Yngwie Malmsteen - officiell tråd

Yngwie sjunger inte på sina skivor, utan det är lite olika personer beroende på vilken skiva man lyssnar på. Han spelar tillsammans med sitt band (eller rättare sagt, det är dom som spelar tillsammans med honom som han sj uttryckt det i en intervju). Han står för gitarren och det gör han otroligt bra

Kan hålla med om att hans platta från 1983 och den från 2005 är rätt så lika varandra om man säger så.. men de är ju trots allt samma yngwie och honom tröttnar man aldrig på

Shredding är bara bra för en sak, och det är imponera rent tekniskt.

Det låter alltid skit.

Bara för att det är snabbt betyder inte att det är bra.

No shit?

Det är helt riktigt att Yngwie har en sångare i bandet medan han själv spelar gitarr.
Däremot så sjunger faktiskt Yngwie när han lirar Hendrix låtar typ Spanish Castle Magic

Han va bäst i början på 80-talet innan han blev känd, han repade rätt mycket i en gammal källarlokal i Brandbergen.
När han blev känd så var han väl som bäst när han lirade i Alcatraz, efter det har det bara gått utför med hans gitarrspel tycker jag. Han blev en stor jävla DIVA.

Eller tvärtom... Det låter inte dåligt bara för att det är snabbt! Varför vara så kategorisk?



Är det inte så att alla artister är som bäst innan de blir kända. Märkligt fenomen det där...
Att vara diva har väl aldrig hindrat någon förut. Titta bara på Freddie Mercury. Jävligt uppskattad trots sina divafasoner.

Nåja, få artister klarar att leverera under 24 år utan att upprepa sig. Yngwie är ju ganska "inlåst" i sin nisch. Därmed inte en sämre gitarrist!
Yngwie är ju trots allt en gitarrist som har ett anslag och vibrato värd namnet när han går för fullt. Bara där sorteras 99,9% av världens övriga shreddare bort.
Dessutom är han inte så ensidig som man kan tro. Kan man sin musikteori vet man att han är väldigt allround.
Lyssna bara på de covers han gjort genom tiden. Han kan spela "vanlig" hårdrock på ett minst sagt övertygande sätt.

Hans karriär som låtskrivare är en annan femma. Jag håller hans två första album som riktigt bra, efter det tappade jag intresset fram till Eclipse som får betecknas som en rejäl uppryckning.
Outrot på Devil in Disguise visar en oanad sida av honom.

Sedan har vi hans karaktäristiska sound, inte minst hans sololjud med delayet.

Du kanske tänker på Yngve Stoor? Han med Hawaii-kvintetten.

Att Yngwie jobbat in sig som kungen i shred-nischen är inget jag ser som negativt. Titta på AC/Dc som också låtit likadant de senaste 2 decenierna, och inte f-n får de skit för det! Varför ändra nåt som funkar?
Finns inget värre än band/artister som ska "upptäcka sig själva" på varje nytt album och ändra stil,genre och religion

Själv gillar jag hans instrumentala låtar bäst. Fastnade för Kung Yngwie när jag hbörde "Perpetual" (album Fire and Ice 1992 )första gången. Men som bäst var han på de tre första albumen som det sagts här innan..

2000talets album är oftast tunga,mycket bas i mixen och lite väl mycket Sabbath. Dock alltid nån strängeldar-låt i slutet av albumen

jag antar att det var mycket ironi där?

Rising Force, Jet To Jet, I'm A Viking, Icarus Dream Suite och självklart Far Beyond The Sun är riktigt bra dock.

att avguda yngwie malmsteen är väl i princip det nördigaste som går att göra enligt mig, menmen.

Det stämmer, Yngwie var extremt brådmogen. Både Alcatrazz och Steeler-albumen visar upp en otroligt hungrig och Oslipad Yngwie. Det var dock på Trilogy som Yngwie nådde sin absoluta teknik-och spelmässiga kulmen som gitarrist. Det finns speltekniska idéer och fragment på på albumet och senare bootlegs från Trilogy-turnén som inte har matchats av någon gitarrist sen dess. Han teknik låg på absolut topp samspel med en mycket intuitiv och mogen frasering. Tyvärr försvann allt detta i och med olyckan strax efter.

Vill man lyssna på Yngwie i mer nyanserade studiosammanhang med intressanta låtarrangemang och kortare, mer strukturerade solon rekommenderas albumen Fire and Ice and Magnum Opus. Välproducerat, bra ljudtekniker bakom rodret, Yngwie har bra ton, och hans solon är situationsanpassade. Särskilt Fire and Ice rekommenderas om man vill höra en återhållsam Yngwie i samspel med ett bra band, bra sångare och t o m en stråkkvartett. Tyvärr återfick Yngwie aldrig samma råa brillians och naturliga improvisatoriska genialitet efter Jaguarkraschen 87, men han har ändå stundtals lyckats att prestera ett par adekvata produktioner. Sen det tidigt 90-talet har det mesta dock varit rent skräp. All kreativitet är som bortblåst och materialet är med få undantag mediokert.

Avgudar man shredding så tröttnar man nog aldrig nej däremot för oss som kanske vill ha lite mer tryck i snabeln och lite bättre texter än HEAVEN TONIGHT