Vad säger ni till läkaren för att få recept?

Är det någon här som går den vanliga vägen, alltså söker för krämpor för att få typ Citodon eller Tramadol på recept?
Vad säger ni? Är det många läkare som går på det här att man har ont, eller tappat bort sin förpackning eller vad det nu kan vara.
Har fått för mig att det är svårare att fuska till sig ett recept nu.
Men om ord står mot ord måste kanske läkaren skriva ut?
Jag orkar inte beställa citodon för tusen miljarder av någon jävligt skum internetbutik där man ska skicka kuvert fram och tillbaka, när det finns så mycket billigare på närmsta apotek

och alltså.. jag vet att det finns trådar på det här sen innan, men med tanke på det där tillslaget som var för något år sen tänkte jag att det är svårare nu.
Att få recept alltså.
Så lite nya fräscha svar ville jag ha, det kanske var dumt

Jag tänkte faktiskt precis starta en liknande tråd. Jag undrar detta också, har "vrickat" knät rätt ordenligt i en volleyboll match igår och har ont när jag går. Tänkte man skulle besöka läkaren och få lite smaskig tramadol som tröst till smärtan

Vad jag förstått är det lättare att få om man har ryggont. Man kan även få det om man påstår att man haft något ur led och att det sedan hoppat tillbaka och nu gör det svinont så du knappt kan gå osv.
Jag tänkte gå in och säga att jag tror mitt knä har hoppat ur led och att jag knappt kan gå nu och småhalta lite. Jag har ju ont men man kan ju överdriva rätt mycket också

Sen funderar jag på om jag ska ta mina gamla kryckor från skrubben och hoppa in på dom. Kanske även säga att smärtan strålar upp mot vaden eller liknande. Är det någon som har några tips hur jag kan göra så min lindriga knäskada kan resultera i några sköna tramkvällar?

Nu lånade jag tråden lite här men vi är ju inne på samma sak

Självklart måste läkaren inte skriva ut något. Om han/hon misstänker att patienten bluffar vägrar han/hon naturligtvis. "Tappad förpackning" eller "bortslarvat recept" (det senare inte så vanligt numera i och med e-recepten) är urgamla bortförklaringar som de flesta läkare nog genomskådar.

*Moraltantmode on*

Har man inte ont "på riktigt" ska man inte besvära sjukvården och förstöra för "äkta" smärtpatienter.

Tänk också på att ni kan få "missbrukarstämpel" på er i era journaler och därmed få svårare att få ut starkare värktabletter eller annan medicin när/om ni verkligen behöver det!

Tramadol är beroendeframkallande och ett h-e att sluta med om man blir beroende (bara att läsa här på Flashback), och man får inte glömma kramprisken. Citodon är också beroendeframkallande och svårt att lägga av med.

*Moraltantmode off*

Med detta sagt vill jag säga att jag förstår att man inte vill beställa på nätet. Det är dyrt, kan få juridiska konsekvenser och man vet aldrig om man verkligen får det man betalat dyrt för.

Jag förstår också att man kanske vill ha något att "flumma på" även om jag, med ett flerårigt beroende och missbruk i bagaget, verkligen avråder från att leka med elden på det viset. Det är inte värt det...

Jag gjorde precis som ni nu vill göra, bluffade mig runt halva stan och fick massor av tabletter. Jätteskoj, tills jag en dag var beroende och hade mycket svårt att ta mig ur det. Är numera "rödflaggad" på alla akutmottagningar och många läkarmottagningar. Inte så kul, eftersom jag "på äldre dar" drabbats av en mycket smärtsam sjukdom som gör att jag verkligen behöver Citodon. Kan säga som så att det inte varit lätt att få mina husläkares förtroende så att jag kunnat få det utskrivet.

Jag är inte en moralkärring för att vara taskig eller för att jag tycker det är kul, även om det kanske kan verka så. Jag tycker bara det är så tråkigt att se andra vara på väg mot samma destruktiva beteende som jag själv var en gång i tiden.

Oj så mycket OT, förlåt...

Säg bara att ni har väldigt ont i ryggen, axeln, knäna etc och att ni har testat alla receptfria smärtstillande. Om läkaren går på det och ni har "tur" (eller hur man nu ska se det) får ni Tramadol eller Citodon, annars får ni på sin höjd Voltaren. För att undvika att få Voltaren kan ni säga att ni testat även det men fick ont i magen av det (har ni "otur" kan ni iofs få Voltaren som stolpiller).

Får väl säga lycka till, även om jag inte menar det...

Du kommer knappast får tramadol om du "vrickat" knät rätt ordentligt, du skulle inte ens få det om du hade vrickat knät på riktigt..
Det ända din läkare kommer att göra är att be dig uppsöka sjukgymnast.
Tyvär så kan du glömma att få tramadol utskrivet för ett "vrickat knä".


/Streetmann

Där tror jag dig inte för jag fick tramadol 150mg depot 20st för två år sen då jag ramlat på en isfläck i fyllan och slagit i nyckelbenet. Gick inte ens dit med tanken att få tramadol utan för att kolla fraktur och fick då äta tram för första gången i mitt liv vid 20års ålder, var inget snack om saken alls, fick även en 100 burk med 1g panodil. In your face

tror att man ska hålla käften tills man vet vad man får, är det klena grejer kan man kanske kriga då, men man ska nog inte önska sig tramadol, eller vad man nu vill ha, det är som att ha en stor skylt med texten "KNARKARE" ovanför huvudet. Däremot har jag märkt att om dom nekar, fastän man fått det tidigare, så kan det leda till att även dom motsträvigaste greppar efter pennan och skriver ut. Jag fattar bara inte varför en del måste kriga, och andra får det hur lätt som helst. Min enda förklaring är att dom dömer efter utseende.

