2010-03-29, 03:33
#1
Kön - Man
Ålder - 20
Längd - Över 180
Vikt - ca 60kg
Dos - Ingen aning, ganska lite enligt de som fixade.
Tidigare erfarenheter - Hash
Tid - Första trippen varande i ungefär 10sekunder och andra runt 30-40 sekunder enligt person B.
Alllrigt!
Tipen börjar som en helt vanlig supar kväll med mina polare, för många för att räkna upp men vi var runt 10pers.
Sen droppar folk av under kvällen och ungefär klockan ett så var vi tre stycken kvar.
Det var jag, person A som rökt tidigare och även testat LSD, svamp och massvis med annat och person B som inte rökt en cigg.
Vi sitter och dricker alkohol utan några tankar på knark då vi av någon anledning börjar prata om psykadelika och vilka olika effekter som det kan ha på huvudet och sättet vi tänker.
Vissa av oss (person B är väldigt skeptisk) till vad som kan hända med vårat medvetande och är övertygad om att vad som än händer så måste man alltid vara förmögen att ha kontroll över sig själv. Det finns alltid en möjlighet att se helheten i sammanhanget.
Person A säger emot och erbjuder Salvia, något han påstår ska vara något av det kraftigaste mindfucken du kan ta som vanlig person. Han utlovar att det inte kommer vara något likt någon överhuvudtaget kan föreställa sig.
Jag som åskådare erbjuder mig att testa först.
Sagt och gjort får jag pipan fylld med lite salvia x20 (tror jag, inget riktigt minne, kan vara x10 också).
Tar ett snabbt bloss. Det bränner som fan i halsen på vägen ner men släpper efter bara en sekund, person A säger åt mig att ta några fler bloss så att jag får i mig allt vilket jag också försöker.
Sekunden efter att jag lägger ifrån mig pipan hamnar jag i något slags "mitt emellan" landskap. Hela världen som jag ser den svajar som om den var uppsatt på en duk fram och tillbaka. Musiken i stereon går lite som i vågor och det är svår att skilja på vad som är vad i nuet och "ingentinget".
Resonerar snabbt med mig själv att det nog är bäst att stänga ögonen och se vart detta bär av.
Det är då som allt händer.
Plötsligt så är ALLT, och då menar jag allt i hela universum som jag någonsin varit med om och kan föreställa mig påväg åt vänster.
Det verkligen forsar och rusar åt vänster, vilket håll nu det är och det bara väller fram snabbare än vad mina sinnen klarar av att beskriva och uppfatta.
Jag har i det ögonblicket ingen aning om vad som händer förutom att soffan där jag och mina vänner (vilka jag dock inte märker av för tillfället) är en ö i en flodvåg utav massvis med saker som flyger i en väldig fart emot hållet vänster, och även om jag inte vet vad som är åt vänster så är jag fullständigt övertygad om att vänster inte är något bra.
Och med inte något bra menar jag Otroligt inte alls super elakt JÄTTE dumt!
Plötsligt så stänger någon av musiken och hela ön som jag sitter på börjar glida med flodvågen utav skit som flyger förbi. Det ser lite ut som om ni tänker er vattenbufflar som flyter fram med bara ryggarna uppe över vattenytan fast otroligt tätt och överallt tätt tätt emot varandra.
Jag börjar skrika "NEEEJ NEEJ STÄNG INTE AV MUSIKEN", varpå mina polare tydligen sätter på musiken igen och jag börjar vakna upp ifrån min tripp.
Spenderar några sekunder till med att fundera över vad som faktiskt händer och var jag befinner mig innan jag börjar berätta för dem andra vad som hänt.
Tydligen så har person A sagt "stäng av musiken för då blir trippen bättre" till person B som haft hand om stereon. Illa illa tyckte jag.
Sen här händer massvis med person A som handlar om en våg och att han var pappa till en våg (av vatten) som gick i skolan osv.
Andra gången.
Nu tar jag mitt andra bloss.
Den här gången laddar jag upp med lite mer salvia i pipan och gör mig redo för att åka iväg ännu längre in i det otroligt oförutsägbara.
Det första jag känner är en otrolig lättnad, absolut och otrolig "frihet utan ansvar".
