2010-04-18, 13:11
#1
Sa, som ni kanske anar pa rubriken sa ar detta lite av en spinoff pa den oslagbara tripprapporten "Svamparna pa Gili Trawangan."
Nu sitter jag alltsa har sjalv pa G. Trawangan pa ett litet svettigt internetcafe, dagen efter att jag drack en av de beromda mushroomshakesen.
Det har ar min berattelse.
Omgivningen
Jag och Alexandra ar ute och reser i sydostasien. Fastnade i fyllan pa Bali i tva veckor, sa bestamde oss for att aka till lugna Gili Trawangan. Det ar en liten och tyst o, med nagra bara utmed strandpromenaden. Allt finns inom gangavstand och det finns inte heller nagra motordrivna fordorn, bara hast och vagn och cykel. Stranderna ar vita, skogen gron och lummig och havet turkost och kristallklart. Just nu ar det dock monsunperiod sa da och da oppnar sig himlen for ett stortregn eller sa blixtrar det over havet. Otroligt vacker miljo med andra ord.
Kvallen till ara sitter vi pa en bar i en liten beachhut och dricker lite. Vara 4 svenska kompisar, Jakob, Magnus, Filip och Oskar kommer och sluter upp med oss. De klacker den brillianta iden, att ikvall sa ska vi svampa.
"Excuse me sir, can you put some more kantareller into this one."
Vi koper alltsa varsin shake, som vi far ner med nod och nappe. Tydligen blandar de krossade torkade svampar med vodka for att dova smaken. Nagot som jag ar ganska skeptisk till.
Killarna har inte tagit svamp forut, sa jag och Sandra blir lite sjalvsakra och lugnar dem. Sitter och pratar i hyddan da jag borjar kanna mig valdigt konstig. Mycket konstigare an forra gangen. Nu far jag igen for det jag sagt tanker jag.
Det pirrar i hela kroppen, jag kanner mig sprattlig och vill helst av allt bara ga runt lite grann for att lugna ner mig. Men jag sitter kvar. Kanslan okar och jag trummar kontinueligt med fingarna mot bordet, tarna mot golvet och blicken fumlar omkring. Marker helt plotsligt att jag ser knivskarpt. Trotts att det ar mycket morkt ute ser jag som om det vore pa ljusa dagen. Fargerna fran ljusen och lamporna tindrar och ger fargglada sken at hela omgivningen. Det har nu bara gatt kanske 20 minuter.
Blir lite nervos over att jag har sa mycket vardesaker pa mig, sa jag lamnar de andra for att tassa hem och lagga ifran mig allt som jag kan tankas tappa bort eller bli av med.
Klattrar ut ur hyddan och kanner mig helt plotsligt valdigt stor i jamforelse med att ha suttit ihop krupen pa en kudde. Den fuktiga sanden ar otroligt len, som sammet, och det kanns lite som om jag gar pa upptacksfard bland alla fargerna och hyddorna.
Tassar hem och har ganska bra kontroll pa tankarna. Inser dock nar jag ska lasa upp dorren att det kan bli komplicerat. Lyckas tillslut och smiter in pa rummet. Det kanns valdigt konstigt att vara pa ett sant ljust stalle. Det forstaker kanslan av att det ar nagot valdigt starkt jag har fatt i mig, sa jag slanger ifran mig handvaskan och min flipflops och smiter in pa toaletten. Kastar en snabb blick i spegeln och ser hur magiskt stora mina pupiller ar. Fastnar framfor spegeln i nagra minuter och forundras hur mitt svarta lockiga har boljar over axlarna, och hur mina ogon ser ut som djupa brunnar.
Far en stark kansla av att jag saknar Alexanra sa jag gar ut och laser rummet. Gommer nyckeln utanfor och gar igenom tradgarden tillbaka mot baren. Tradgarden ar en egen historia i och for sig. Kande mig valdigt mycket som Alice i underlandet bland enorma ormbunkar och fargglada blommor.
Var har du varit? Jag kanner mig inte hel utan dig
Nar jag kommer tillbaka till de andra har de plockat pa sig en massa kuddar och byggt en massa sma kuddberg, alla ligger uppstyltade pa kuddarna och pratar om allt mojligt. Jag far en mycket stark kansla av gemenskap sa fort jag narmar mig de andra. Speciellt Alexandra. Jag kanner att jag har varit mycket obekvamt nar jag varit ifran henne, sa jag lagger mig brevid henne och haller hennes hand. Det kanns sa tryggt. Jag far bra kanslor av Filip ocksa. Han ar sa lugn och trygg. Sager inte sa mycket men kanns som en sakerhet. Jag ligger brevid honom ocksa.
Vi ligger och pratar om vardsliga ting. Magnus, som tycks vara ganska inne i det klacker ur sig de mest bisarra saker som roar oss alla.
