Flerförsvinnande: Tage och Jörgen Norlander, Enskär, Åland (1991-04-10)

Artikeln i Hemmets Journal nr. 49 den 30 november 1992 skriven av Betil Appelgren. Sidorna 4, 5, 24 och 25. Illustrerad med åtta foton och en tecknad karta. Delar av artikeln medtagen.

"Solbritts man och son försvann spårlöst på havet."

"Jag slutar aldrig hoppas att båten plötsligt ska komma..."

Hopp i artikeln.

"Köpte ny båt."

"Då 70-årige Tage Norlander hade tillsammans med 25-årige sonen Jörgen varit i Landskrona i Skåne och köpt en cirka tretton år gammal och mycket modernt utrustad fiskebåt, Poseidon, nio och en halv meter lång och tre meter bred. Båten var utrustad med ekolod, radar och VHF-telefon."

Hopp i artikeln.

"10 april 1991, på hemväg, ringde Jörgen sin mamma från Nynäshamn. De hade gått i hamn för att åtgärda missljud från generatorn. Jörgen berättade då också att "två roliga finnpajsare" kommit ombord och att den ene ville köpa båten av dem - men den var naturligtvis inte till salu.

Generatorsfelet åtgärdades i Nynäshamn. Om det sedan var för att hjälpa finländarna hem, om de då var kvar ombord, eller om det uppstod någon ny incident ute på sjön är oklart, men av någon anledning styrde Poseidon från Nynäshamn till Enskär på Åland. Sedan upphör alla spår.
- Det är ingen omväg att gå via Åland, säger Solbritt. På två dygn skulle de vara hemma vilken rutt de än valde. Tolfte april fyllde vår andre son Kent 32 år och vi väntade med födelsedagstårtan. Jag är ju van och det finns en marginal av väntetid för mig på ett halvt dygn. Men inte mer. Då har det hänt något."

"Inte ett spår."

"Båten var inte överlastad och vädret var normalt med vindstyrkor upp mot tio sekunder.

Lördagen 13 april, när havet låg spegelplankt, larmade Solbritt sjöräddningen."

Hopp i artikeln.

"Men veckan efter försvinnandet, 19 april, gjordes en märklig och gåtfull observation. När bonden Tor Lönnblad i Saltvik på Åland vid 2.30-tiden på morgonen gick till ladugården för att se till djuren obesrverade han en röd nödraket i norddnordväst. Efter att ha sett ytterligare två väckte han sin hustru Anja och då kom den fjärde raketen. Det var typiska nödraketer, som lyser skarpt rött och dalar långsamt. Tor Lönnblad slog larm till den åländska sjöbevakaningen."

Den åländska sjöbevakningen kunde, inte trots ett intensivt spaningspådrag, upptäcka något ovanligt.

Under fotot på Tage Norlander på sidan fyra finns följande text: "Tage Norlander, 70, hade varit fiskare hela sitt liv. En snäll människa som ville tro alla om gott."

Vad som är litet konstigt är att inte artikeln omnämner att Poseidon ytterligare skulle ha observerats minst en gång till. Jag tycker mig minnas att det stod i media om just ytterligare iaktagelser. Båten skall då ha setts hålla god fart i sydostlig riktning. Båten var lätt att känna igen p.g.a. att det i aktern stod båtens namn med stora bokstäver. Därunder angavs båtens hemmahamn som var Borstahusen.

Båten skulle ha fortsatt upp till Norrfällsviken i Ångermanland som skulle ha blivit båtens nya hemmahamn.

Undrar om inte dessa "glada finnpajsare" som hade kommit ombord i Nynäshamn inte kunde ha varit ester istället? När Poseidon obesrverades så skall den ha styrt i riktning mot den estniska kusten.

Allra sist i artikeln finns följande:

"Saida: Båten finns i ett annat land."

- Jag kan tyvärr inte se att de lever, säger saida. Det verkar som om båten nu finns i ett annat land österut."