Otroligt svårt att beskriva med ord tyvärr men iallafall en stor och farlig känsla utav att ingen bestämmer, jag kan göra vad jag vill.
Efter detta kommer samma känsla som innan, när världen svajar och jag väljer att stänga ögonen.
Nu börjar det skumma.
Jag ser framför mig en lång radda med taggar på en svans/pinne/sten. Just för tillfället är det totalt oviktigt, det enda som är viktigt är min otroliga medkänsla med en utav taggarna som sitter längst ut på denna pinne.
Det är en sådan pinne där taggarna är vända bakåt och det kändes som att min livsuppgift och hela meningen med min existens var att förhindra vad det nu än var för något vi spetsade från att komma tillbaka ut.
Vad det än var så skulle det FAN inte komma loss, jag skulle ge all min kraft, medvetande och liv för att stoppa vad det nu var som fastnade i min taggighet från att fly.
Detta var tydligen har jag fått berättat precis i början av trippen för då gick person A iväg och pratade i telefon om sin erfarenhet som pappa för en våg med en polare.
Precis då såg jag person A som en tagg på min pinne, och när han gick iväg för att prata i telefon var det som att han övergav sitt gudasända uppdrag att vara en tagg. Hela livet, allt och lite till bara övergavs för att gå iväg ut till något annat som var totalt oviktigt för mig och för allt annat.
Jag minns att jag försökte ropa och vifta efter A i ett försök att komma tillbaka och vara en tagg med mig men det var lönlöst eftersom taggar inte kunde röra sig.
Känslan av total maktlöshet var helt olidlig när A bara vandrade iväg och lämnade taggfamiljen bakom sig, det var som om min bror hade gått bort i en sjukdom.
Sedan efter en liten stund utav ropande (fast jag ropade inte eftersom jag var en tagg) så kom jag tillbaka om kunde kontakta A och B så vi kunde prata om vad som hänt.
Ursäkta ifall det här var sjukt rörigt eftersom det var för några minuter sedan det hände och detta var min första erfarenhet på psykadeliska droger.
Mvh.
Ålder - 20
Längd - Över 180
Vikt - ca 60kg
Dos - Ingen aning, ganska lite enligt de som fixade.
Tidigare erfarenheter - Hash
Tid - Första trippen varande i ungefär 10sekunder och andra runt 30-40 sekunder enligt person B.
Alllrigt!
Tipen börjar som en helt vanlig supar kväll med mina polare, för många för att räkna upp men vi var runt 10pers.
Sen droppar folk av under kvällen och ungefär klockan ett så var vi tre stycken kvar.
Det var jag, person A som rökt tidigare och även testat LSD, svamp och massvis med annat och person B som inte rökt en cigg.
Vi sitter och dricker alkohol utan några tankar på knark då vi av någon anledning börjar prata om psykadelika och vilka olika effekter som det kan ha på huvudet och sättet vi tänker.
Vissa av oss (person B är väldigt skeptisk) till vad som kan hända med vårat medvetande och är övertygad om att vad som än händer så måste man alltid vara förmögen att ha kontroll över sig själv. Det finns alltid en möjlighet att se helheten i sammanhanget.
Person A säger emot och erbjuder Salvia, något han påstår ska vara något av det kraftigaste mindfucken du kan ta som vanlig person. Han utlovar att det inte kommer vara något likt någon överhuvudtaget kan föreställa sig.
Jag som åskådare erbjuder mig att testa först.
Sagt och gjort får jag pipan fylld med lite salvia x20 (tror jag, inget riktigt minne, kan vara x10 också).
Tar ett snabbt bloss. Det bränner som fan i halsen på vägen ner men släpper efter bara en sekund, person A säger åt mig att ta några fler bloss så att jag får i mig allt vilket jag också försöker.
Sekunden efter att jag lägger ifrån mig pipan hamnar jag i något slags "mitt emellan" landskap. Hela världen som jag ser den svajar som om den var uppsatt på en duk fram och tillbaka. Musiken i stereon går lite som i vågor och det är svår att skilja på vad som är vad i nuet och "ingentinget".
Resonerar snabbt med mig själv att det nog är bäst att stänga ögonen och se vart detta bär av.
Det är då som allt händer.
