Sufismen - Det viktigaste nås genom personlig erfarenhet

http://www.youtube.com/watch?v=zTHRl_GBeGA

Såg denna video och blev lite fundersam. Runt 4:20 så berättas det "What is most essential to sufism cannot be learned, but can only be reached by personal experience and inward transformation".

Någon som följer denna religion och kan berätta hur detta upplevs? Alltså hur och när vet man vad som är viktigast?

Tirmidhi

En natt samlades vi som gäster hos en av våra bröder för att utföra dhikr-recitationer.När en viss tid av natten hade förfluttit gick jag hem.På vägen öppnades mitt hjärta plötsligt på ett sätt som jag omöjligen kan beskriva.Det var som någonting hände i mitt hjärta och jag blev glad och fann välbehag i det.Jag kände migupprymd under den fortsatta gången och ingenting på vägen orsakade rädsla,inte ens hundarana om skällde på mig.
Det föreföll mig att jag var nära läget för guds tron.Och detta förblev min vaksamhet varje natt,fram till morgonen.Jag höll mig vaken på nätterna och sov inte.Under tiden blev mitt hjärta starkare genom detta.Men jag var förbryllad och visste inte vad detta var.Icke dessto mindre ökade min styrka och min iver i vad jag än företog mig.

För det första är detta är inte unikt för sufismen, all esoterisms kärna är denna outryckliga sanning.
Utöver det är värt att nämnas att denna sanning som allt vilar på finns oberoende av dessa religioner, för den är allt.

När det inte står någon personlighet mellan jagets sanna essens och världen, när allt bara är uti oceanen av vara, såsom det alltid varit i evigheters evighet, ja då upplever sökaren verkligheten av sig själv och världen såsom den är.

Det som menas är helt enkelt att den personliga upplevelsen av utövningen överstiger all teori du kan läsa dig till. Detta är centralt, precis som Rodolfo skrev ovan för all esoterism oavsett religion.

Ja, men jag skulle vilja veta hur det upplevs från en som upplevt det. Då blir det i och för sig teori...knepigt.

I grund och botten är alla egotrancenderande upplevelser likartade.

Man upplever en direkthet, en frånvaro av sig egen reflekterande existens som ger upphov till ett lyckorus.

Detta kan antingen komma från att man försätter sig i trans eller lite mer klurigt, helt spontant.

Hur länge håller detta på?

Det varierar nog, mina erfarenheter har väl varat runt en halvtimme kanske. Svårt att säga då tiden inte direkt upplevs existera.

Men sedan får man lite afterglow i några dagar.

Kan det liknas med något som vanliga människor gör? Typ drogrus eller ha sex?

Både ja och nej. Nu är jag iofs inte någon med stor drogerfarenhet men jag tror att dessa egotrancenderade upplevlser bäst beskrivs som ett skifte från ditt eget perspektiv till ett holistiskt och egolöst perspektiv. Man är ett med allt och allt är ett med en själv.

Psykologiskt går det att lägga fram intressanta förklaringar, troligen är en det en form av medvetanderegression. Som är högst njutbar och säkert nyttig för många.

Glöm inte att sufismen är islams inre och att sufister är muslimer som fokuser mycket på det inre livet dvs själen.Det handlar om hur vi ska rena oss och göra själen herre över köttet genom bön och kroppslig försakelse(inte lika med celibat).

Min första erfarenhet varade i dagar som sedan ebbade ut i veckor, men "afterglow" har varat i sju år.
Man vet inte vad som är viktigt, det finns inget "vetande" inblandat utan det är en direkt förstahandsupplevelse som, ska vi säga, väver ihop upplevelsen med upplevaren. Du finns inte längre, det finns inte längre någon som har kunskap om något. Det förutsätter dualism och det är just den som försvinner och allt som finns är helhet, ett, allt.