Existerar originalitet?

Vi förutsätter att liv (från och med nu nerskalat till människor, byt ut om ni behagar) föds utan intryck.
Alla intryck en människa får kommer ifrån andra människor samt den "döda" omgivningen.
Dessa människor har i sin tur fått sina intryck ifrån, ännu en gång, andra människor samt den "döda" omgivningen.

Detta måste innebära att all information fördelas vidare från människa till människa.

Existerar då originalitet, eftersom alla intryck en människa bär på härstammar ifrån andra människor?

Och om informationen en människa bär på skulle beskrivas på ett konkret sätt, till exempel i ettor och nollor, borde det då inte vara samma information som hela tiden cirkulerar, människa till människa? Existerar "ny" information?

Pratar du om en fiktiv värld där det bara existerar människor och förutom människor den döda omgivningen, eller menar du att allt som inte är människor är den döda omgivningen?

Detta med tanke på din skalning av liv = människor.

För att inte göra mitt förklarande så komplicerat skalade jag ner livet till människor i mitt exempel.
Jag pratar inte om en fiktiv värld, man skulle lika gärna kunna byta ut faktorn människor till livsformer.

Personligheten är baserad på varje enskild människas möten med andra människor. I vilken ordning och omfattning som det skett. Vilka förväntningar som funnits.

Därför blir varje människas upplevelse unik oavsett om det så skulle finnas en begränsad mängd människor i en i övrigt steril värld.

Ponera att det fanns fyra människor som möttes en och en i ett vitt, sterilt rum. Alla skulle ha mött varandra, men gjort det i olika ordning och därmed skulle varje möte, som ju i sig påverkas av tidigare möten, uppleva annorlunda för de olika människorna eftersom det finns sex olika kombinationer tillgängliga för hur mötesföljden skulle se ut.

Upplevelsen i sig skulle bli unik, vilket också skulle se till att varje människas personlighet formades på ett unikt sätt.

Tack.

Det finns alltså flera val man kan göra för att människor ska få unika upplevelser, t.ex.

* Alla människor måste tänka på olika sätt och därför få unika upplevelser

* Alla människor måste ha olika kroppar och därför få unika upplevelser

* Alla människor måste vara på en speciell plats vid en speciell tidpunkt och därför få unika upplevelser

osv...

Vad jag kan se så kommer alla anledningar till att människorna skulle få olika upplevelser ur slumpen.
Kommer således ny information ur slumpen?

Informationen är en kombination av mönster och slumpen.

När det gäller mönster så älskar den människa hjärnan mönster. Den gör det så mycket att den skapar mönster även där det inte finns några. Gubben i månen, molnen osv. När vi möter en ny människa börjar vi genast fundera på om den liknar någon vi känner.

Mönstren är således också en del av vår personlighet och kommer påverka vår upplevelse.

Slumpen påverkar också. Dels genom att den påverkar yttre faktorer. Det talas ju vad gäller väder exempelvis om The Butterfly Effect, där små enskilda händelser får stora konsekvenser i en dominoeffekt i komplexa system.

Nu skulle man ju kunna hävda att slump inte existerar. Att om man kände samtliga faktorer vid ett givet tillfälle så skulle man därefter kunna härleda alla efterkommande händelser. Där skulle man ju också kunna åberopa osäkerhetsprincipen som ju hävdar att ju mer noggrann du gör en mätning, ju större påverkan blir mätningen i sig på det du försöker mäta. Går man dessutom ner på kvantnivå så är det ju dessutom teorietiskt belagt att om kvanta kan befinna sig på två olika platser, så kommer den också befinna sig på dessa två platser - samtidigt!

Vilket, i underbar filosofisk andra, resulterar i att både slump och mönster existerar i alla de möjligheter som finns. Samtidigt som de inte existerar alls.

Är det då rätt att berömma, låt oss säga, en konstnär för sitt verk, i den utsträckning man gör, när konstnären egentligen bara är ett verktyg för vad du kallar mönster och slumpen?

Är det inte det man gör? Bedömer mönster och slumpen menar jag? Namnet är ju en biprodukt, eftersom det får ett värde efter konsten. Fört bedöms konsten, sedan skapas ett namn.

Vara originell
Eller att vara ett original?

Eller inget av dem.
Vad är det för fel att vara den man är,
utan att bry sig... Tiden skiljer minst min mor och mig ifrån.

Jag är jag.. om än samma med mor

Jag älskar dig mor !

Jag skulle vilja påstå att jag är originell. Jag gör ingenting som någon annan gör. Kan typ inte göra annat. Lider jag för det? Ja, men det är värt varenda krona.