I september 2008 lyckades jag vara med om en riktigt dum grej, som slutade med att jag blev omhändertagen av polis och misstänkt för några företeelser.
Jo, jag hade varit ute och festat med några vänner en fredagskväll. När kvällen var slut bestämde sig jag och en kompis för att dra hem till honom och avsluta kvällen ordentligt.. Vi hinner inte mer än att kliva in hos honom innan han får iden att låna sin pappas bil för en liten runda kring kvarteren. Han var onykter och har inget körkort. Jag vägrade köra då jag inte ville bli av med mitt körkort och tyckte det var en mycket dålig ide, satte mig dock brevid ändå.
Bilturen slutade snabbt med ett nedkört staket och en snabb resa hem för att sova. Någon hade dock sett det så polisen knackade på några timmar senare för att ta oss till station.
Ett år hann gå innan det blev rättegång. Där blev jag dömd till medhjälp till grovt rattfylleri, tillåtande till olovlig körning och smitning från brottsplats. Påföljden blev 50h samhällstjänst.
Nu, 18 månader efter vi satte oss i bilen blir mitt körkort indraget, i 15 månader.
Mitt liv är i princip uppbyggt kring mitt körkort. Jag kör 6 mil per dag i tjänsten, då jag jobbar som chaufför. Min flickvän bor på andra sidan stan och när jag är där så kan jag inte ta mig till jobbet på något annat sätt än med bil då jag börjar för tidigt. På toppen av detta är ett av mina största intressen just min bil.
En återkallelse på 15 månader resulterar först och främst i att jag förlorar mitt jobb, men problematiken med avståndet till min flickvän känns också hemskt.
Allt detta nämndes i yttrandet, både av mig och i ett bifogat brev från min arbetsgivare.
Min vän fick 22 månader, och har 15 månader kvar. Han körde sin pappas bil, med 1,6 promille i blodet och utan körkort. Han lämnade dessutom inte ens in något yttrande då han inte har behov av ett körkort alls.
Jag fick 15 månader. Jag satt brevid när han körde, och har ett stort behov av ett körkort.
Är detta verkligen rättvist? Finns det något jag kan göra för att korta ner spärrtiden?
Jo, jag hade varit ute och festat med några vänner en fredagskväll. När kvällen var slut bestämde sig jag och en kompis för att dra hem till honom och avsluta kvällen ordentligt.. Vi hinner inte mer än att kliva in hos honom innan han får iden att låna sin pappas bil för en liten runda kring kvarteren. Han var onykter och har inget körkort. Jag vägrade köra då jag inte ville bli av med mitt körkort och tyckte det var en mycket dålig ide, satte mig dock brevid ändå.
Bilturen slutade snabbt med ett nedkört staket och en snabb resa hem för att sova. Någon hade dock sett det så polisen knackade på några timmar senare för att ta oss till station.
Ett år hann gå innan det blev rättegång. Där blev jag dömd till medhjälp till grovt rattfylleri, tillåtande till olovlig körning och smitning från brottsplats. Påföljden blev 50h samhällstjänst.
Nu, 18 månader efter vi satte oss i bilen blir mitt körkort indraget, i 15 månader.
Mitt liv är i princip uppbyggt kring mitt körkort. Jag kör 6 mil per dag i tjänsten, då jag jobbar som chaufför. Min flickvän bor på andra sidan stan och när jag är där så kan jag inte ta mig till jobbet på något annat sätt än med bil då jag börjar för tidigt. På toppen av detta är ett av mina största intressen just min bil.
En återkallelse på 15 månader resulterar först och främst i att jag förlorar mitt jobb, men problematiken med avståndet till min flickvän känns också hemskt.
Allt detta nämndes i yttrandet, både av mig och i ett bifogat brev från min arbetsgivare.
Min vän fick 22 månader, och har 15 månader kvar. Han körde sin pappas bil, med 1,6 promille i blodet och utan körkort. Han lämnade dessutom inte ens in något yttrande då han inte har behov av ett körkort alls.
Jag fick 15 månader. Jag satt brevid när han körde, och har ett stort behov av ett körkort.
Är detta verkligen rättvist? Finns det något jag kan göra för att korta ner spärrtiden?