Jag och Alexandra bestammer oss for att ga pa toaletten. Sa vi tassar forbi baren dar alla "konstiga" sitter. De som bara dricker alkohol och inte forstar nagonting. Korsar ett tomt dansgolv, som mest liknar en overgiven danssal i ett slott, och kommer in till toaletterna. Borjar ga in pa en varsin, men sedan sager Alexandra det kanns valdigt obehagligt om hon inte ar nara mig sa vi gar in pa samma. Alex satter sig for att kissa forst. Hon pratar lite om en myra pa vaggen, och jag inser att jag har glomt bort att andas. Jag tar ett djupt andetag. Usch vad det luktar har inne. Alex ar klar och vi spolar. For det gor ju normala manniskor eller hur? Fnittrar och skuttar ut som tva sma troll.
Vi kommer pa den brillianta iden att vi maste prova att kyssas. Nu kanner jag mig verkligen som ett troll. Vi fnittrar och gor upprepade forsok utan att lyckas. Tillslut skarper vi till oss och pussar varandra snabbt pa munnen. Det kanns jattekonstligt. Blott. Usch. Vi ger upp den iden och skuttar tillbaka till de andra.
Nej jag sitter inte ihop, men jag har inget emot det.
Ligger pa kuddarna igen och pratar, da jag helt plotsligt inser att nagot saknas pa mig hogra sida. Tittar pa min arm, den sitter ju dar den ska. Men far anda en valdigt konstig kansla av att jag saknar typ min hogra axel, mitt ora och nagra fingrar. Dock har jag varit med om detta forut under en svamptripp sa jag later det handa.
Alexandra får spring i benen och springer ner till stranden. Det duggregnar och regnet känns som små svala kittlingar på armarna. Det ligger en åskstorm över fastlandet, så var tjugonde sekund lyses hela stranden upp av blixtar. Går ner hand i hand till vattnet. Jag vet inte riktigt var hon börjar och jag slutar. Och när jag sätter ner fötterna i vattnet som är varmare än sanden vet jag inte riktigt var mina fötter tar slut heller. En helt otrolig sensation. Vi står där och läser varandras tankar och tittar ut över vattnet.
Afterglow
Trippen börjar avta och vi samlas uppe i den lilla hyddan där vi börjat trippen. Alla sex ligger famlade på ett berg av kuddar och tittar upp i taket där en geckoödla springer runt. Våra armar och ben är intrasslade i varandra och vi är som ett. Alla är tankfulla och jag känner mest en lycka och ett lugn i hela kroppen. Vi ligger så tills solen börjar gå upp och horisonten börjar ljusna. Då trasslar vi ut oss och börjar tassa barfota och tysta hemmåt på den fuktiga marken.
Första tripprapporten, kom gärna med kritik och råd!
Nu sitter jag alltsa har sjalv pa G. Trawangan pa ett litet svettigt internetcafe, dagen efter att jag drack en av de beromda mushroomshakesen.
Det har ar min berattelse.
Omgivningen
Jag och Alexandra ar ute och reser i sydostasien. Fastnade i fyllan pa Bali i tva veckor, sa bestamde oss for att aka till lugna Gili Trawangan. Det ar en liten och tyst o, med nagra bara utmed strandpromenaden. Allt finns inom gangavstand och det finns inte heller nagra motordrivna fordorn, bara hast och vagn och cykel. Stranderna ar vita, skogen gron och lummig och havet turkost och kristallklart. Just nu ar det dock monsunperiod sa da och da oppnar sig himlen for ett stortregn eller sa blixtrar det over havet. Otroligt vacker miljo med andra ord.
Kvallen till ara sitter vi pa en bar i en liten beachhut och dricker lite. Vara 4 svenska kompisar, Jakob, Magnus, Filip och Oskar kommer och sluter upp med oss. De klacker den brillianta iden, att ikvall sa ska vi svampa.
"Excuse me sir, can you put some more kantareller into this one."
Vi koper alltsa varsin shake, som vi far ner med nod och nappe. Tydligen blandar de krossade torkade svampar med vodka for att dova smaken. Nagot som jag ar ganska skeptisk till.
Killarna har inte tagit svamp forut, sa jag och Sandra blir lite sjalvsakra och lugnar dem. Sitter och pratar i hyddan da jag borjar kanna mig valdigt konstig. Mycket konstigare an forra gangen. Nu far jag igen for det jag sagt tanker jag.
Det pirrar i hela kroppen, jag kanner mig sprattlig och vill helst av allt bara ga runt lite grann for att lugna ner mig. Men jag sitter kvar. Kanslan okar och jag trummar kontinueligt med fingarna mot bordet, tarna mot golvet och blicken fumlar omkring. Marker helt plotsligt att jag ser knivskarpt. Trotts att det ar mycket morkt ute ser jag som om det vore pa ljusa dagen. Fargerna fran ljusen och lamporna tindrar och ger fargglada sken at hela omgivningen. Det har nu bara gatt kanske 20 minuter.
Blir lite nervos over att jag har sa mycket vardesaker pa mig, sa jag lamnar de andra for att tassa hem och lagga ifran mig allt som jag kan tankas tappa bort eller bli av med.
