Etymologin bakom
igelkott är besvärlig, så jag förstår att Egon3 valde att prata om det väsentligt enklare
pinnaso i stället.
Förleden
igel- (
ighul- på fornsvenska) har två möjliga tolkningar. Den ena är att den härstammar från en urindoeuropeisk rot
egh-, som är kognat med
ekhinos, grekiskans ord för igelkott. Den andra utgår från att i:et är ursprungligt, och att det härstammar från en rot
igh- som är kognat med grekiskans
aikhmé, som betyder
spjutudd, och isåfall också med isländskans
eigin, som används om den första uppskjutande brodden av säd - och alltså skulle syfta på något taggigt eller spetsigt generellt. Förleden ensam används för att beteckna igelkott på tyska, där det heter
Igel. (Djuret
igel heter
Egel på tyska.)
Efterleden
-kott är enklare. Det syftar på något runt - norskans
kott (neutrum) betyder
litet trådnystan. Igelkotten har ju påtagligt knubbiga kroppsformer, även om den har ett spetsigt huvid längst fram. Det är naturligtvis kognat också med
kotte, varav man kan dra slutsatsen att de ursprungliga kottarna nog var tallkottar snarare än grankottar.