Plötsligt så är ALLT, och då menar jag allt i hela universum som jag någonsin varit med om och kan föreställa mig påväg åt vänster.
Det verkligen forsar och rusar åt vänster, vilket håll nu det är och det bara väller fram snabbare än vad mina sinnen klarar av att beskriva och uppfatta.
Jag har i det ögonblicket ingen aning om vad som händer förutom att soffan där jag och mina vänner (vilka jag dock inte märker av för tillfället) är en ö i en flodvåg utav massvis med saker som flyger i en väldig fart emot hållet vänster, och även om jag inte vet vad som är åt vänster så är jag fullständigt övertygad om att vänster inte är något bra.
Och med inte något bra menar jag Otroligt inte alls super elakt JÄTTE dumt!
Plötsligt så stänger någon av musiken och hela ön som jag sitter på börjar glida med flodvågen utav skit som flyger förbi. Det ser lite ut som om ni tänker er vattenbufflar som flyter fram med bara ryggarna uppe över vattenytan fast otroligt tätt och överallt tätt tätt emot varandra.
Jag börjar skrika "NEEEJ NEEJ STÄNG INTE AV MUSIKEN", varpå mina polare tydligen sätter på musiken igen och jag börjar vakna upp ifrån min tripp.
Spenderar några sekunder till med att fundera över vad som faktiskt händer och var jag befinner mig innan jag börjar berätta för dem andra vad som hänt.
Tydligen så har person A sagt "stäng av musiken för då blir trippen bättre" till person B som haft hand om stereon. Illa illa tyckte jag.
Sen här händer massvis med person A som handlar om en våg och att han var pappa till en våg (av vatten) som gick i skolan osv.
Andra gången.
Nu tar jag mitt andra bloss.
Den här gången laddar jag upp med lite mer salvia i pipan och gör mig redo för att åka iväg ännu längre in i det otroligt oförutsägbara.
Det första jag känner är en otrolig lättnad, absolut och otrolig "frihet utan ansvar".
Otroligt svårt att beskriva med ord tyvärr men iallafall en stor och farlig känsla utav att ingen bestämmer, jag kan göra vad jag vill.
Efter detta kommer samma känsla som innan, när världen svajar och jag väljer att stänga ögonen.
Nu börjar det skumma.
Jag ser framför mig en lång radda med taggar på en svans/pinne/sten. Just för tillfället är det totalt oviktigt, det enda som är viktigt är min otroliga medkänsla med en utav taggarna som sitter längst ut på denna pinne.
Det är en sådan pinne där taggarna är vända bakåt och det kändes som att min livsuppgift och hela meningen med min existens var att förhindra vad det nu än var för något vi spetsade från att komma tillbaka ut.
Vad det än var så skulle det FAN inte komma loss, jag skulle ge all min kraft, medvetande och liv för att stoppa vad det nu var som fastnade i min taggighet från att fly.
Detta var tydligen har jag fått berättat precis i början av trippen för då gick person A iväg och pratade i telefon om sin erfarenhet som pappa för en våg med en polare.
Precis då såg jag person A som en tagg på min pinne, och när han gick iväg för att prata i telefon var det som att han övergav sitt gudasända uppdrag att vara en tagg. Hela livet, allt och lite till bara övergavs för att gå iväg ut till något annat som var totalt oviktigt för mig och för allt annat.
Jag minns att jag försökte ropa och vifta efter A i ett försök att komma tillbaka och vara en tagg med mig men det var lönlöst eftersom taggar inte kunde röra sig.
Känslan av total maktlöshet var helt olidlig när A bara vandrade iväg och lämnade taggfamiljen bakom sig, det var som om min bror hade gått bort i en sjukdom.
Sedan efter en liten stund utav ropande (fast jag ropade inte eftersom jag var en tagg) så kom jag tillbaka om kunde kontakta A och B så vi kunde prata om vad som hänt.
Ursäkta ifall det här var sjukt rörigt eftersom det var för några minuter sedan det hände och detta var min första erfarenhet på psykadeliska droger.
Mvh.
__________________
Senast redigerad av Snigelansikte 2010-03-29 kl. 03:52.
Senast redigerad av Snigelansikte 2010-03-29 kl. 03:52.
.