Klattrar ut ur hyddan och kanner mig helt plotsligt valdigt stor i jamforelse med att ha suttit ihop krupen pa en kudde. Den fuktiga sanden ar otroligt len, som sammet, och det kanns lite som om jag gar pa upptacksfard bland alla fargerna och hyddorna.
Tassar hem och har ganska bra kontroll pa tankarna. Inser dock nar jag ska lasa upp dorren att det kan bli komplicerat. Lyckas tillslut och smiter in pa rummet. Det kanns valdigt konstigt att vara pa ett sant ljust stalle. Det forstaker kanslan av att det ar nagot valdigt starkt jag har fatt i mig, sa jag slanger ifran mig handvaskan och min flipflops och smiter in pa toaletten. Kastar en snabb blick i spegeln och ser hur magiskt stora mina pupiller ar. Fastnar framfor spegeln i nagra minuter och forundras hur mitt svarta lockiga har boljar over axlarna, och hur mina ogon ser ut som djupa brunnar.
Far en stark kansla av att jag saknar Alexanra sa jag gar ut och laser rummet. Gommer nyckeln utanfor och gar igenom tradgarden tillbaka mot baren. Tradgarden ar en egen historia i och for sig. Kande mig valdigt mycket som Alice i underlandet bland enorma ormbunkar och fargglada blommor.
Var har du varit? Jag kanner mig inte hel utan dig
Nar jag kommer tillbaka till de andra har de plockat pa sig en massa kuddar och byggt en massa sma kuddberg, alla ligger uppstyltade pa kuddarna och pratar om allt mojligt. Jag far en mycket stark kansla av gemenskap sa fort jag narmar mig de andra. Speciellt Alexandra. Jag kanner att jag har varit mycket obekvamt nar jag varit ifran henne, sa jag lagger mig brevid henne och haller hennes hand. Det kanns sa tryggt. Jag far bra kanslor av Filip ocksa. Han ar sa lugn och trygg. Sager inte sa mycket men kanns som en sakerhet. Jag ligger brevid honom ocksa.
Vi ligger och pratar om vardsliga ting. Magnus, som tycks vara ganska inne i det klacker ur sig de mest bisarra saker som roar oss alla.
Jag och Alexandra bestammer oss for att ga pa toaletten. Sa vi tassar forbi baren dar alla "konstiga" sitter. De som bara dricker alkohol och inte forstar nagonting. Korsar ett tomt dansgolv, som mest liknar en overgiven danssal i ett slott, och kommer in till toaletterna. Borjar ga in pa en varsin, men sedan sager Alexandra det kanns valdigt obehagligt om hon inte ar nara mig sa vi gar in pa samma. Alex satter sig for att kissa forst. Hon pratar lite om en myra pa vaggen, och jag inser att jag har glomt bort att andas. Jag tar ett djupt andetag. Usch vad det luktar har inne. Alex ar klar och vi spolar. For det gor ju normala manniskor eller hur? Fnittrar och skuttar ut som tva sma troll.
Vi kommer pa den brillianta iden att vi maste prova att kyssas. Nu kanner jag mig verkligen som ett troll. Vi fnittrar och gor upprepade forsok utan att lyckas. Tillslut skarper vi till oss och pussar varandra snabbt pa munnen. Det kanns jattekonstligt. Blott. Usch. Vi ger upp den iden och skuttar tillbaka till de andra.
Nej jag sitter inte ihop, men jag har inget emot det.
Ligger pa kuddarna igen och pratar, da jag helt plotsligt inser att nagot saknas pa mig hogra sida. Tittar pa min arm, den sitter ju dar den ska. Men far anda en valdigt konstig kansla av att jag saknar typ min hogra axel, mitt ora och nagra fingrar. Dock har jag varit med om detta forut under en svamptripp sa jag later det handa.
Alexandra får spring i benen och springer ner till stranden. Det duggregnar och regnet känns som små svala kittlingar på armarna. Det ligger en åskstorm över fastlandet, så var tjugonde sekund lyses hela stranden upp av blixtar. Går ner hand i hand till vattnet. Jag vet inte riktigt var hon börjar och jag slutar. Och när jag sätter ner fötterna i vattnet som är varmare än sanden vet jag inte riktigt var mina fötter tar slut heller. En helt otrolig sensation. Vi står där och läser varandras tankar och tittar ut över vattnet.
Afterglow
Trippen börjar avta och vi samlas uppe i den lilla hyddan där vi börjat trippen. Alla sex ligger famlade på ett berg av kuddar och tittar upp i taket där en geckoödla springer runt. Våra armar och ben är intrasslade i varandra och vi är som ett. Alla är tankfulla och jag känner mest en lycka och ett lugn i hela kroppen. Vi ligger så tills solen börjar gå upp och horisonten börjar ljusna. Då trasslar vi ut oss och börjar tassa barfota och tysta hemmåt på den fuktiga marken.
Första tripprapporten, kom gärna med kritik och råd!
__________________
Senast redigerad av imaginati0n 2010-04-18 kl. 13:25.
Senast redigerad av imaginati0n 2010-04-18 kl. 13:25.
Haha! Låter helt brilliant!
!
