Vet inte hur pass vanligt det är med skallskador men tänkte ändå starta en tråd om det för att se om andra haft liknande upplevelser som jag. Med skallskador menar jag frakturer på kraniet, eller frakturer i underkäken.
Mitt problem började för flera år sen och jag har länge känt att nåt "var fel" i huvudet och kroppen. Jag kände mig ofta nervös och när jag gick och la mig på kvällarna så fick jag lite skumma symtom. Det kunde kännas som att det åkte omkring tryck i pannan på mig, och jag fick även ett slags tryck över tinningarna. Jag tog detta som helt normalt och tyckte nästan det var skönt för det gjorde mig mer dåsig när jag skulle sova. Jag kunde också vakna upp med panikryck precis när jag skulle somna, och verkligen känna som jag höll på att dö i 10 sekunder. Efter detta ryck så blev jag väldigt lugn i kroppen och kunde sova hur lätt som helst.
Detta höll säkert på i flera år och jag trodde hela tiden det var helt normalt.
Så sommaren 2008 fick jag ett sådant panikryck igen när jag skulle sova och samtidigt började en huvudvärk på högra sidan av huvudet på en yta av ungefär 2*5 cm. Denna huvudvärk vägrade släppa och höll i sig flera månader, dum som jag var kollade jag inte upp den (är inte speciellt hypokondrisk av mig så trodde det skulle gå över...). Jag fick också konstiga symtom under hösten 2008 då det kunde kännas som jag fick en förkylning som bara satt i huvudet (dvs seg och dåsig men inte snorig eller feber eller sånt..).
Sen på våren 2009 fick jag ännu mer konstiga symtom. Mina kindmuskler (främst den högra) kunde spänna sig som fan (varje dag) och jag provade att ta varma bad och smörja kinderna med linnement men inget hjälpte. Jag kände också konstiga känslor över näsan och ansiktet, och sveda över höger tinning... kändes som att hela ansiktet skulle implodera eller nåt. Det kunde också kännas "magnetiskt" mellan över och underkäken, som att de trycktes isär av nån mystiskt kraft typ.
Nu började jag oroa mig på allvar för det blev bara värre och värre för varje vecka som gick, så jag tog kontakt med vårdcentralen och fick träffa en läkare där. Hon trodde det var spänningshuvudvärk och rekommenderade en avslappnings-cd.
Ytterligare nån månad gick och jag kunde nu, förutom alla tidigare symtom, få varsmak i munnen och konstig stickande lukt i näsan som bara jag kände (så jag misstänkte hjärntumör eller nåt för jag har hört att stickande lukt kan vara ett symtom).
Så en dag när jag var hemma hos mina föräldrar så av någon slump såg jag att min högra visdomstand såg väldigt sned ut. Jag frågade min mamma om hon tyckte samma sak och hon sa att jag såg helt blå ut i gommen vid tanden. Jag kände också när jag la tungan mot gommen vid tanden så knackade liemannen i princip på dörren.
Så snabbt fixade jag en tid hos tandläkare som av nån jäkla anledning skrev en remiss för min nedre visdomstand till kirurg, men när jag väl kom till kirurgen så bad jag honom plocka båda för jag var i princip i upplösningstillstånd vid denna tidpunkten.. ville bara bli av med alla jäkla problem i ansiktet.
Så gick det en vecka med rätt tunga värker från operationen men jag var ändå vid gott mod.. Dock kunde jag fortfarande känna den "magetiska" känslan i käkarna vilket inte bådade gott. Så ytterlligare några dagar senare fick jag mer och mer ont där min övre visdomstand suttit, och när jag kände efter där så stack det ut nåt vasst!?.. jag fick panik och trodde kirurgen missat dra en av rötterna eller nåt sånt. Ont som fan gjorde det, jag minns att det kändes som att nån satt en fet spik från denna vassa grej upp genom ansiktet till näsan på mig.
Så tillbaks två dar senare hos kirurgen (jag kan knappt gå så dåligt mår jag) så lägger jag mig på bristen och han känner efter lite på de vassa grejjerna, och tar sedan fram en tång och drar ut en, två, tre stora benbitar från tandköttet på mig. Samtidigt känns som det går en våg genom kroppen från käken, och som att hela kroppen "stabiliserar" sig och jag blir helt lugn och återställd.
Här trodde jag att mitt liv skulle bli bra, och jag hade två dar där jag mådde prima.
Så efter ett tag börjar det kännas skumt igen där tanden suttit, jag trodde det var en extra tand eller nåt som var på väg bakom (skulle ju förklara varför visdomstanden vred sig så...) så jag åkte tillbaks till kirurgen och får där göra en röntgen på hela käken. På den visas att det är en benspets, på kanske 1.5 cm, som sticker ner. Kirurgen säger att man ibland slipar bort såna här men att kroppen själv plockar bort överflödigt ben typ... så han vill inte göra nåt åt den.