Slätstrukne steve från östermalm får det nog lättare än berra bilmekaniker från kista. Detta är så klart helt åt helvete,och läkarjävlarna borde veta sin plats och göra det dom är till förr, alltså se till att patienten blir frisk, eller åtminstone minska patientens lidande i mesta möjliga mån, vad som än krävs. Min egen erfarenhet är att de fan i mig är bättre med akutläkare, dom skriver ut utan knussel. Problemet med dom är bara att dom inte vill fortsätta förlänga receptet, utan då hänvisar till familjeläkare.

Jag får för mig att jag är rödflaggad i min journal, eftersom jag brukar kunna käfta rätt bra när läkaren inte gör sitt jobb, så mitt förhållande till familjeläkaren blir alltmer ansträngt, men va fan ska man göra, jag MÅSTE ju strida för mig själv, ingen annan gör det ju. Nu har det gått så långt att den sköterska som är satt att sköta telefonbokningar försöker klara av ärendet på telefon, och därtill är hon väldigt otrevlig och lägger sig i anledningen till att jag söker vård, och ifrågasätter mitt behov av vård. Jag brukar svara att jag själv är utbildad sjuksköterska, och således ,av egen erfarenhet, inte ger mycket för hennes kunnande, och att det jag har att säga är mellan mig och min läkare. Nästa chans jag får ska jag be att få läsa min journal. Varför är dom så snabba att skriva ut vissa grejer, men håller på andra grejer in i det sista, har dom provision från vissa bolag? Sen blir jag i det närmaste kränkt när min husläkare säger "jag misstror dig inte när du säger att du har ont, nervsmärtor är för jävliga" och sen skriver ut voltaren och 1g alvedon, WTF?????

Nej, alltså det är klart. Jag har kollat runt lite på opioidforumet och det är mycket snack om att bli bäng, alltså flashbackspråk i sin mest stereotypa form.
Beroende är väl aldrig målet, men samtidigt är det så svårt att se sitt eget "onödiga" bruk som vägen till beroende.
Jag opererade mig och fick Citodon för smärtorna efter operationen. Förutom att jag verkligen behövde tabletterna för det gjorde så jävla ont så märkte jag TYVÄRR att de gav den skönaste sömnen i världen. Särskilt om man var lite stissig i huvudet innan, typ stressad.

Nu vill jag ha fler, lite som en backup för apstressiga perioder eller när jag behöver något som bara lugnar ner mig. Och det är ju ett tecken på ett dåligt förhållande till pillrena även att det inte känns som att jag skulle åka dit och sen ragga piller 24-7.
Sjukt svår avvägning det där; att väga nöjet mot risken.

edit:
tilläggas ska väl att jag inte vill bli bäng, som kidsen säger, men heller inte ska ha tabletterna till det de är till för dvs smärtstillande. Mer som lite tillfällig terapi i tablettform. Oj.. Heh. Det lät ju sunt

Mot nervsmärtor är varken Voltaren eller opiater/opioider det bästa alternativet, utan epilepsimediciner, vissa "lyckopiller" m m. (Kan inte hela "Kloka Listan" för nervsmärtor.)

Självklart måste man inte bli beroende pga att man "nöjesäter" tabletter, men risken är ju överhängande. Varför leka med elden? Det är ett rent h-e att sluta med opiater/opioider.

Och nej, ingen ser sitt eget bruk som en väg till beroende. Det händer ju bara andra, "jag" har ju disciplin, "jag" kan ta bara någon gång ibland. Och visst, ingen kan ju säga emot, du kanske klarar det!



Jo. Grejen med opiater är ju att de ger en "skön feeling" förutom den "sköna feeling" man får bara av att vara smärtlindrad. Tramadol, t ex, fungerar ju som "lyckopiller".


Som sagt, inget säger ju att man måste bli beroende. Men se dig omkring i Drogrehabilitering, t ex. Det skulle vara intressant att veta hur många av de som skriker efter hjälp att sluta med ditten och datten som började som "nöjesätare" (Se där, ett finare uttryck än "vill bli bäng", inte sant? ).

Jag vet fuller väl att man kan bli beroende även om man äter smärtstillande mot "verklig" fysisk smärta. Många på rehabklinikerna och Beroendecentrumen började ju så.


Jo, väldigt...

Jag är glad att du inte blev störtf*rbannad över mitt inlägg, sådant har hänt tidigare när jag skrivit liknande saker. Jag menar ju absolut inget illa, även om jag låter som värsta moraltanten ibland. Uttrycker mig nog lite klantigt ibland också.

Hälsa honom att han slipper se dig, du tar en sväng förbi macken nästa ggn, bara man kunde ta bort pengarna från alla husläkare och slippa göda ngn.

Det har jag i och för sig hört förr, i alla fall om bensodiazepiner, för det är väl sån epilepsimedicin du menar? Jag kan annars upplysa om att medicin som tex lamictal (epilepsi och bipolär sjukdom) inte hjälper, om det är den varianten du menar. Sen kan jag inte ens drömma om att nån läkare skulle skriva ut benso åt mig, ens om jag skulle ådra mig en krampsjukdom.