Troligtvis för att byta hemmahamn till Norrfällsviken så blev det kanske en ny sådan i Estland istället?

Någon annan som har hört talats om detta flerförsvinnande förut? Vad tror ni hände med far och son Norlander från Norrfällsviken? Blev kropparna sänkta långt ute till havs?

"Har någon sett den här fiskebåten?"

"Detta är Poseidon, som far och son köpt i Landskrona och var på väg hem med när de försvann. Hon byggdes 1978 vid Högstorps Mekaniska i Uddevalla, har stålskrov och har en 85 hästkrafters motor Perkins 4. Längden är 9,5 meter och bredden 3,05. Registreringsnummer SFB5596. Om båten är stulen har den sannolikt målats om och fått nytt namn."

Tillsammans med denna efterlysning av båten finns det två foton på den. Det ena visar båten från sidan och det andra visar aktern men namnet Poseidon och därunder Borstahusen.

"Med på båten fanns bland annat två oljefat, det ena tomt och det andra halvfyllt. Båda borde flyta och kunna upptäckas om båten sjunkit."

Jag googlade lite och Solbritt lever tydligen. Skulle vara intressant och läsa mer om detta tragiska fall.

Ja det går säkert att få fram mera om detta tragiska försvinnande. Minns mycket väl att massmedia skrev en del om fallet.

Är det någon som vet vad lokaltidningen för Kramfors och Sollefteå heter?

Kriminalhistoria => Försvunna personer

//Mod

Journalisten Olaf Wigren fikk sin første helside med intervju av Tage og Jørgen før forliset. Historien finns en bit ned på hans side https://wigges.wordpress.com/tag/nya-norrland/

Stort tack för länken som du har fått fram.

Detta flerförsvinnande har märkligt nog blivit förvånansvärt litet omskrivet under de dryga 25 år som nu har gått sedan Jörgen Norlander ringde sin mamma för sista gången från Nynäshamn.

Jag tror att dessa "roliga finnpajsare" fanns ombord då båten styrde mot Åland. Under resans gång så kom far och son att mördas av dessa "roliga finnpajsare" som sedan sänkte deras kroppar i havet. Därefter fördes Poseidon vidare österut mot ev. den estländska kusten.

Som jag har skrivit förut så tror att dessa båda finnar mycket väl kan ha varit ester. Kanske är Poseidon fortfarande i bruk i någon baltstat? Båten skulle då vara 38 år gammal. Fast då ommålad, med annat namn och annan hemmahamn?

Tyvärr kommer vi nog aldrig att få reda på vad som hände Tage och Jörgen Norlander. De kom att få sina gravar i havet.

Artikel om detta i Aftonbladet idag, låst förstås. Kopierar in valda delar av texten här.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/41b9jG/pappa-tage-och-sonen-jorgen-forsvann-sparlost

Ett sista samtal hem till mamma.
Sedan försvann Jörgen och pappa Tage spårlöst.
– Jag tror inte ett dugg på att det skulle ha varit en olycka. De råkade ut för någonting säger Kent Norlander.
Nu har det gått 30 år sedan de båda mannen försvann.

I april 1991 åkte Tage, 70, och Jörgen, 25, till Landskrona och köpte en fiskebåt. 9,5 meter långa Poseidon var 13 år gammal, men mycket modernt utrustad med ekolod, radar och VHF-telefon.
Med sin nyinköpta båt inledde far och son den långa färden från Skåne mot hemmahamnen, fiskeläget Norrfällsviken på Höga Kusten.

På förmiddagen onsdagen den 10 april pratade mamma Solbritt sista gången med sin son.
Jörgen ringde från en telefonkiosk i Nynäshamn, där de gått i land för att få båtens generator reparerad. När det var klart skulle de gå mot Öregrund. De räknade med att vara hemma om två dagar.
Men Jörgen lät orolig.
– Han berättade att de fått ombord två roliga finnpajsare, som ville köpa båten. De bjöd 300 000 kronor, 50 000 mer än vad han hade betalat. Jörgen lät konstig, han var inte som vanligt. Det lät som om de hade hamnat i en knipa, sa Solbritt Norlander till Expressen.

