Universums uppkomst onödvändigt?

Väldigt flyktiga frågor du ställer som öppnar för allas åsikter.

Nåväl, Den empiriska uppfattningen är ju allas samlade uppfattning och på så vis är väll universums existens vital för oss människor, vi hade inte kunnat leva utan den ..

Men om den utgör en större mening för något annat sentient/omnipotent/levande betvivlar jag starkt..

Det här är min samlade uppfattning om det hela.

Nej, jag kanske uttryckte mig lite alltför diffust med att jag tyckte Universum var värt då jag upplevt många "bra/roliga/lyckliga situationer" tack vare universum. Många situationer som varit besvärliga har jag också fått stor behållning av i efterhand då jag lyckats få ut något bra av situation, alltså styrt upp den eller lärt mig något av den alternativt både och, så även besvärliga situationer tror jag går att finna stor mening i.

Vet iofs inte om man hårddrar det, dvs om jag blev ställd inför en besvärlig situation som jag efter att ha försökt alla möjliga utvägar inte kunde komma ur och som påvisade att allt som jag gör och någonsin kommer göra är helt värdelöst och jag inte kommer få ut någonting av något alls längre, möjligen jag då skulle anse allt som onödigt och ge upp.
Fast då handlar det ju inte längre om en besvärlig situation utan mer besvärligt tillstånd eller fullkomligt mardrömsliknande tillstånd, och det i sig skulle nog kunna vara fascinerande, därför skulle jag nog lägga bort värderingar att det är onödigt och enbart betrakta det i fascination då det skulle vara det enda jag kunde göra.

Att vara diffus är inte att vara filosofisk.