Leibniz syn på ondska och fri vilja

...förklara detta för mig? Jag får nämligen inte alls ihop det

Leibniz tillämpade också principen harmonia praestabilita på förhållandet mellan naturen och nådens rike och ledde honom till bevis för det ondas förenlighet med en allgod och allvis försyn (teodicéproblemet) vilken samtida skeptiker förnekade. Det metafysiskt onda är nämligen enligt Leibniz en nödvändig följd av flera monaders tillvaro, eftersom endast en enda monad kan vara fullkomlig. Det moraliskt onda och det fysiskt onda är i sin tur följder av det metafysiskt onda, och åtminstone det moraliskt onda beror till sin verklighet huvudsakligen på människans vilja. Slutsatsen blir därför, att världen är den bästa av alla tänkbara världar.

<--först tolkade jag det som att vi lever i den bästa av tänkbara världar, eftersom gud har gett oss en fri vilja, som är mer värd än en värld utan ont där människan inte för välja fritt.

men sedan läser jag det här, och det stämmer ju inte alls överens med min (antagligen felaktiga) tolkning


Leibniz ansåg inte att det finns någon fri vilja eftersom människan i varje fall vore bestämd av perceptionen av det goda, vilket visserligen i ett särskilt fall kunde vara ett totalt eller ett partiellt gott; väljer viljan det partiellt goda, blir hon därigenom ond.

Någon?

Är lite trött och bakfull, så ta förbehåll för bullshit.

Läser det som om att endast gud kan vara fullkomlig, eller att begreppet fullkomlig innebär att det finns ofullkomlig till att ge det mening. Ondskan blir möjlig som konsekvens av vår fria vilja - kanske den kristna definition av fri vilja innebär att man måste kunde välja ondskan, men av fri vilja bör man välja att leva "moraliskt gott".

Som jag läser det första stycket står det att Leibniz ser ondska som oundvikligt då endast gud är fullkomlig. Alla andra varelser med fri vilja kommer obönhörligen avvika något från vad Gud skulle ha gjort, och per definition bli onda - ju mer man avviker, desto ondare är man. Detta kom han tydligen fram till med hjälp av sitt alldeles egna ihopknarkade system harmonia praestabilita. Jag hatar när jag måste slå upp uttryck

Jag läser det också som att vi lever i den bästa av alla tänkbara världar, givet fri vilja i kombination med mänsklig natur samt att de två senare är orsakerna bakom vad vi människor skulle kunna uppfatta som brister.

Det andra stycket tycker jag är osammanhängande. Till en början tycks fri vilja förnekas eftersom våra val influeras av vår egen bristfälliga uppfattning om rätt och fel. Sedan sägs utan vidare koppling mot föregående att om man väljer något mindre "gott" framför något fullkomligt eller mer "gott" så är valet ont. Jag antar att det skulle innebära att alla icke-optimala val är onda. Jag förstår dock inte hur fri vilja skulle omintetgöras av något som läggs fram här.

Rubrik förtydligad.

/Mod