekt. Men det betyder att en viss mängd atomer ena dagen är en stenbit medan det en annan dag, eller för en annan person, istället kallas för ett sandkorn.

Och, densiteten hos atomerna/molekylerna förändras den också. Man kan frysa vatten i en förseglad flaska och se vad som händer