2010-04-06, 23:56
  #1
Medlem
slemmigsnigels avatar
Jag hittade för ovanlighetens skull en läsvärd artikel i SvD(!).

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/ater-i-colombia-for-att-finna-sina-rotter_4513991.svd

Citat:
– Är ni från Sverige? Ni ser ju inte ut som svenskar, säger mannen som guidar på polismuseet i Colombias huvudstad Bogotá. Stephanie Sjöstedt ler lite trött när hon svarar:

– Vi är födda här, men vi är svenskar.

Oj oj, en rasist med fördomar om svenskar?

Citat:
Första gången William Sjögren kom hit ville han lägga sig ner och kyssa marken, som påven, men var rädd att det skulle se lite fånigt ut.

– Redan på planet när de sa att vi närmade oss Bogotá fick jag handsvett, säger han. När vi kom fram och alla helt plötsligt såg ut som jag – då kände jag något varmt inom mig. Det var fantastiskt.

Citat:
För Alexandra Holmgren Thidé är arvet inte särskilt viktigt, hon tror att miljö och sociala sammanhang är viktigare.

– Att komma till mitt barnhem blir nog en mäktig upplevelse för mig. Jag tror att jag känner igen saker och lukter därifrån, säger hon.

Och hon tror att språket är viktigt. Pladdret – tempot och melodin när colombianerna pratar – gör henne glad.

– Jag känner igen det. Jag är en riktig Svenne banan, men jag känner mig ändå hemma här på något konstigt vis, säger hon.

De andra håller med. De hör hemma här, i alla fall litegrann.

– Jag hade inte trott att det skulle kännas så här starkt, säger Maria Arnestam. Men det gör det. När jag ringde min pojkvän sa han ”Shit, Maria, vad glad du låter.”

Det sista citatet är otroligt intressant och talande. Jag anar vissa motstridigheter i det.

Ofta får man höra, även av invandringskritiker på I&I, att beter man sig bara svenskt dvs. assimilerar sig så är man helt svensk. Det implicerar ju att arvet faktiskt är icke-existerande mer än utseendemässigt och att anpassning, kultur, miljö och uppväxtförhållanden betyder allt.

Nu undrar jag:

*Dessa "instinktiva" känslor som beskrivs i artikeln, dvs. diffusa känslor av identitet, samhörighet, att "höra hemma" etc., har detta någon koppling till begrepp som socialt kapital och folksjäl?

*Kan man i ett mångkulturellt (i.e. mångetniskt) Sverige uppleva detta fenomen mellan etniska svenskar, mellanösternsvenskar, balkansvenskar och afrikasvenskar?

*Har denna etniska likhet någon betydelse för den enskildes möjligheter att vara lycklig, harmonisk och trygg i samhället?

*Har det någon betydelse för samhällsutvecklingen i stort, ekonomisk tillväxt, politik m.m?
Citera
2010-04-07, 00:22
  #2
Medlem
Skogsvattes avatar
Detta är ett direkt bevis på den naturliga samhörighet som återfinns bland etniskt homogena folkgrupper. När det kommer till samhörighet mellan etniska svenskar handlar det dock om rasism och främlingsfientlighet.

Givetvis har dessa faktorer enorm betydelse. Exempel på länder som lyckats bäst i världen när det kommer till alla former av mänsklig utveckling, bland annat pågrund av den homogena befolkningssammansättningen är ju exempelvis:
  • Norge
  • Sverige
  • Finland
  • Danmark
  • Island

Det intressanta är även att dessa nationers bana ner i skärselden sakta karvas i takt med invälningen av rasfrämlingar.
Citera
2010-04-07, 00:25
  #3
Medlem
Dogdylans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av slemmigsnigel
Jag hittade för ovanlighetens skull en läsvärd artikel i SvD(!).

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/ater-i-colombia-for-att-finna-sina-rotter_4513991.svd



Oj oj, en rasist med fördomar om svenskar?





Det sista citatet är otroligt intressant och talande. Jag anar vissa motstridigheter i det.

Ofta får man höra, även av invandringskritiker på I&I, att beter man sig bara svenskt dvs. assimilerar sig så är man helt svensk. Det implicerar ju att arvet faktiskt är icke-existerande mer än utseendemässigt och att anpassning, kultur, miljö och uppväxtförhållanden betyder allt.

Nu undrar jag:

*Dessa "instinktiva" känslor som beskrivs i artikeln, dvs. diffusa känslor av identitet, samhörighet, att "höra hemma" etc., har detta någon koppling till begrepp som socialt kapital och folksjäl?

*Kan man i ett mångkulturellt (i.e. mångetniskt) Sverige uppleva detta fenomen mellan etniska svenskar, mellanösternsvenskar, balkansvenskar och afrikasvenskar?

*Har denna etniska likhet någon betydelse för den enskildes möjligheter att vara lycklig, harmonisk och trygg i samhället?

*Har det någon betydelse för samhällsutvecklingen i stort, ekonomisk tillväxt, politik m.m?

Naturligtvis är fenotypiska drag viktigt för hur man upplever sig själv. Det är kul att så många adopterade barn är ärliga. Jag har en del kompisar som är adopterade - och de känner sig "kulturellt" som svenskar men de förkastar tanken om att de är etniska svenskar. Assimilering är möjlig - men adopterade barn är hårt assimilerade. Det är viktigt att Sverige är så långt som möjligt etniskt homogent. En viss invandring av-icke vita i form av adopterade ungar, tror jag inte är så farligt. Däremot blir saker och ting annorludna om 10 000-tals icke-vita invandrar till Sverige varje år.

Trots allt mitt tugg om assimilering är jag medveten om att "etnicitet" och den fenotyp som tillkommer faktiskt är viktigt för en nations sammansättning.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in