Någon vecka till går och jag har konstanta problem från denna benspetsen, det känns som att den vibrerar konstant och det driver mig nästan galen. Så kommer helgen och jag är ute och käkar med några kompisar (detta är en vecka efter att jag fick min "kroppen stabiliserar sig" grej..) och helt plötsligt känns det som hela jag (både kropp och psyke) sjunker 10 meter neråt, och jag blir givetvis jätterädd och känner mig jävligt olustig. Detta är lördag och jag kan knappt sova för jag mår så dåligt och på söndagen försöker jag hitta till akuten där jag bor (är ute o går som en Zombie typ och tror att mina bihålor är blodfyllda eller nåt sånt, känns extremt segt i huvudet). Får också för mig att jag är kvicksilverförgiftad så jag rensar ut varenda batteri som ligger och skräpar i lägenheten.
Så på söndagen är det återigen omöjligt att sova och jag ligger på soffan och mår fan och hela tiden känns det som att den här benspetsen håller på och vibrerar, och det blir bara värre och värre. Så börjar jag känna hur tanden (kindtanden brevid benspetsen) också börjar vibrera, den får en slags yta som känns jäkligt skum när jag känner på den med tungan... så jag greppar tag med fingrarna om tanden för att få den still och då knakar det till i ansiktet på mig och det låter som att nåt pulver eller kolsyra åker ner för halsen på mig.
Det är nu mina problem börjar på allvar.
Helt plötsligt börjar det kännas som att hela kroppen håller på och domna bort eller lösas upp typ, hjärnan/medvetandet, benen, armarna.. allt.. kl är nu 3 på natten eller nåt och jag ringer 112 för att
få åka in akut, men killen som svarar vill inte skicka nån ambulans. Kl 4 är det ännu värre och jag ringer igen och (samma kille) går med på att skicka en vård-taxi eller vad det heter. Väl inne på akuten så vill de skicka hem mig men jag säger till dem att jag sätter mig och väntar för åker nu så kommer jag att dö. Det känns som att hela kroppen håller på och lösas upp så jag har ganska svårt att sätta mig lugnt och vänta, så jag börjar vrida på mig i plågor och försöker lägga mig med huvudet på bristen typ. I alla fall ser de hur dåligt jag mår jag efter ett tag säger de att jag ska få träffa en psykdoktor. Jag försöker förklara för doktorn att jag behöver komma till ett "riktigt" sjukhus men han vill inte. Så jag får en tablett och en brits på psykakuten och lyckas somna till slut.
Veckan därpå är jag som en zombie, men det blir gradvis bättre, och tre veckor senare är jag utskriven från psyket och åter hemma. Dock håller den här benbiten på att vibrera konstant och jag får värk på alla möjliga ställen i ansiktet.
Med tiden har fler knepiga symtom dykt upp, för det första så märkte jag att jag kan knäppa eller knastra i benet genom att göra en rörelse med tungan. Det känns och låter som att benet går sönder lite typ. I takt med att benet går sönder (benet bryts ned/försvinner, vilket har visats på röntgen) så är det som att frekvensen från vibrationerna ändras, vilket lett till väldigt skumma symtom:
Under hela September var det som att stora vågor gick fram och tillbaks i ansiktet. Och över Jul så krasa det till ordentligt (utan att jag gjorde nåt själv) vilket ledde till en dag när det kändes som att hela kroppen bestod av vattenvågor som åkte fram och tillbaks (ungefär som när man ligger i ett badkar och vattnet drar i en). Dagen efter det var hela jag som en svajjande fura, det gick som en stor våg fram och tillbaks i hela kroppen.
I Januari åkte jag in på psyket igen, för det kändes som att jag skulle få frakturer på fler ställen i ansiktet av de här vågorna, och jag kände mig väldigt "gungig" i kroppen. Nu har det gått ytterligare några månader och jag är utskriven från psyket men har konstant ont (främst över pannan) och får ont över hela ansiktet när jag går och lägger mig. Känns som en virvelvind i ansiktet typ.
Jag käkar Zoloft för att hantera ångest, och en insomningstablett för att kunna sova. Har även käkat Zuprexa som är mot vanföreställningar men den gjorde bara att jag gick upp i vikt så jag har fått sluta med den.
Det jag undrar över är om andra har fått liknande eller andra skumma symtom vid skallskador? Och om nån har nån aning varför det kan kännas som att det vibrerar? Min teori är att det är musklerna som lägger en spänning över benet, och att detta kan få bitar som sticker ut att sättas i små vibrationer..
