2010-04-10, 17:55
#1
Hej!
Jag skrev för några dagar sedan en tråd "Början utan slut?" där jag försökte argumentera för att det måste finnas ett slut om det finns en början och vice versa.
Jag bad er att visa vad som var fel i min argumentation.
Det verkar som att de flesta (alla =) ) av er tycker att det jag skriver snarast är svammel som inte härleder något =)
Jag är den typen av person som kan ha en väldigt klar bild i mitt huvud, men ändå har svårt att förmedla den till andra.
Jag tänkte ge det ett nytt försök.
Sedan jag skrev den förra tråden kom jag av en slump in på en sida som beskriver ett filosofiskt argument som brukar kallas "The Doomsday Argument".
Argumentet säger i korthet att mänskigheten, i alla fall i sin nuvarande form, kommer att gå under, och att det är troligare att det sker snarare än senare.
Mitt argument för att det måste finnas ett slut om det finns en början är, tror jag, egentligen en generell version av "The Doomsday Argument".
Så istället för att försöka argumentera själv tänkte jag bara bygga på "The Doomsday Argument", då kanske det blir klarare.
Innan ni läser min utökning så måste "The Doomsday Argument" läsas i följande version:
http://www.anthropic-principle.com/primer1.html
"The Doomsday Argument" säger alltså att det är mycket mer sannolikt att det kommer sluta att existera människor snarare än senare.
Det är ganska lätt att se att argumentet säger att om man bildar en hyposes där man låter antalet människor gå mot oändligheten går sannolikheten för detta mot noll.
Alltså kommer inte människan att finnas för evigt, vilket också följer av att det måste finnas ett slut om det finns en början.
I "The Doomsday Argument" är "Step I" och "Step II" generella, det är i "Step III" man riktar in sig på just mänskligheten.
Jag kan dock konstruera nya "Step III" för att visa att allt som börjar måste sluta.
Exempel 1:
Vi kan exempelvis visa att livet i universum måste ha ett slut om det började för 15 miljarder år sedan.
Precis som författaren gör kan vi konstruera två hypoteser för att visa detta.
Precis som författaren säger är detta ett förenklat argument, fast även om man maler ner det till alla tänkbara hypoteser så förändras inte slutsatsen.
Vi skapar två hypoteser, "Undergång snart": livet existerar i 20 miljarder år och "Undergång senare": livet existerar i 2 000 miljarder år.
Sedan ger vi alla levande varelser en födelsestämpel som säger hur många miljarder år efter Big Bang de föddes.
"Undergång snart" svarar alltså mot att det bara finns tio personer i "Step I", "Undergång senare" svarar mot att det finns 100 personer.
Eftersom vi har en födelsestämpel på kanske 15 bör vi anta "Undergång snart", snarare än "Undergång senare".
Vi kan också här se att sannolikheten minskar för en senare undergång ju senare undergång vi väljer, om vi låter undergången gå mot oändligheten går sannolikheten mot noll.
Exempel 2:
Vi kan också visa att om våran existens började så måste den sluta.
Vi skapar två hypoteser, "Slut snart": vi existerar i 80 år och dör sedan och våran existens slutar och "Slut senare": vi existerar i 80 år, dör sedan och kommer till himmlen/helvetet, och existerar sedan i en miljard år.
Sedan betraktar vi hur många år vi har levt.
"Slut snart" svarar alltså mot att det bara finns tio personer i "Step I", "Slut senare" svarar mot att det finns 100 personer.
Eftersom vi har levt kanske max 130 år bör vi anta "Slut snart", snarare än "Slut senare".
Vi kan också här se att sannolikheten minskar för ett senare slut ju senare slut vi väljer, om vi låter slutet gå mot oändligheten går sannolikheten mot noll.
Exempel 3:
Vi behöver inte begränsa oss till saker som rör tid.
Antag att det skulle finnas ett stålrör som sträcker sig från solen, genom jorden, och sedan vidare så långt vi kan observera.
Vi skapar två hypoteser, "Stålrör kort": stålröret är 10 ljusår långt och "Stålrör långt": stålröret är en miljard ljusår långt.
Sedan betraktar vi hur långt ifrån stålrörets början vi är.
"Stålrör kort" svarar alltså mot att det bara finns tio personer i "Step I", "Stålrör långt" svarar mot att det finns 100 personer.
Eftersom vi bara är en fraktion av ett ljusår ifrån stålrörets början bör vi anta "Stålrör kort", snarare än "Stålrör långt".
Vi kan också här se att sannolikheten minskar för ett längre stålrör ju längre stålrör vi väljer, om vi låter det längre stålrörets längd gå mot oändligheten går sannolikheten mot noll.
Generellt:
Vi kan också visa att om något har börjat så måste det sluta.
Vi skapar två hypoteser, "Snart": någonting tar slut snart och "Senare": någonting tar slut senare.
Sedan betraktar vi hur långt ifrån början vi är.
"Snart" svarar alltså mot att det bara finns tio personer i "Step I", "Senare" svarar mot att det finns 100 personer.
Eftersom vi uppskattar ett specifikt antal enheter från början bör vi anta "Snart", snarare än "Senare".
Vi kan också här se att sannolikheten minskar för senare ju senare vi väljer, om vi låter senare gå mot oändligheten går sannolikheten mot noll.
Tänker jag fel någon stanns? Rätta mig gärna.
Jag skrev för några dagar sedan en tråd "Början utan slut?" där jag försökte argumentera för att det måste finnas ett slut om det finns en början och vice versa.
