Derek Parfit, Personal Identity

Någon här som läst denna finfina text?

Hittade tyvärr ingen länk till texten (har man inloggning på philpapers så finns den dock där), men här är en liten metatext:

http://www.nd.edu/~jspeaks/courses/o...l-identity.pdf

(ögnade bara igenom så kan inte garantera kvalitén).

Har inte last igenom lanken du postade men sag Personal Identity. Relaterar det till hans argument mellan identitet och mental kontinuitet? Om ja, sa vet jag vad det handlar om men vad ar det du vill disskutera?

Ja det handlar om precis det argumentet. Vad jag vill diskutera är hans metodik samt slutsats, dvs rollen hos tankeexperiment samt slutsatsen att överlevnad är viktigare än identitet, och att vi egentligen kan bestämma identitet "om vi har lust", när vi väl bestämt "matters of survival".

Hmm, jag kanner att jag maste frasha upp min kunskap inom detta. Men hans argument var val inte att overlevnad ar viktigare an identitet? Jag tolkade det som att han forsokt sig pa att reda upp vad ar "survival" och nar sker "survival". For att losa detta lagger han fram tva olika definitioner av survival.

Den ena ar survival = identity. Att "jaget" finns kvar.
Den andra sa sager han att survival= det efterfoljande mentala stadiet maste vara det givna stadiet av mentaliteten baserat pa foregaende stadier. (Nagot at det hallet iaf, som sagt, jag maste lasa pa lite igen :P)

Sedan anvander han sig av tankeexperiment for att pavisa hur dessa tva ar "mutually exclusive" och att man maste valja ett av alternativen.

Jag haller dock inte med om hans slutsats, att man maste valja ett av alternativen. Jag ser inte de tva definitionerna som exkluderande utan snarare som komplimenterande. Bygger vidare pa detta ikvall, ratta mig garna om jag ar helt ute och cyklar i ovanstaende.

ja alltså, vad han säger är att det som är viktigt i överlevnad inte är identitet. "identity is a one-one relation, and survival is not". Det visar han med sina delade hjärnor tankeexperiment, teleporter, osv osv. Identitet är viktigt eftersom det innebär överlevnad dock, men det är alltså bara för att identitet -> överlevnad; det är alltså sekundärt. I "verkligheten" är det mer eller mindre alltid inga "branching-relations" som i fallet med delade hjärnhalvor, och alltså duger identitet som kriterie på överlevnad. Tankeexperimenten visar dock att vi kan bestämma frågan om överlevnad bortkopplat från identitet (jag kan överleva som två individer)

Han visar också att vi inte längre behöver ha raka svår på frågan "är det jag" i alla tänkbara scenarion, lika lite som vi behöver det i frågan "är då sverige samma land om xxxx".

Senare visar han mha sina rymdgubbar som förökar sig genom att dela sig att psykologisk kontinuitet, vilket är transitivt, inte duger som kriterie på överlevnad heller. A kan inte ha överlevt fram till den 200-e delningen bara för att det finns psykologisk kontinuitet; det är inte ens säkert att denne individ minns mycket alls från A (transitivitet felar eftersom det skulle innebära detta -> Du minns vem du var när du var femton, och den som var vid femton års ålder minns den vid 6 års ålder; därifrån följer det dock inte att du minns den du var vid 6 års ålder). Han går därefter över till "psychological connectednes", vilket enligt honom implicerar att jaget inte består. Jag överlever dock genom att jag hela tiden blir del av den person som finns i framtiden (osv osv). Den personen som slutligen dör rymmer en mängd individer i sitt hjärta.

Lite slarvigt skriget, men jag har lite bråttom så återkommer

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6606910

Katarina Barrling i God morgon världen om den store filosofen.