Tordagen den 11 april befann Poseidon sig utanför Enskär, en av Ålands västligaste öar.
– Jag blev fundersam när jag såg en främmande båt, så vi åkte ut till båten och jag gick ombord och pratade med männen, sa Jim Löfgren på den åländska sjöbevakningen till Expressen.
– Båten gick mycket djupt och jag sa till skepparen att här måste man ju ha stövlar för att inte bli blöt om fötterna.
Löfgren såg inga andra än Tage och Jörgen ombord.

Klockan 8.40 fortsatte Poseidon norrut, mot hemmahamnen i Norrfällsviken.
Enligt Sjöfartsverkets rapport var vädret bra, med 4–6 meters sydvästlig vind, lätt dyning och god sikt.

Fredagen den 12 april fyllde storebror Kent år.
– Men de kom ju aldrig. Tårtan stod i kylskåpet och blev sur, minns Kent Norlander.
Solbritt Norlander var en luttrad fiskarhustru. Hon blev inte orolig i första taget.

Klockan 20.47 på lördagskvällen slog Solbritt larm till sjöräddningen.
Deras första bedömning var att det troligen bara handlade om en försening. Med tanke på det fina vädret och båtens storlek bedömdes sannolikheten för en olycka som liten.
Men då Poseidon fortfarande var försvunnen när det ljusnade på söndag morgon drog spaningen igång.

Under söndagen och måndagen genomfördes en massiv insats på både finska och svenska sidan av Bottenhavet.
Tre spanings-Viggen sökte av den aktuella sträckan mellan Enskär och Norrfällsviken. Tre helikoptrar spanade i varsitt område mellan Väddö och Örnsköldsvik. Dessutom deltog två spaningsplan från kustbevakningen och sju fartyg i sökandet.
Även på den finländska sidan av Bottenhavet var räddningsinsatserna stora.
– Hade fiskebåten funnits i området hade vi hittat den vid det här laget, sa Sven Wahlgren på sjöräddningen i Härnösand till TT.

På måndagskvällen avbröts myndigheternas spaningar. Fallet Poseidon betraktades som ”vilande”.
Tages och Jörgens fiskekollegor samlade snabbt ihop pengar så att man kunde fortsätta att söka privat.
– Vi tror att det fortfarande finns goda möjligheter att hitta dem i livet. Tage och hans son Jörgen är erfarna fiskare som klarar svåra situationer, sa fiskaren Sven Edström till TT.
”Något brukar alltid flyta upp”
– Jag var med och flög med flygare från Sundsvalls flygklubb. Vi flög längs hela kusten på svenska sidan och hela kusten på finska sidan, upp till Vasa och sen hem igen. Man såg jättebra från flygplanet, man såg även under vattnet kanske fem, tio meter ner. Men vi hittade ju ingenting, säger Kent Norlander.
Han säger att en så stor båt som Poseidon inte borde kunna slukas av havet och försvinna.
– Jag har jobbat många år på sjön och något brukar alltid flyta upp. Man borde åtminstone se en lugn fläck där olja och diesel flutit upp. Det lägger sig på ytan och stillar vågorna och det kan man se om man vet vad man letar efter.
– Men det är klart, havet är stort och djupt. Det är svårt att hitta allt.

Fyra röda bloss
Veckan efter försvinnandet, den 19 april, var bonden Tor Lönnblad i Saltvik på Åland på väg ut till ladugården vid halvtretiden på natten. Då såg han att någon avfyrade nödraketer ute på havet i nordnordväst.
Fyra skarpt röda bloss lyste upp natthimlen och dalade långsamt.
Lönnblad larmade sjöräddningen, som åkte ut med tre båtar och två helikoptrar.
De hittade ingenting som kunde förklara varifrån nödraketerna kommit. Händelsen bedömdes inte ha något samband med de försvunna fiskarna.