Jag bad er att visa vad som var fel i min argumentation.
Det verkar som att de flesta (alla =) ) av er tycker att det jag skriver snarast är svammel som inte härleder något =)
Jag är den typen av person som kan ha en väldigt klar bild i mitt huvud, men ändå har svårt att förmedla den till andra.
Jag tänkte ge det ett nytt försök.
Sedan jag skrev den förra tråden kom jag av en slump in på en sida som beskriver ett filosofiskt argument som brukar kallas "The Doomsday Argument".
Argumentet säger i korthet att mänskigheten, i alla fall i sin nuvarande form, kommer att gå under, och att det är troligare att det sker snarare än senare.
Mitt argument för att det måste finnas ett slut om det finns en början är, tror jag, egentligen en generell version av "The Doomsday Argument".
Så istället för att försöka argumentera själv tänkte jag bara bygga på "The Doomsday Argument", då kanske det blir klarare.
Innan ni läser min utökning så måste "The Doomsday Argument" läsas i följande version:
http://www.anthropic-principle.com/primer1.html
"The Doomsday Argument" säger alltså att det är mycket mer sannolikt att det kommer sluta att existera människor snarare än senare.
Det är ganska lätt att se att argumentet säger att om man bildar en hyposes där man låter antalet människor gå mot oändligheten går sannolikheten för detta mot noll.
Alltså kommer inte människan att finnas för evigt, vilket också följer av att det måste finnas ett slut om det finns en början.
I "The Doomsday Argument" är "Step I" och "Step II" generella, det är i "Step III" man riktar in sig på just mänskligheten.
Jag kan dock konstruera nya "Step III" för att visa att allt som börjar måste sluta.
Exempel 1:
Vi kan exempelvis visa att livet i universum måste ha ett slut om det började för 15 miljarder år sedan.
Precis som författaren gör kan vi konstruera två hypoteser för att visa detta.
Precis som författaren säger är detta ett förenklat argument, fast även om man maler ner det till alla tänkbara hypoteser så förändras inte slutsatsen.
Vi skapar två hypoteser, "Undergång snart": livet existerar i 20 miljarder år och "Undergång senare": livet existerar i 2 000 miljarder år.
Sedan ger vi alla levande varelser en födelsestämpel som säger hur många miljarder år efter Big Bang de föddes.
"Undergång snart" svarar alltså mot att det bara finns tio personer i "Step I", "Undergång senare" svarar mot att det finns 100 personer.
Eftersom vi har en födelsestämpel på kanske 15 bör vi anta "Undergång snart", snarare än "Undergång senare".
Vi kan också här se att sannolikheten minskar för en senare undergång ju senare undergång vi väljer, om vi låter undergången gå mot oändligheten går sannolikheten mot noll.
Exempel 2:
Vi kan också visa att om våran existens började så måste den sluta.
Vi skapar två hypoteser, "Slut snart": vi existerar i 80 år och dör sedan och våran existens slutar och "Slut senare": vi existerar i 80 år, dör sedan och kommer till himmlen/helvetet, och existerar sedan i en miljard år.
Sedan betraktar vi hur många år vi har levt.
"Slut snart" svarar alltså mot att det bara finns tio personer i "Step I", "Slut senare" svarar mot att det finns 100 personer.
Eftersom vi har levt kanske max 130 år bör vi anta "Slut snart", snarare än "Slut senare".
Vi kan också här se att sannolikheten minskar för ett senare slut ju senare slut vi väljer, om vi låter slutet gå mot oändligheten går sannolikheten mot noll.
Exempel 3:
Vi behöver inte begränsa oss till saker som rör tid.
Antag att det skulle finnas ett stålrör som sträcker sig från solen, genom jorden, och sedan vidare så långt vi kan observera.
Vi skapar två hypoteser, "Stålrör kort": stålröret är 10 ljusår långt och "Stålrör långt": stålröret är en miljard ljusår långt.
Sedan betraktar vi hur långt ifrån stålrörets början vi är.
"Stålrör kort" svarar alltså mot att det bara finns tio personer i "Step I", "Stålrör långt" svarar mot att det finns 100 personer.
Eftersom vi bara är en fraktion av ett ljusår ifrån stålrörets början bör vi anta "Stålrör kort", snarare än "Stålrör långt".
Vi kan också här se att sannolikheten minskar för ett längre stålrör ju längre stålrör vi väljer, om vi låter det längre stålrörets längd gå mot oändligheten går sannolikheten mot noll.
Generellt:
Vi kan också visa att om något har börjat så måste det sluta.
Vi skapar två hypoteser, "Snart": någonting tar slut snart och "Senare": någonting tar slut senare.
Sedan betraktar vi hur långt ifrån början vi är.
"Snart" svarar alltså mot att det bara finns tio personer i "Step I", "Senare" svarar mot att det finns 100 personer.
Eftersom vi uppskattar ett specifikt antal enheter från början bör vi anta "Snart", snarare än "Senare".
Vi kan också här se att sannolikheten minskar för senare ju senare vi väljer, om vi låter senare gå mot oändligheten går sannolikheten mot noll.
Tänker jag fel någon stanns? Rätta mig gärna.
. Är lite halvt bakis atm så känner inte att jag kan sätta ihop en motrespons just nu, men lite kort så kändes det intuitivt som om något gått fel. Exempel ett och två (jag kom inte längre i mitt nuvarande tillstånd :P) snarar förutsätter det som du vill bevisa med dina argument, istället för att underbygga din premiss. 