Vad händer med tankarna?

För det första, förlåt mig för en värdelös rubrik.

För det andra så tänkte jag skriva det jag har gått och grunnat på ett tag.

När man dör så slutar kroppen fungera. Ditt hjärta slår inte, din hjärna arbetar inte. Du kan inte röra dig, du är död. Men hur vet vi att vi inte ligger och drömmer? Eller om vi säger att vi blir skjutna i huvudet dör på en halv sekund, hur vet man att man inte ligger där och har ont, eller ligger och tänker "Jag blev skjuten i huvudet, jag kan inte röra mig. Är jag bara förlamad?" Sen innan din kropp ruttnar så börjar du drömma, och du kanske drömmer om ett annat liv. Befinner jag mig i en dröm just nu? Är jag egentligen död, men jag drömmer om ett annat liv just nu? Troligtvis inte, men den tanken har jag haft sedan jag var sju - åtta år, och jag kan fortfarande inte släppa den.

Blev en lite luddig text. Ursäkta mig för eventuella stav/grammatiska fel, men jag bjuder på det.

Vad tror ni?

Ingen hjärnaktivitet, inga tankar eller drömmar.

Hur vet du det? Hur vet någon det? Ingen har suttit i den sitsen och kunnat tala om det.

Precis, tankar och drömmar är ju inget annat än just hjärnaktivitet.

Det VET ingen, men en kvalificerad gissning kan man ju göra. Drömmar kan mätas med elektroder på huvudet.

Frågan blir då istället hurvida kroppen och sinnet/själen är skilda ting, vilket det säkert finns 100 trådar om redan.

Har du någonsin svimmat, förlorat medvetandet av ett slag mot huvudet eller kunnat komma ihåg vad du tänkte innan du somnade?

Dödsögonblicket borde vara något liknande + DMT som frigörs i tallkottskörteln...

Sedan är det väl en fråga om hur du ser på "livet efter detta" ifall du funderar mer på sådant. Finns ditt medvetande oberoende av din hjärna, eller anser du att hjärnans död = total död, allt är slut?

Har för mig att det var Wittgenstein eller Schopenhauer som sade att man inte upplever sitt dödsögonblick...

Att vi skulle ha samma medvetande nu ser jag som svårt. Där är det nog så att man måste tro på själavandring enligt någon religion eller liknande.

Själva drömmarna och tankarna är ju egentligen bara kemiska reaktioner. Så att tankarna i sig skulle kunna finnas kvar även när livet är förlorat borde rimligtvis inte vara omöjligt.

Lika lite som att djur faktiskt har reaktioner på sin omgivning, men att de flesta djur faktiskt saknar ett medvetande som sätter in dem i verklighetens kontext.

Så jag tror tankarna kan finnas kvar, men utan ett registrerande medvetande. Åtminstone inte ett medvetande som är så som vi har nu.

Men hjärnan sönderfaller ju ganska snabbt efter det att döden har inträtt. Den elektriska aktiviteten upphör, liksom de kemiska reaktioner som är förknippade med tankar och medvetande.

Sant, men vi vet ju fortfarande rysligt lite. Man har ju gjort tester där man överfört minnen till plattmaskar genom att mata dem fränder som lärt sig hitta i en labyrint.

Kanske finns vårt "jag" lagrat i hjärnans struktur? Kanske kan den överföras till andra saker sedan?

Personligen tror jag inte någonting i rymden kan försvinna utan kan lika lätt återuppbyggas, precis som ett sönderfallande höghus om man rullar tillbaka filmen. Allting är enligt mig inspelat i världen omkring oss, vi finns kvar för evigt och försvinner aldrig våra tankar blir en del av universum, spridda precis som när ett sönderfallande höghus förvandlas till damm.

Ganska nyligen skapad tråd om ämnet: https://www.flashback.org/t1165909

Inte upplevelsen som medvetandet upplever och observerar. Kan man mäta smärta? Man kan observera att personen som upplever en smärtsam upplevelse har ont, och man kan mäta på hjärnan att den antagligen arbetar, och man kan se att det skickas ut endorfiner och adrenalin och sånt. Men mäter man verkligen känslan/upplevelsen? Nä det gör man ju inte! Samma med drömmar. Att mäta på hjärnan betyder inte nödvändigtvis att det är hjärnan som skapar drömmarna. Det kan (och detta tror jag) vara så att drömmarna skickas till hjärnan som lagrar det till fysiska minnen eller nåt sånt.