Långt inlägg, jag vet, hoppas du lyckades härda ut
Mitt problem började för flera år sen och jag har länge känt att nåt "var fel" i huvudet och kroppen. Jag kände mig ofta nervös och när jag gick och la mig på kvällarna så fick jag lite skumma symtom. Det kunde kännas som att det åkte omkring tryck i pannan på mig, och jag fick även ett slags tryck över tinningarna. Jag tog detta som helt normalt och tyckte nästan det var skönt för det gjorde mig mer dåsig när jag skulle sova. Jag kunde också vakna upp med panikryck precis när jag skulle somna, och verkligen känna som jag höll på att dö i 10 sekunder. Efter detta ryck så blev jag väldigt lugn i kroppen och kunde sova hur lätt som helst.
Detta höll säkert på i flera år och jag trodde hela tiden det var helt normalt.
Så sommaren 2008 fick jag ett sådant panikryck igen när jag skulle sova och samtidigt började en huvudvärk på högra sidan av huvudet på en yta av ungefär 2*5 cm. Denna huvudvärk vägrade släppa och höll i sig flera månader, dum som jag var kollade jag inte upp den (är inte speciellt hypokondrisk av mig så trodde det skulle gå över...). Jag fick också konstiga symtom under hösten 2008 då det kunde kännas som jag fick en förkylning som bara satt i huvudet (dvs seg och dåsig men inte snorig eller feber eller sånt..).
Sen på våren 2009 fick jag ännu mer konstiga symtom. Mina kindmuskler (främst den högra) kunde spänna sig som fan (varje dag) och jag provade att ta varma bad och smörja kinderna med linnement men inget hjälpte. Jag kände också konstiga känslor över näsan och ansiktet, och sveda över höger tinning... kändes som att hela ansiktet skulle implodera eller nåt. Det kunde också kännas "magnetiskt" mellan över och underkäken, som att de trycktes isär av nån mystiskt kraft typ.
Nu började jag oroa mig på allvar för det blev bara värre och värre för varje vecka som gick, så jag tog kontakt med vårdcentralen och fick träffa en läkare där. Hon trodde det var spänningshuvudvärk och rekommenderade en avslappnings-cd.
Ytterligare nån månad gick och jag kunde nu, förutom alla tidigare symtom, få varsmak i munnen och konstig stickande lukt i näsan som bara jag kände (så jag misstänkte hjärntumör eller nåt för jag har hört att stickande lukt kan vara ett symtom).
Så en dag när jag var hemma hos mina föräldrar så av någon slump såg jag att min högra visdomstand såg väldigt sned ut. Jag frågade min mamma om hon tyckte samma sak och hon sa att jag såg helt blå ut i gommen vid tanden. Jag kände också när jag la tungan mot gommen vid tanden så knackade liemannen i princip på dörren.
Så snabbt fixade jag en tid hos tandläkare som av nån jäkla anledning skrev en remiss för min nedre visdomstand till kirurg, men när jag väl kom till kirurgen så bad jag honom plocka båda för jag var i princip i upplösningstillstånd vid denna tidpunkten.. ville bara bli av med alla jäkla problem i ansiktet.
Så gick det en vecka med rätt tunga värker från operationen men jag var ändå vid gott mod.. Dock kunde jag fortfarande känna den "magetiska" känslan i käkarna vilket inte bådade gott. Så ytterlligare några dagar senare fick jag mer och mer ont där min övre visdomstand suttit, och när jag kände efter där så stack det ut nåt vasst!?.. jag fick panik och trodde kirurgen missat dra en av rötterna eller nåt sånt. Ont som fan gjorde det, jag minns att det kändes som att nån satt en fet spik från denna vassa grej upp genom ansiktet till näsan på mig.
Så tillbaks två dar senare hos kirurgen (jag kan knappt gå så dåligt mår jag) så lägger jag mig på bristen och han känner efter lite på de vassa grejjerna, och tar sedan fram en tång och drar ut en, två, tre stora benbitar från tandköttet på mig. Samtidigt känns som det går en våg genom kroppen från käken, och som att hela kroppen "stabiliserar" sig och jag blir helt lugn och återställd.
Här trodde jag att mitt liv skulle bli bra, och jag hade två dar där jag mådde prima.
Så efter ett tag börjar det kännas skumt igen där tanden suttit, jag trodde det var en extra tand eller nåt som var på väg bakom (skulle ju förklara varför visdomstanden vred sig så...) så jag åkte tillbaks till kirurgen och får där göra en röntgen på hela käken. På den visas att det är en benspets, på kanske 1.5 cm, som sticker ner. Kirurgen säger att man ibland slipar bort såna här men att kroppen själv plockar bort överflödigt ben typ... så han vill inte göra nåt åt den.