”Överlastad och instabil”
Sjöfartsinspektionen konstaterade i sitt yttrande i december 1991 att det är omöjligt att säga vad som hänt, då fiskebåten inte har återfunnits. Inspektionen anser dock att det ”med till visshet gränsande sannolikhet” kan antas att båten har kantrat och sjunkit.
Olycksförloppet förmodas ha varit så snabbt att männen ombord varken hunnit sända nödanrop eller sjösätta livflotten.
Olyckan ska ha orsakats av att båten var överlastad och hade för dålig stabilitet.
–*Det tror jag inte ett dugg på. De hade ingen fisk ombord. De hade nät och en reservmotor bara, den båten skulle klara mycket mer. Det var bra väder och de var vana fiskare. De hade skepparexamen båda två. Jag tror att de råkade ut för något, det var ingen olycka, säger Kent Norlander.
Han tror att hans far och lillebror blev överfallna av någon som ville åt deras båt.
– De hade mycket och dyr utrustning ombord. Efteråt ryktades det att någon hade sett båten på land i Estland. Det har jag funderat mycket på, om de där ”finnpajsarna” som kom ombord i Nynäshamn kanske var estländare och om de hade något med det att göra.

Även mamma Solbritt var övertygad om att försvinnandet inte var en olycka.
– Jag tror att de blev ihjältagna av någon som ville ha båten, sa hon till Expressen 1993.
–*Tankarna och fantasin vandrar så konstiga vägar när man lever i ovisshet. De där som kom ombord i Nynäshamn, vad var det för typer egentligen? Tage och Jörgen trodde alla om gott. Blev de drogade? Kastade överbord? Det är så mycket som är mystiskt. Vid sjöolyckor brukar alltid något flyta upp som ger en ledtråd, sa hon till Hemmets Journal 1992.
Solbritt Norlander avled 2011.
Kent Norlander hoppas fortfarande på att få ett svar, att få veta vad som hände för 30 år sedan.
–*Men det är ju omöjligt nästan, jag förstår ju det. Havet ger och havet tar, som man brukar säga.

Först tänkte jag att finnarna hade något med försvinnanderna att göra men när båten dök upp vid Åland så verkar det bara ha varit far och son ombord.
Märkligt. Varför skulle båten sjunka och försvinna med man och allt om nu vädret ändå var lugnt.
Och farsgubben verkar ha varit en erfaren fiskare.

Hände det något annat där på Åland?
Jag tänkte om finnarna hade gjort upp med Tage att om han ångrade sig och ville sälja båten så bodde dom på Åland.
Sen kanske finnarna drog till Åland direkt på förmiddagen dagen innan Norlanders försvann.

Det känns i alla fall som att ett brott har inträffat här.

Bara för att bringa lite klarhet kan man väl tillägga att Enskärs sjöbevakningsstation ligger nästan längst västerut i den åländska skärgården, på en av de yttersta öarna närmast Sverige. Den lades dock ned 2016 men var aktuell och bemannad när detta drama utspelade sig. Några saker bör man notera! Båten gick ovanligt djupt i vattnet, det såg de åländska sjöbevakarna som gick ombord för att inspektera fartyget, det låg även vatten inuti båten. De såg också att Tage och Jörgen Norlander var ensamma ombord. Detta är en viktig iakttagelse då man gärna vill framhålla att de två finländarna man mötte något tidigare i Nynäshamn skulle ha med försvinnandet att göra. Men dessa fanns alltså inte ombord när båten något senare passerade Åland. /ålänning.

Efter sjöbevakningens observation känns det ju mer rimligt att båten har tagit in vatten och slutligen förlist, dessutom var de ju tydligen ensamma ombord. Jag misstänker att där finns en del grund som de kan kört på som gjort läckaget såpass mycket värre att de inte hunnit tömma den på vatten, alternativt att den kantrat?
Jag är ingen båtexpert men min magkänsla säger att det skett en olycka. Kan de ha blivit påkörda av ett större lastfartyg utan att de i den större båten märkt något?