Lite fakta är allt jag kan hjälpa dig med.
De filosofer som hävdar att handlingar uteslutande skall värderas efter hur goda eller åtråvärda deras konsekvenser är, kallas för ’konsekvensetiker’ eller ’teleologer’ (av gr. Telos, ändamål). Eftersom du kallar dessa för effektetiker, gör väl jag det också.
De filosofer som däremot hävdar att mänskliga handlingar inte uteslutande skall värderas efter vilka konsekvenser de resulterar i, kallas ’sinnelagsetiker’ eller ’deontologer’ (av gr. Deon, plikt). Dessa kan vi väl kalla för pliktetiker.
Pliktetiker kan t.ex. betrakta det övervägande som ligger till grund för en handling som avgörande, medan effektetiker hävdar att ett riktigt övervägande i sig själv aldrig kan göra en handling god (men möjligen berömvärd). En effektetik måste knytas samman med en teori om vad som är gott i sig själv, d.v.s. en värdeteori (t.ex. hedonism eller eudaimonism), medan en pliktetik också måste innehålla en pliktlära.
Den mest utbredda formen för effektetik är utilitarismen (Bentham, J.S. Mill).
Bland effektetiker skiljer man ofta på om det är de enskilda handlingarna som skall bedömas efter sina konsekvenser eller om det finns generella handlingsregler. När man t.ex. i en given situation överväger om det är riktigt att ljuga, kan man antingen se på konsekvenserna av att ljuga i det givna fallet eller på konsekvenserna av att ge upp den generella regeln att det är fel att ljuga.
De som hävdar att det är konsekvenserna av den enskilda handlingen som räknas, kallas för ’handlingsetiker’, medan de som menar att man skall se på konsekvensen av att bryta regeln, kallas för ’regeletiker’.
På motsvarande sätt kan man bland pliktetiker skilja mellan om de menar att plikterna kan anges med allmänna regler (Kant), eller om de menar att plikten visar sig i den enskilda handlingssituationen (Smith, Løgstrup).