Någon vecka till går och jag har konstanta problem från denna benspetsen, det känns som att den vibrerar konstant och det driver mig nästan galen. Så kommer helgen och jag är ute och käkar med några kompisar (detta är en vecka efter att jag fick min "kroppen stabiliserar sig" grej..) och helt plötsligt känns det som hela jag (både kropp och psyke) sjunker 10 meter neråt, och jag blir givetvis jätterädd och känner mig jävligt olustig. Detta är lördag och jag kan knappt sova för jag mår så dåligt och på söndagen försöker jag hitta till akuten där jag bor (är ute o går som en Zombie typ och tror att mina bihålor är blodfyllda eller nåt sånt, känns extremt segt i huvudet). Får också för mig att jag är kvicksilverförgiftad så jag rensar ut varenda batteri som ligger och skräpar i lägenheten.
Så på söndagen är det återigen omöjligt att sova och jag ligger på soffan och mår fan och hela tiden känns det som att den här benspetsen håller på och vibrerar, och det blir bara värre och värre. Så börjar jag känna hur tanden (kindtanden brevid benspetsen) också börjar vibrera, den får en slags yta som känns jäkligt skum när jag känner på den med tungan... så jag greppar tag med fingrarna om tanden för att få den still och då knakar det till i ansiktet på mig och det låter som att nåt pulver eller kolsyra åker ner för halsen på mig.
Det är nu mina problem börjar på allvar.
Helt plötsligt börjar det kännas som att hela kroppen håller på och domna bort eller lösas upp typ, hjärnan/medvetandet, benen, armarna.. allt.. kl är nu 3 på natten eller nåt och jag ringer 112 för att
få åka in akut, men killen som svarar vill inte skicka nån ambulans. Kl 4 är det ännu värre och jag ringer igen och (samma kille) går med på att skicka en vård-taxi eller vad det heter. Väl inne på akuten så vill de skicka hem mig men jag säger till dem att jag sätter mig och väntar för åker nu så kommer jag att dö. Det känns som att hela kroppen håller på och lösas upp så jag har ganska svårt att sätta mig lugnt och vänta, så jag börjar vrida på mig i plågor och försöker lägga mig med huvudet på bristen typ. I alla fall ser de hur dåligt jag mår jag efter ett tag säger de att jag ska få träffa en psykdoktor. Jag försöker förklara för doktorn att jag behöver komma till ett "riktigt" sjukhus men han vill inte. Så jag får en tablett och en brits på psykakuten och lyckas somna till slut.
Veckan därpå är jag som en zombie, men det blir gradvis bättre, och tre veckor senare är jag utskriven från psyket och åter hemma. Dock håller den här benbiten på att vibrera konstant och jag får värk på alla möjliga ställen i ansiktet.
Med tiden har fler knepiga symtom dykt upp, för det första så märkte jag att jag kan knäppa eller knastra i benet genom att göra en rörelse med tungan. Det känns och låter som att benet går sönder lite typ. I takt med att benet går sönder (benet bryts ned/försvinner, vilket har visats på röntgen) så är det som att frekvensen från vibrationerna ändras, vilket lett till väldigt skumma symtom:
Under hela September var det som att stora vågor gick fram och tillbaks i ansiktet. Och över Jul så krasa det till ordentligt (utan att jag gjorde nåt själv) vilket ledde till en dag när det kändes som att hela kroppen bestod av vattenvågor som åkte fram och tillbaks (ungefär som när man ligger i ett badkar och vattnet drar i en). Dagen efter det var hela jag som en svajjande fura, det gick som en stor våg fram och tillbaks i hela kroppen.
I Januari åkte jag in på psyket igen, för det kändes som att jag skulle få frakturer på fler ställen i ansiktet av de här vågorna, och jag kände mig väldigt "gungig" i kroppen. Nu har det gått ytterligare några månader och jag är utskriven från psyket men har konstant ont (främst över pannan) och får ont över hela ansiktet när jag går och lägger mig. Känns som en virvelvind i ansiktet typ.
Jag käkar Zoloft för att hantera ångest, och en insomningstablett för att kunna sova. Har även käkat Zuprexa som är mot vanföreställningar men den gjorde bara att jag gick upp i vikt så jag har fått sluta med den.
Det jag undrar över är om andra har fått liknande eller andra skumma symtom vid skallskador? Och om nån har nån aning varför det kan kännas som att det vibrerar? Min teori är att det är musklerna som lägger en spänning över benet, och att detta kan få bitar som sticker ut att sättas i små vibrationer..
Långt inlägg, jag vet, hoppas du lyckades härda ut
__________________
Senast redigerad av dac2009 2010-03-29 kl. 17:57.
Senast redigerad av dac2009 2010-03-29 kl. 17:57.
